|
Margareta är CP-skadad och
besökte Kalix i veckan. På frågan hur länge Margareta
har simmat, skrattar hon bara.
-Det är jättesvårt för mig
att säga, för jag har varit i vattnet så länge jag kan
minnas, förklarar hon sedan. Jag började med vattenträning
redan när jag var två år gammal men kanske med själva
simningen när jag var ungefär tio.
Idag är luleåtjejen Margareta
27 år och simmar fortfarande, men hon har slutat att tävla.
Tidigare tävlade hon i både frisim, bröstsim, medley och
ryggsim och vann 1998 guld på 200 frisim och 200 meter
ryggsim. Just ryggsim är Margaretas favorit och det är
också där som hon har vunnit mest. Samma år tilldelades
Margareta ett stipendium av Norrbottens Simförbund, där
hon utsågs till årets simmare i länet. Även 1997 fick
Margareta ta emot ett fint stipendium av Norrbottens idrottsförbund
som bästa idrottare. Det stipendiet är jag allra stoltast
över. Det betyder mer än alla mina medaljer, säger hon.
Men Margareta har mer än
en massa medaljer och stipendium. Hon innehar också det
svenska rekordet i både 50 meter rygg, 25 meter frisim,
och i 75, respektive 150 meter medley.
Viktigt
med förebild
Efter att ha varit aktiv
simmare och tränat upp till 5-6 gånger i veckan i flera
år kände hon att "nu kan jag det här". Jag var less på
att välja bort annat för simningens skull. Men simningen
har gett henne väldigt mycket. Utöver det rent fysiska
som att den får hennes kropp att fungera, att balansen
och koordinationen blir bättre, så har den också gett
henne massor av vänner och känslan av att duga. Och så
har jag fått slippa sjukgymnastiken! Sjukgymnastik är
så tråkigt!
Margareta vill gärna dela
med sig av sina kunskaper och fungera som förebild åt
barn och ungdomar med funktionshinder. Därför tränar hon
en sim-grupp och en karate-grupp två gånger i veckan.
Jag förstår hur viktigt idrotten är för dem och hur viktigt
det är att ha en förebild. Det har det varit för mig,
säger hon.
Rebecka Birgersson
|
