BARDEN OCH
KRIGAREN del 2
av JC
och Nimué
AVBROTTEN
De två satt nära varandra vid den döende lägerelden. Ingen av dom sa någonting. Båda var osäkra på hur dom skulle gå vidare efter det som nyss hänt. Inte det att nån av dom ångrade sig, men allt var så osäkert. Båda hade längtat men dom hade förträngt sina känslor så länge så nu när drömmarna och förhoppningarna blev till verklighet visste dom inte hur dom skulle hantera det.
Xena tog till slut mod till sej och la armen om Gabby´s axlar och drog henne närmare, hon tog sin fria hand och förde den till hennes kind och vände upp hennes huvud mot sej. Hon försökte få ögonkontakt med henne men det verkade omöjligt, så hon tog istället tillfället för att åter inlåta sig i sin nyfunna favoritsysselsättning, det vill säga att kyssa sin älskade bard.
Plötsligt hörde hon ett prasslande från ett buskage snett bakom dom, i samma ögonblick brakade Joxer fram därifrån, han snubblade på en sten och ramlade rakt på Xena och Gabby. Gabby reste sig snabbt upp och råkar då knuffa till Joxer igen vilket leder till att hans hjälm far av och landar i elden och kväver den. Gabby ser sig oförstående omkring, hon tittar på den nu slocknade elden och ser sen skeptiskt på Joxer.
-Å din klantskalle, titta nu vad du gjorde! sa Gabby högt.
-Nu får du gå och hämta mer ved och när du ändå är i farten kan du hämta
vatten också, sa Xena och kastade samtidigt det tomma vattenskinnet mot Joxer.
Han tittar förvirrat på Xena men tar sedan upp vattenskinnet och knatar lydigt iväg. Xena och Gabby såg efter Joxer när han försvann in bland träden. Xena suckar djupt av lättnad. Gabby slänger sig uppgivet ner på sin sovfilt och klappar uppmuntrande med handen bredvid sej för att få krigaren att komma och sätta sig. Efter ett par sekunders tystnad frågar Gabby med ett busigt leende:
-Hur länge tror du han blir borta?
Xena kan inte låta bi att skratta åt meningen i bardens till synes oskyldiga fråga. Men hon slutar snabbt när hon känner en sökande hand på sitt ben och ser den tydliga passionen i Gabby´s ögon.
Samtidigt längre bort i skogen går Joxer i sin egen lilla värld och nynnar. Han kliar sig betänksamt i huvudet och då slår det honom.
-Aha hjälmen! Den måste vara kvar i lägret.
Han vänder sig beslutsamt om och börjar gå tillbaka. Han ser därför inte kvinnan som befinner sej en bit längre bort, men kvinnan som för länge sedan sett honom får en idé och bestämmer sig för att skoja lite med den klumpiga riddaren. Hon klättrar upp i ett av träden och börjar smidigt ta sej fram bland blad och grenar, hon försöker tänka ut ett någorlunda snällt sätt att ge igen på Joxer för alla gånger han har gått i vägen för hennes planer. Hon tar ett vigt skutt till nästa gren och ser förfärat hur en del av grenen hon nyss stod på lossnar och faller ner. Joxer som i samma ögonblick befinner sig rakt nedanför får den såklart i huvudet, han tittar undrande upp, vacklar till och faller sedan ihop. Kvinnan hoppar snabbt ner och rusar fram till den medvetslöse mannen.
När hon kommer fram ser hon att han andas, hon suckar lättat. Hon ser leende på Joxer och funderar ett slag och kommer fram till att Xena och Gabrielle förmodligen är i närheten eftersom Joxer sällan är långt ifrån dom. Hon lyser upp och blir varm i hela kroppen när hon tänker på att hon nu får en chans att träffa den vackra prinsessan Gabrielle igen. Hon ruskar på huvudet för att få tillbaka verkligheten.
Hon kastar åter en blick på den fortfarande medvetslöse mannen och bestämmer sig för att lämna honom där. Hon går iväg för att leta upp Xena och prinsessan utan honom. När hon gått en stund stannar hon till för att orientera sig i mörkret.
När hon stannat hör hon ett dämpat frustande, det lät som det kom snett framifrån hon springer tyst närmare. När hon kom närmare såg hon en skugga, hon går fram och då ser hon att det är Xena´s häst Argo. Hon kliar henne på mulen och hästen nickar igenkännande och skrapar glatt med hoven.
Xena hör Argo skrapa med hoven och sätter sig irriterat upp. Gabby suckar och tittar på Xena med en frågande blick.
-Å nej är han redan tillbaka? frågar hon besviket.
Xena reser sig ljudlöst och tar upp sitt svärd.
-Kom fram! ropar hon.
Under tiden har Gabby satt sig upp och tittar nu ut i mörkret. Hon ser en person komma gående in i lägret.
-Ephiny! Vad gör du här? utbrister hon förvånat.
-Som ni vet ska Amazonerna ut på en viktig jakt om ett par dagar och Melosa
skickade ut mej för att kolla upp tillgången på byte, svarade kvinnan.
-Ah okej, är allt väl med Melosa? undrar Gabby.
-Jajja kan ni ta det där sen? Jag börjar bli orolig för Joxer, han borde vara
tillbaka nu, avbryter Xena.
Ephiny tittar på Xena.
-Ja just ja…han ligger en bit in i skogen, jag tror han sover. Men om du är orolig kan du ju alltid gå och titta till honom, sa Ephiny med ett sarkastiskt leende.
Xena tittade på Gabby och sen på den attraktiva amazon kvinnan.
-Nej han klarar sej nog bra på egen hand, sa hon.
-Jo Ephiny vi är påväg till amazonernas läger för att träffa drottning
Melosa och för att delta i jakten, nu när du ändå är här kan du ju gå i förväg
och lämna ett medelande till drottningen om att vi kommer imorgon bitti? frågade
Gabby otåligt.
-Ja visst, jag går med en gång, svarade Ephiny och gjorde ett tappert försök att dölja besvikelsen hon kände.
-Ses imorgon då, sa hon, vände sig om och gick därifrån.
Dom såg efter kvinnan när hon gick. Vände sig sedan om och gick tillbaka till sina sovfiltar. Xena lade sig ner och såg förhoppningsfullt på Gabby.
-Vart var vi nånstans? frågade hon och drog ner den förväntansfulla barden över sig.
Slut (nej inte den här gången heller)
// JC med massa hjälp från Nimué