Shahla Sultanieh, feminist som flytt från ayatollornas Iran lämnar Kalix efter åtta år för forskningsjobb i Sandviken.
Foto: Johan Enberg

En olydig flicka som alltid gått sin egen väg. Som talar sex språk och vet hur det känns att tvingas bära slöja. Shahla Sultanieh bytte mångmiljonstaden Teheran mot Stenbäcken i Kalix.

För tretton år sedan flydde hon tillsammans med sin man från ayatollornas i Iran. De sökte asyl i Sverige, och blev placerade i ett vintermörkt Västerbotten.
- Många i Umeå trodde det var första gången jag såg snö, men i Teheran snöar det varje vinter, säger hon och ler.

Shahla tycker att hon sedan första dagen varit omgiven av vänliga och hjälpsamma människor.
- Jag kommer aldrig glömma den första tiden. Det stöd och den hjälp vi fick av människor runtomkring oss var fantastiskt!

Accepterade inte slöjan

Hon ger ett starkt intryck. Hennes röda tröja och de bruna, skärpta ögonen lyser upp den trista kontorsmiljön runtomkring.
- Jag har alltid varit en olydig flicka som gått min egen väg, och en olydig fru för den delen också. Jag kunde aldrig acceptera att tvingas bära slöja eller att titta ned i golvet när jag talade med män.

Svårfunnet arbete

För åtta år sedan kom hon och hennes familj till Kalix, och idag arbetar hon som projektkoordinator för Electropolis i Kalix. Det är hennes första fasta jobb trots att hon är utbildad civilingenjör och Sverige skriker efter civilingenjörer.

Shahla och hennes man lämnade en gott liv i Iran med högavlönade anställningar som ingenjörer. Att det nya livet i Sverige inneburit en mer sparsam levnadsstandard är inget problem för henne.
- Det enda jag tyckt varit riktigt jobbigt i Sverige, är att jag har haft svårt att få ett bra arbete.

Hoppas återvända

Efter jul kommer familjen Sultanieh att lämna Kalix för ett arbete som forskningsingenjör i Sandviken.
- Jag har haft urtur att få ett arbete inom min bransch, det är svårt i min ålder, och ännu svårare om du är invandrare. Men det är med delade känslor hon lämnar Kalix.
- Jag känner mig som en kalixbo och kommer att sakna alla underbara grannar och vänner. Men jag hoppas att detta är början till en något ljusare framtid och att jag en dag kan återvända hit.

Christina Olsson