[HEM]

Gay-symbol & Rebell

Året är 1970. Zarah Leander tar sig ett bloss och säger allvarligt:

Det blir tyst bland den samlade journalistkåren. "Die Leander" har talat.

Zarah Leander är en stor gayikon. En förebild för många homosexuella och transvestiter. Många människor undrar varför, tycker det är konstigt. Men det är inte alls konstigt. Inte om man verkligen känner till Zarah Leander. Om man gör det är det inte så konstigt.

Zarah Leander är en rebell. Och hon är långt före sin tid.

Detta är en av anledningarna till varför jag beundrar Zarah Leander.

Genom hela sitt liv sade hon alltid vad hon kände och tyckte. Inte för att hon skulle vara uppseendeväckande och få publicitet - det fick hon så mycket ändå - utan därför att hon verkligen tyckte så. Hon körde sin egen stil och tog konsekvenserna av det.

Paul Seiler, som man med all rätt kan kalla världens största Zarah Leander-fan, har skrivit om Zarah och hennes stöd för homosexuella i den fantastiska boken om sin idol; "Vill ni se... Zarah Leander" (1982).

Hans bok ger en klar insyn kring detta. Redan på 1930-talet visade Zarah Leander öppet sitt stöd för homosexuella. För Zarah Leander var detta helt naturligt. Hon hade många manliga och kvinnliga vänner i sitt yrke som var homosexuella. Både i Sverige och i Tyskland. Särskilt när hon var i Tyskland väckte detta anstöt och uppseende.

En dirigent blev så störd av Zarah Leanders krets av homosexuella vänner att han hade svårt att sammarbeta med henne. Han skrev: "Jag ställde till med ett jättebråk och gjorde rent hus i Zarahs våning där det luktade unket och alltid var fullt av folk, som alla på ett eller annat sätt verkade kämpa med hormonbesvär. Här skulle en driftig kirurg kunnat ta upp en storbeställning på könsbyten. Det hade kanske kunnat rensa luften lite grann. Vi slet varann i håret allt vad vi orkade och skrek ut vad vi tyckte, vilket inte alltid var de vackraste saker..."

En gång blev Zarah Leander till och med kallad till Goebbles p.g.a detta. Han led precis som ovanstående dirigent av homofobi. Det gjorde väl egentligen hela Tredje riket som ju ville utrota alla homosexuella tillsammans med judarna... Zarah skriver i sina meomarer:

Zarah Leander är en gay-symbol med all rätt, och hon var det med största tänkbara stolthet.

Stoltheten höll i sig ända tills på slutet av hennes karriär. Även när någon kritiker surt påpekade att Zarah Leanders publik bara består av homosexuella och transvestiter. Publik som publik, tyckte Zarah. Och vad hade han med det att göra...? "Det är min publik!" röt hon argt tillbaka och läxade upp kritikern.

Anledningen till Zarah Leander blev gay-symbol (då främst i Tyskland) berodde inte bara p.g.a hennes uttalanden som ovan. Det var också så att Zarah Leanders utseende gjorde att transvestiter och homosexuella tog henne till sitt hjärta. Speciellt när Zarah Leander blev äldre och äldre, och på konserter uppträdde i ännu mer glamourösare klänningar, ännu mera storslagna peruker, ännu hårdare smink och längre lösögonfransar. Förklaringen?

Paul Seiler skriver i sin bok: "Det transvestitlika och den råa styrkan hos denna besynnerliga uppenbarelse, som vid sidan av den borgerligt nostalgiska publiken från alla klasser, också lockar unga män i nästan osannolikt stora skaror, står i en hemlighetsfull samklang med den bizarra kontraaltstämman."

Många fans tyckte att det var fruktansvärt att se hur Zarah Leander, som man sa, "förstörde sig själv" på slutet. Paul Seiler var en av dessa, och han skriver i sin bok om hur smärtsamt han tyckte att det var att följa Zarah Leander och hennes officiella åldrande. Han blev Zarah Leander-fan redan på 1950-talet och ville gärna minnas henne som hon var då. Stark och strålande vacker. Därför blev han delvis arg på Zarah Leander när det inte fick bli så. Hon tillät inte honom att göra det. Hon tog inte avsked.

Jag förstår inte detta. Jo förresten, jag förstår det, men jag håller inte med. För mig är Zarah Leander precis lika vacker ung som gammal. Det är ju just detta som gör henne så ofantligt vacker som människa. Detta är en del av storheten med Zarah Leander.

En del av anledningen till varför jag älskar henne är därför att hon tvingade människor att acceptera henne som hon var. Just detta att hon fortsatte att vara Zarah Leander och tvingade sin publik att se henne åldras. Hon visade att en artist också har rätt att bli gammal. Det är ju egentligen helt naturligt - också för artister - och hon visade det.

Varför har det blivit så att just artister aldrig får bli gamla? Svaret är dumt och enkelt: För att en artist ska anses vara odödlig. Man ska helst dö ung som Janis Joplin eller lägga av tidigt som Garbo. Då blir det glorifierat mystiskt. Men det behöver alltså inte vara så. Zarah Leander bröt medvetet normen och fortsatte, trots att hon fyllde 50, 60 och 70. Hon var artist och meddelade att hon skulle uppträda tills hon "ramlade av scenen".

Hon visade att hon var dödlig - och just därför blev hon odödlig.

Zarah Leander bröt mönstret. Och hon uppmanade livet igenom andra att bryta mönstret. Hon älskade 60- och 70-talens ungdomsrevolt. Hon älskade revolter överhuvudtaget. Och hon älskade ungdomarna. Zarah förklarade i en intervju:

Zarah Leander var inte bara sångerska, primadonna och rebell. Hon var även feminist! Till journalisten Stefan Andhé sade hon:

Det var bara det att Zarah Leander ville inte sålla sig till några feminister som hon ansåg vara B-feminister. Att springa runt på gatorna med paroller och skrika diverse ramsor till höger och vänster är inte feminism, tyckte Zarah. Det var bara fjant!

Zarah Leander var kontroversiell. Hon visste det. Hon sade:

Zarah Leander dog en junidag 1981.

Jag är en Diva!
Diva Webring
<< | Alla sidor | Slumpad | >>