Allmänt

StartsidantomtAllmänttomt Nytt tot Zoya tot Mio to Tankar om.... to t Länkaromtt

om

Allmänt to toAgility to toNorska

Allmänt

Dessa sidor handlar i första hand om vår hund Mio. Han är en australian shepherd även kallat aussie. Jag som har glädjen att få leva och tävla med Mio är Eva Persson. Vi bor med husse Anders och barnen Ellen -06 och Edvin -08 i Lotorp utanför Finspång i Östergötland.

I första hand är hundarna familjemedlemmar som är med oss på det mesta vi gör. Vi är väldigt mycket ute i skog och mark.

Mitt djurintresse började i stallet. När vi först fick hund i familjen var det fortfarande hästar som gällde och i första hand galopphästar. Allt eftersom väcktes mitt intresse att träna och tävla med hund. Det är enklare att ha egen hund än egen häst…och det var alltid någon annans häst. Min första hund Puck var inte speciellt intresserad av att göra konstiga saker som att springa balansbommar, hoppa hinder eller tunnlar bara för att jag tyckte det. Hon var en Irlänsk setterdam. Därför kom stallhunden Tess in i mitt liv. En Jack Russel borde kunna tycka det var roligt med agility. Det tyckte hon nog också – men bara så mycket hon själv ville. Vi kom aldri helt överens om vad vi ville och hur vi skulle göra saker... Målgodiset tog hon däremot gärna hand om. Vi tävlade väldigt mycket under många år och lärde känna oerhört många trevliga männsikor.

Mitt tävlingsintresse var nu verkligen väkt. Nästa hund blev Zoya som i motsats till dom andra tycker att allt vi gör är roligt. Mitt träningssätt är nu även ganska annorlunda. Mindre krav och mer glädje. Men även med Zoya var det kämpigt i början eftersom jag även med henne la alldeles för höga krav på henne när vi kom i tävlingssituationen. Diskningsprocenten var ganska nära 100% under en lång period. Men skam den som ger sig. Den glädje och den samhörighet jag har fått känna med henne gör att jag känner mig väldigt priviligerad att ha fått leva med en hund som Zoya.

Jag är total tävlingsidiot. Jag älskar det och känner att det är då jag verkligen får ett kvitto på det vi tränat. Mitt mål är att även hunden ska älska att tävla för att vi ska kunna göra vårt bästa. Att tävla är bästa sättet för mig att få träningsideer och inspiration. Utan tävling som mål skulle jag knappast lägga sån energi på träningen, att lösa problem eller att ta mig iväg i ösregn och snålblåst i november för att bygga banor och träna….. och ju mer jag tränar och tävlar med mina hundar desto roligare är det att ha hund.

Nu har Mio kommit in i vårt liv och nya utmaningar ligger framför oss. Vi börjar hitta varandra så vi får se vad det blir av det hela. Han är en stor utmaning. Han testar oss ideligen och sysselsätter sig gärna med saker som vi andra inte alltid uppskattar. Böcker är hans favorit....men dom är inte särskilt läsbara efter hans behandling...Hadde han varit min första hund hadde jag nog brutit ihop för länge sen.

Agility

För mig är agility grunden för allt jag tränar med mina hundar. Det är agilityn som fick mig att förstå hur roligt det var och vilken gemenskap man får med sin hund när man jobbar med den. Det var också lätt att se och ta på hur väl kontakten med hunden fungerade och det är lätt att bygga upp en positiv kontakt även om man inte helt förstår vad man gör. Det är lätt att definiera sina kriterier även i början när man kör agility eftersom man ser att hunden faktiskt utför ett hinder tex. Lydnaden följde sen av bara farten men hade jag börjat med lydnaden hade jag nog inte på samma sätt förstått varken vad kontakt var eller hur jag skulle bygga upp den. Det var agilityn som fångade mig.

Agilityn har sen i sin tur inspirerat mig att även träna och tävla andra saker med min hund. Även om jag med mina hundar spårar tex. är det ändå agilityn som går först. Det beror nog på att det för mig är den ultimata tävlingsgrenen. Det är dessutom där jag har fått mina bästa vänner. Trevliga helger med bra tävlingar, bra tävlingsresultat, trevliga människor och framförallt tillsammans med hundarna är agility i ett nötskal för mig. Jag lägger även en hel del energi på övriga grenar men det är i agilityn jag helst vill ha bra resultat. Det är svårt att hinna med så många andra grenar mer än på lite fusk nivå när man tävlar agility kanske 20 helger om året. Oftast åker vi en bit och tävlar båda dagarna. Därför blir det mest andra grenar när hunden är ung för sen att övergå i mer och mer agility. Jag är lite rädd att börja för tidigt med en ung hund och tar det därför försiktigt även om vi tränar mycket teknik. För mig är agility fart och svängar och just hårda svängar är inget för unghundar. Då känns det betydligt bättre att träna mycket i skogen och grundläggande lydnad. I dessa grenar blir det även enklare för mig att inte lägga lika höga krav eftersom jag inte har lika höga mål i dessa grenar.

För mig är agility förtroende, fart och spänning. Det ska gå fort. Hunden ska hela tiden veta vart den ska och den ska kunna läsa sin förare. Förarens jobb är att förmedla vägen och bestämma tempot för att hunden ska klara av alla passager. Det är ett samarbete som förutsätter att man hjälps åt och litar på varandra.

Jag, Zoya och Tess vintern 2002

Aussieträff i ridhuset vintern 2005

Zoyas kullbror Gaston på agilitytävling i Timrå vintern 2005

Partille maj 2002

Eftersom Mio är en norsk gutt och jag började mitt hundliv i Norge -85 har jag här lagt inn några användbara ord och uttryck som jag själv varit tvungen att kolla upp för att på ett bra sätt förklara hund. Här kommer några av de ord som jag tyckt skillt mest:

Mellan Norge och Sverige behövs endast vanliga vaccinationer och inga rabiesvaccinationer eller hundpass för att resa med hunden. Importerar man hund mellan landen, och för att sen tävla med hunden i Sverige och få alla tävlingsresultat, HD resultat och dylikt registrerat och godkännt måste hunden vara registrerad även i Svenska Kennelklubben (SKK). Mellan dom Nordiska länderna behövs heller inget exportbevis eller dylikt. Man fyller i en importregistrering och skickar in den och orginalet av registreringsbeviset till SKK. Där ges hunden sen et nytt svenskt registreringsnummer som sen är det nummer som gäller. Mio har alltså således ett norskt registreringsbevis med ett svenskt registreringsnummer.