Det var "Tessan" som blev min första alldeles egna ridhäst. 30 år efter det den första drömmen om en egen häst blev medveten het, köpte jag hästen till bara mig själv. Jag tränade dressyr både med henne och hos Hans Georg Netterberg på ridskolehästar, för att åtminstone en gång i mitt liv bli duktig nog att rida Hubertusjakt!
Det blev sex jaktritter...och väldigt många ensamma långritter. Hon gick alltid dit jag ville...genom städer, över de gräsligaste hästskrämmande broar...och under med för den delen. 
Dessutom var hon en gudomligt bra hoppare!
Redan då Tessan var mycket ung, fick jag uppleva en hästs totala förtroende till mig. Det  fick mig att forska djupt i hennes härstamning. 
Här fanns nog alla raser, men betoningen låg på Shagya-arab och en del Arabiskt Fullblod. Det var greve Claus Lewenhaupt, som hjälpte till att spåra hennes förfäder...Men hon hade också en portion halvblod - av en stam som var en av grundstammarna till Svenskt Halvblod.
Eftersom hon var korsningshäst, tänkte jag mig aldrig henne i avel. Men då en gammal skada i hoven gav henne hälta som 14 åring, övertalades jag av en veterinär att ta föl undan henne... för hennes temperaments skull, menade veterinären.
Det blev bara ett föl e. arabhingsten Red Baron. Därefter blev hennes smärtor för svåra...  Jag tog farväl av henne samma höst som fölet - Lord Tespher var 6 månader. Datumet var den 1 oktober.

 bilden har musik
Här är hon med mitt barnbarn Maria och sitt föl vid sidan.
Contessa blev 16 år!

PYRETS öden före vår tid var inte de bästa.  Som föl smugglades hon från Holland till Hästveda, där hon sedan såldes på marknad tillsammans med ca 30 st  andra shetlandsponnyer, varav 20 talet var rödskäckar. Hon hamnade i ett stall utanför Södertälje tillsammans med en äldre hingst - också han rödskäck. Dom tillbringade tillvaron i samma box!!
Så vad som pågick där kan man livligt föreställa sig.
Sedan köptes Pyret vidare av en familj, där en tolvårig flicka red och körde in henne, trots det minimala måtten 75 cm! 
Ingen frågade efter hennes rätta ålder. När hon sen bytte ägare igen, som handelsbyte till en New Forest av   NF uppfödaren Birgitta Braunerhjelm, uppskattades hon till 4 år och en höjd på 80 cm.
Pyret var svårt sjuk då hon kom till uppfödaren. Hon hade lunginflamation, som hon fick då dom rakade och badade henne vintern före, för att bli av med löss!
Jag och min dotter blev tillfrågade att köpa henne billigt, för NF uppfödaren trodde hon inte skulle klara av annat än ett mycket  gott hem med hästkunskap. 
Det hade hon inte gjort heller! 
Det blev mycket antibiotika, slemlösande och sedan bara utevistelse, dag och natt. Men hon blev ändå aldrig helt fri från hosta.
Vi byggde ett halmhus åt henne och när vintern kom fick hon vara där i en liten hage tillsammans med ett kolsvart shetlandssto. Hon tränades litet i tömkörning i skogen och linlöpning, för hon var svag. På våren bytte hon framtänder!! ALLTSÅ VAR HON BARA TVÅ ÅR   då vi tog hem henne till oss!

Senare lärde sig min dotter Lenas barn att rida på henne. Det gick till så att dom fick sitta på Pyret, medan hon tömkördes och linlöptes. Nu kördes hon också för rockard - och var utmärkt liten körhäst!!

Lord Tespher föddes den 1 april vid 19.00 tiden. Han kom till värlen med ett framben vikt bakåt, men var så liten att detta inte vållade problem vid förlossningen. Tappert reste han sig tidigt, men föll ihop för i början lydde inte just det frambenet. Men skam den som ger sig!
Så har också Tesphers valspråk lytt resten av livet.
Han föddes 1 april, och som om han vetat det...blev han en stor skämtare!! Därtill bortskämd av en gammal valack, som matade honom med sitt hö...blev han också en kaxig herre. 
(bild med musik)
Så kaxig att jag till slut valde att sälja honom till en god vän, som var van vid "halvblods snacket", för de där dropparna fint halvblod slog igenom på hans humör.
Många var vi, som dansade i marken under de första åren då han reds in och skolades...men lika många charmades sen av hans vänliga lamadjursögon och kelsjuka jag! Tespher kastrerades som 2 åring...efter ett ihärdigt försök att betäcka en full dyngkärra, med Zeldas boxlort i. 
Tespher var djupt förälskad i Zelda, som då var 3 år...Så i vilken hage han än lämnades, hittade vi honom alltid i hagen närmast den där Zelda gick.
Efter en kastration skall hästarna röra sig - och det ordentligt. Jag valde att löslongera i ridpaddocken tillsammans med fosterpappan Joseph. Tespher tycktes helt opåverkad av sitt enormt svullna skap...så efter några minuter tog han saken i egna händer...
Med några galoppsprång flög han över grindhålet (dryga metern) och sprang sen glatt med svansen i topp till staketet mot Zeldas hage! Sådan är han - Lord Tespher!! Fölet som fick sin namn efter en Baron och en Contessa. Då han var liten spåddes han en stor framtid som hopp ponny... men det var bara så att växte... och växte... till en häst på 154 cm. Så var hans nya ryttare/ägare  mer intresserad av dressyren... Henne har han inte slängt av...än!!
Så småningom fick han ännu än ryttare och då....

Den sommaren växte han ut. Efter betet fick jag hem en vacker arabvalack med hingstkaraktär samt hade han vuxit  till 143 cm... Lillen var en tänkande häst. Under våra kurser stod han i sin egen hage, bredvid ridbanan och studerade noggrant allt som hände. Under kurserna som vi ofta hade, klev han till och med upp med frambenen på en sten för att se bättre.
Så blev han tre år och skulle ridas in.
Vi gick igenom den vanliga proceduren med dragande i stigbyglar, stolhopp, klängande och bråkande, innan någon satt upp. Det var som om hästen stod ut med oss, på ett tålmodigt överseende sätt...Och när Lena satte sig rätt på honom, gick igång  i skritt så var det som om han aldrig gjort något annat, än blivit riden!
Femte gången hon satt riktigt på honom travade hon runt i en stor åttvolt på vår mycket stora ridbana...och dagen därpå gick han i galopp - rätt i båda varven. Och bara ett par veckor efteråt visade han att han hade en mycket bra mellantrav! Vi som aldrig sett honom trava i hagen, med några större steg!!
Aldrig har vi haft en till så lätt häst att rida in, som Lillen. så senare blev vi enormt förvånade då vi fick höra att hans köpare  lämnat honom för tillridning hos en bekant till oss! Hur kunde det vara möjligt!?

Jag köpte Lykir under en svår period för mitt stall. Han fick ersätta påde Lyrik och Twiggy, som jag tvingades ta bort -82. Under den tiden och några år framåt drogs jag med amalgamförgiftning, utan att veta om det. 
Lykir fick smeknamnet LYCKAN som en besvärjelse för att mitt stall och jag själv inte skulle drabbas mer. 
Kanske fungerade det också... för redan ett drygt år senare flyttade jag till en alldeles egen gård. Det var 1984. 
1986 började jag sanera bort amalgamet.

Lyckan var inte någon glad sprallig häst. Redan som liten tog han livet på allvar och talade om för mig att han var min "pappa" och att det var en allvarsam uppgift. Vi hade många uppgörelser om vem som var pappa eller mamma mellan oss...Men vår vänskap var lika djup, som den jag haft för Contessa - bara litet annorlunda.
På Lyckan red jag alla typer av stilar. Dressyr upp .t.o.m. svår klassrörelser, galoppombyten och piaff var hans specialiteter! Hoppning älskade han, så jag red även det på träning/kurser, men aldrig i tävling.
Western provade vi på under ett par år, men jag fick ont av den breda westernsadeln...Dessutom var Lyckan bäst i svåra och litet tuffa grenar inom westernridningen, så jag återgick till dressyren och skogen!
 Han blev läromästare då och då. Från lilla Maria i 8 årsåldern till stora karlar som inte hade balansen...Lyckan var en stark häst och stor för sin ras med 158 cm i manken. Och han älskade alla sina uppdrag på sitt allvarsamt farbroderliga vis. När jag red till musik och tränade kur, valde han tunga blues takter för att riktigt trivas. Wendel Atkins och ett stycke ur Trollkarlens Hatt var han speciellt förtjust i... fick häng i steget och dansade fram.

Hela Zmarts uppväxt blev ett enda eko: DEN DÄR KASTRERAR DU INTE! 
Och visningarna var positiva. Fölmönstring 23 p. utan ett enda stegs trav!! Ettårsvisningen vid en sommarpremiering gav 24 poäng (vilket motsvarar 40 p. för de äldre) och då travade han förstås, och fick sitt första nederlag vid lastning. Han ville inte åka hem, från den stofyllda platsen. Efter diverse padavrande gick han till slut överstyr bakåt på bryggan...
en mycket snopen unghingst blev därefter from som ett lamm.
Två-årsvisningen blev sämre med bara 37 poäng. Han var inte precis vacker just då, men samtidigt var premieringsförättaren inte heller så kul den dan...
Zmart reds in av Maria (mitt barnbarn, då 14 år)  på våren som treåring. Inga större problem, han var ju smart så att säga. Redan vid arabtävlingen Mälardalspokalen på hösten debuterade han i dressyr tävling LC, som var en Clear Rund...Därefter gick vintern sin gilla gång, med mycket uteridning...
Vi funderade på att kastrera honom, men blev litet tveksamma för han var så himla snäll och foglig. Om vi kastrerade skulle han kanske bli menlös...
Så den beställda tiden av veterinär, avbeställde vi... men det var bra nära att han blev valack då vintern -94-95. 

På våren höll vi på att ångra oss! 
Vid träning strulade han upp sig och att allt gick bra berodde enbart på Marias skicklighet som ryttare och tränarens uppmuntran...Vi beslöt att avgörandet skulle bli på SIBA-95 och han anmäldes till två dressyrklasser, avelsvärderande visning för Hans Barkevall och den regionala utställningen!
Det som hände där nere vid Grevagården -95 är en hel artikel bara det. Vad jag lärde mig den gången var att; 
Ork  och förmåga har 4 åriga hingstar... och mer till!!
Han reds så mycket, för att glömma sin hingstighet, att han bort gå på knäna andra dagen...men i stället blev hans resultat:
Nära placering i LC dressyr första dagen, LB dagen därpä blev en plats i mitten och samma dag inför Barkevall, var han stolt som aldrig den (med hela snorren ute). 
Han fick en mängd beröm för sin maskulinitet, utstrålning och harmoni. 
Det blev 8-8-8-8-8=40 p.
Sista dagen var det utställning. Vi trodde inte så mycket på den, för han visades enkelt av Maria...Nu märktes också en viss avmattning.
Bland 14 st 4 åriga hingstar, blev han därtill ängslig...och galopperade lätt. 
Travade gjorde han bara en sida av triangeln...men slutade ändå med modiga 81,66 p.

Nu blev han godkänd av oss 
och den officiella avelsvärderingen gick han igenom i september...
efter det han placerat sig tvåa i LB dressyr vid Mälardalspokalen!

Våren 1999 föddes Zmartz första avkommor...

Här vid högra sidan har vi Choize  ett kraftigt litet fuxigt sto med mamma Chamina e. Omar u.Chaiba e. Chaibar - en på sin tid mycket uppskattat arabhingst.Choize föddes i början av april och är här bara några dagar gammal...hennes stora bläs liknar farmorsfarmor Kathini, som kom från England och gjort mycket gott i aveln. Till vänster har vi Beive Neida undan ett  ryskt sto. Här tvåveckor gammal i mars... litet avvaktande utanför vid stallplanen en småregnig dag. Båda har mycket fina rörelser, är långbenta och högresta!

Zmart blev blott 11 år. Memori finn länkat i bilden!

Efter tre månader ringde jag uppfödaren i hopp om att få sälja tillbaka Zelda!
Medan jag försökte lägga orden rätt utbrast säljaren:
"Vilken tur att det var just du som köpte henne!"
Vad gör man då...jo, går ned till stallet och tar ett nappatag med lilla "häxan" igen.
Det syns inte på bilden nedan, hur illa Zelda kunde uppföra sig, som ett och ett halvåring. Att hon både kunde skalla en, knuffa en och sparka på en!
Allt på en gång om man inte passade henne med det samma!

Det blev en uppfostran i "herrans tukt och förmaning" under ett års tid.
Sommaren efter vände Zeldas humör totalt! 
Men det upplevde vi först då hon måste opereras, för en bindvävcysta
och fick en hel del resor upp till Strömsholms Djursjukhus.
Hon blev timid som jag aldrig upplevt en häst vara, vid resor och främmande miljöer.
Operationen gick bra...och efter vistelsen där på Strömsholm hämtade vi henne med det högta betyg på uppförande en häst kan få!!
Zelda fick många namn...Prinsessan, Satmaran, Skogsrået, 
mattes Pussgurka, Ragatan, älsklingen.. .m.fl
De namnen lever hon upp till varje dag - i dag med!

Men operationen, ledde till en muskelsförsvagning...
Zelda kunde inte längre galoppera i den normalt lätta sidan.
Vi trodde att man lyckats komma åt en nerv vid operationen...
vilket veterinären också menade var fullt möjligt.
En kiropraktor sa att det gick att träna bort...men för Zelda blev det besvärligt.
Hon reds in efter det hon varit hos Sham Z.
Efter varje ridpass eller linlöpning, fick hon en svettfläck uppe vid korset, 
över stora påskjutarmuskeln, samt över ärret vid bakre knäleden.
Galoppen i den sidan var struttig!