BARDEN OCH KRIGAREN del 1
av JC

UPPTÄCKTEN

Det gick två kvinnor långsamt på stigen, tätt följda av ett stort gulbrunt sto. Båda två gick tysta långt inne i sina egna tankar. Den ena som var blond och kortare än den andra gick och tänkte på hur hon skulle binda samman den sista tidens händelser till en gripande historia.

Den andra som var mörk tänkte helt enkelt på den andra kvinnan. Ett litet ljud bröt tystnaden, det kom från den blonda kvinnans mage.

-Xena, kan vi slå läger snart? frågade den blonda kvinnan.
-Jag är hungrig, la hon diskret till.
-Gabrielle, du är alltid hungrig, men jo vi kommer snart till en glänta som jag hade tänkt att vi kunde stanna i, sa den långe mörke krigaren.

Och mycket riktigt efter bara en liten stund kom dom fram till en vacker liten glänta bara ett stenkast från ett vattendrag.

-Ooh, det här är perfekt, log den unga barden.
-Sadlar du av Argo medan jag går och fixar ved? frågade krigaren.
-Javisst, sen tänkte jag gå och bada, svarade barden.

Den unga barden såg efter den vackra krigaren när hon försvann in i skogen. Hon tog snabbt av sadeln från hästen och gav den en lätt klapp på baken, hästen gick tacksamt iväg en bit och började äta av det gröna friska gräset. Gabrielle sprang snabbt ner mot vattnet och kastade av sej kläderna.

Samtidigt gick Xena runt i skogskanten och letade efter torra smågrenar att använda att starta brasan med. Hon såg något röra sej lite längre bort vid strandkanten. Hon stannade och tittade som förtrollat på det hon såg...

-Ooh, sa hon tyst för sej själv och sjönk försiktigt ned på huk, när hon kände att det gick runt i huvudet på henne. Men hon kunde inte för allt i världen slita ögonen från den vackra scenen.

Gabrielle gick sakta ut i det kalla klara vattnet, doppade sej försiktigt. Hon sköljde igenom sitt långa blonda hår, började sedan gå upp mot stranden, då hon plötsligt såg en rörelse inne bland träden. Hennes hjärta slog ett extra slag när hon såg vad det var. Hon log för sej själv men låtsades som hon inte hade sett något och fortsatte sedan upp på stranden där hon satte sej ned för att torka i de sista strimmorna från den nedgående solen.

När hon sedan efter en stund kom tillbaka till lägret hade Xena fått fart på elden och hon såg upp med ett leende när Gabby kom in i lägret. Gabby gick fram mot väskorna och drog fram sin sovfilt och la den bredvid Xena´s. Hon slog sej ned på den och tog fram ett tomt ark och började skriva ner dagens händelser, barden hade tagit för vana att alltid skriva ner det som hände så att hon aldrig skulle glömma. Idag hade det ju hänt något speciellt, tyckte hon i alla fall.

Hon tittade upp på den vackra krigaren i smyg och drömde sej bort, hon hade ofta undrat hur det skulle kännas att få röra de fylliga röda läpparna som tillhörde krigaren med sina egna.

Xena höll på och vässade sitt svärd, barden kunde se hur musklerna rörde sej graciöst under huden på hennes armar när hon arbetade.

Krigaren tittade upp och såg rakt in i ett par underbart gröna ögon, hon tittade snabbt ner igen för att dölja rodnaden i kinderna. Men det var för sent barden hade sett. ”Kanske” tänkte hon lyckligt.

-Hittade du nått kul i skogen då? frågade hon retsamt.
-Kanske det, det beror på om du räknar träd stenar och mossa som kul så? svarade krigaren med samma retsamma tonläge.

Gabby såg rakt in i de intensivt blåa ögonen som tillhörde ”hennes” krigare och log hemlighetsfullt. Hon plockade snabbt ihop sina saker och började göra sej iordning för natten.

Xena gjorde det samma, hon tog av sig sina skydd och la dom bredvid sin sovfilt. Sen gick hon med bestämda steg fram mot Gabby som tittade undrande på henne, hon gav henne en snabb men varm kram och gick sedan tillbaka till sin sovfilt och lade sej.

Gabby stod kvar på exakt samma ställe och såg frågande ut, det var inte likt den stoiske krigarprinsessan att ta initiativ till sådana ömhetsbetygelser.

Hon gick sakta bort till sin sovfilt som ju låg precis bredvid Xena´s, lade sej försiktigt ned och rullade in sej i filten. Då kände hon som vanligt den trygga starka armen som lades om hennes midja, hon log.

-God natt Xena, sa hon slött medans hon sakta föll in i sömnens armar.
Det sista hon hörde innan hon somnade var ett svagt mumlande från Xena som kanske skulle kunna tolkas som ”god natt”.

Gabrielle vaknade i gryningen med en obehaglig känsla i magen, hon log när hon kom på vad det var. Hon hade ju totalt glömt bort att äta något innan hon gick och la sej.

Hon såg sej omkring, Xena var inte där men elden var tänd och det hängde en bit kött över den. Hon gick ner till vattnet för att tvätta bort sömnen ur ögonen.

-God morgon! sa hon till hästen när hon fick syn på den.
En frustning och ett kast med huvudet fick hon till svar.

Hon såg Xena´s kläder på stranden, tvekade ett ögonblick men gick sedan vidare. Xena´s huvud dök upp ur vattnet.

-Jasså du har vaknat nu, sjusovare, log Xena.

Gabby svarade inte. Istället började hon klä av sej och gick sedan ut i vattnet för att göra krigaren sällskap. Hon dök ner under vattnet, dök sedan upp igen bredvid krigaren. Samtidigt som hon kom upp till ytan slog hon ut med armarna och stänkte en våg av vatten över den något förvånade krigaren.

-Hmpf, det där ska du få ångra! frustade hon medans hon tog ett steg närmare den skrattande barden.

Hon tog tag i hennes axlar och tryckte ner henne under vattnet. När hon sedan släppte kom Gabby upp frustande med en arg min. Hon drog den unga kvinnan mot sej och kramade om henne. Hon kände hur Gabby la sitt huvud mot hennes axel. Hon drog en hand genom hennes blöta blonda hår.

Motvilligt drog hon sej undan och påminde barden om kylan i vattnet och om maten som säkerligen var klar i lägret.

Gabrielle nickade och dom gick upp mot stranden, torkade av sig och klädde på sig. Sedan gick dom sakta upp mot lägret för att äta en välbehövlig frukost.

Dom åt under tystnad, men båda tänkte på känslorna det som hände i vattnet hade väckt.

När kvällen kom satt dom vid elden, hela dagen hade gått åt till olika sysslor och små utflykter för att utforska området runt lägret.

-Titta här, sa Gabby och höll upp en hand med stora saftiga blåbär som hon hade hittat på en av turerna i skogen.

Hon reste sig och gick fram mot den väntande krigaren.

-Gapa! sa hon tyst.

Xena lydde tveklöst. Den yngre kvinnan började mata henne med bären.

-Vad är det du försöker göra? frågade hon.
-Märker du inte det? sa barden med len röst.
-Kanke det, sa krigaren samtidigt som hon drog henne mot sej.

Hon böjde sej försiktigt fram och kysste barden på de småleende läpparna. Efteråt drog hon sej tillbaka och såg efter i Gabby´s ögon efter minsta lilla tecken på tvekan eller motvilja, men det enda hon såg var en kärlek så stark att det nästan var plågsamt.

”Så jag hade rätt trots allt” tänkte Gabby lyckligt medans hon böjde sej fram och återintog krigarens varma läppar med sin mun.

slut (skulle inte tro det)

fortsättning följer...

// JC

TILLBAKA          DEL 2