Trubbel i Amphipolis IIII


Så stod då äntligen Xena och Gabrielle framför

 dörren där skurkarna för stunden hade ett litet

 möte, eller som de själva blygsamt föredrog att

 kalla det: "en storslagen sammankomst för att ta

 över hela den Kända Världen". Xena

 

 och de två lättklädda

 damerna var med ens inne i bygnaden. Nu hände

 allt mycket snabbt...eh, rätt så snabbt..uh, lite

 fortare än vanligt...ehh, nästan så snabbt som det

 brukar...äh okej, som i slow motion om det nu ska

 vara så noga...Den ena av de två busarna  

 

 medan den andra

  .

 Xena kontrade genast genom att

  ,

 men innan dess tog hon sig givetvis tid att

  .

 Gabrielle svingade självsäkert sin stav och fick in

 inte mindre än fem träffar som, om staven hade

 varit en vanlig stav istället för en mycket, mycket

 speciell stav, hade knäckt både skallbenet,

 samtliga revben och en knäskål på bovarna. Som

 det var nu fick de sig allt ett par riktigt stora

 blåmärken. Xena

  ,

 och de två kvinnorna gick nöjda därifrån. De

 styrde kosan mot Cyrenes värdshus för att säga

 adjö till Xenas goda moder. Innan passade de

 dock på att

  . När de

 så slutligen kom fram till värdshuset fick de en

 smärre chock. Uppe på taket såg de till sin fasa

 Joxer

  .

 "Vad är det egentligen som pågår!?" frågade Xena

 sin mor som just i denna stund 

 

och förskräckt kikade uppåt mot mannen på taket.

 "Söta Zeus!" utbrast hon. "Joxer fick visst lite för

 mycket att dricka. Jag borde inte ha gett honom

 den där halva muggen öl!" "Hur mycket hade han

 egentligen druckit innan?" undrade Gabrielle.

  ,

 svarade Cyrene. Just då ramlade Joxer ner och

 landade rakt i höet som låg lastat på en vagn som

 av en slump råkade köra förbi i just rätt

 ögonblick. I bak på vagnen satt en skylt med en

 slogan på. Där stod: .

 "Där ligger han bra", sa Xena och de tre kvinnorna

 gick in i värdshuset. "Varför tar ni inte och

 stannar här inatt?" undrade Cyrene. "Jag har ett

 rum ledigt..." 

"" undrade

 Xena. "Tyvärr inte". Cyrene såg urskuldande på

 de båda kvinnorna. "Då måste vi nog tacka nej",

 sa Xena och såg uppfodrande på barden vid

 hennes sida. "Ehh...ja, just det...då måste vi nog

 avböja" sa den ljushåriga kvinnan och försökte

 låta likgiltig, men i hennes ögon kunde man läsa

  .

 Några timmar senare hade mörkret sänkt sig och

 krigaren och barden satt 

.

 De talade om

  .

 Inte långt därefter la de sig

  de slutligen

 somnade...

 

SLUT

 

 

Veccus Revyeus
Trubbel i Amphipolis del 1
  Trubbel i Amphipolis del 2
 Trubbel i Amphipolis del 3

Till min Xenasida  
(om du kom hit någon annanstans ifrån)