Mina egna dikter

Sitter vid en klippa och ser över havet, hör hur vågorna svallar in mot 
bergsklipporna.

Sitter och ser hur det simmar några vigg utmed stranden, de vilar sig efter sin 
flygsträckning.

Sitter och ser hur horisonten går ihop i ett,
vattenlinje och himmel.
Det finns ingen markant gräns emellan dem,
de bara flyter ihop.

Sitter och blundar och känner doften av hav, tång och salt.
Här är ett ställe att vila upp sig på både för kropp och själ.
Hör hur vågorna rullar in och slår mot bergsklippan och vilken kraft havet kan ge. 
Kraften som går igenom kropp och själ in till människans välbefinnande.

Sitter och funderar vid min bergsklippa och hör hur ett svanpar flyger in mot 
viken,
de stannar till för att lägga sig i vattenlinjen här precis intill mig.

När jag sitter vid min bergsklippa och öppnar alla mina sinnen
föds jag på nytt. Ser nya möjligheter och vägar att gå på. Kanske skulle man
välja en och se vart den leder till.

Sitter vid min bergsklippa och får en ny kraft som kommer ifrån ingenstans. Den bara kommer till mig och jag är tacksam att få den gåvan som havet ger.

Sitter vid min bergsklippa och funderar varför det är så här.
Ser hur vindpinat landskapet är,
hur is och vind har format alla bergshällar och skrevor.

Sitter vid min bergsklippa och kommer tillbaka till verkligheten.
Nej, nej, så här får det inte vara.
Jag vill sitta kvar vid min bergsklippa och drömma vidare.

mctjej@hotmail.com  Copyright ©  2000-03-30