SM eller KM eller vad det heter i Grötvik Halmstad ASSÅ!

Årets färg: TURKOS! Årets läte: GOBBLE, GOBBLE! artikeln är från fivebullen vintern -82/83

Att five-o-five klassen(och i denna speciellt medvetna grupper) varit ett steg före allmänheten, vet vi invigda om sedan länge. Men nog är denna höst alldeles speciell.  Folk till o med klär sig som kalkoner. Fantastiskt! Nog om detta. Glada i hågen och med full fart på bågen intogs Grötviks förbaskat trevliga lilla hamn förbaskat behärskat. Halmstadsbukten log och vi förstod, att tälta inte alls gick, för det hade några försökt och blivit bortkörda av batong Nissar så det så!

Nåväl farväl du tältduks doftande insomningsstunder i fotogenlampans flämtande sken. För oss laglydiga i alla fall. Vi var inte många. Desto fler var de, som varje morgon o kväll strömmade in och ut ur en skogsdunge 20 meter från hamnen. Intresset för Wood-craft var enormt och kriminaliteten i denna dunge 100%. Tält på tält(bildligt då) så långt ögat kunde se. Av allt detta syntes utifrån inte ett smack. Smackandet var väl annars det, som skulle ha kunnat förråda denna mindre sovstad till Halmstad. Vi laglydiga sov under tvåor med antenn. Tornados förståss! Det gick alldeles utmärkt. Enda problemet var en igelkott som kom på besök och det var ju inte mycket till problem.

Problem hade (OCH HAR!!)däremot småkalkonerna, som trots flera säsonger tydligen fortfarande inte lärt sig vad som är upp och ned på det där ballongseglet där framme. Förvånad skotade nämligen herr? Edström in meter efter prasslande dynac skot i båten. Visserligen under träning, men ändå va! Distriktsmästare 82. Jo jag tackar ja!!  Nog om detta.

Falukropparna slog som vanligt knock-out på oss övriga genom sina välmaskerade små hyss. Dom gör det vi andra snackar om. Eller vad sägs om tung rock, dundrande ur vattensäkra högtalare monterade som inspektionsluckor? Allt naturligtvis gratis från en firma, som genom telefonbearbetning övertygats om denna ringa investerings saliggörande inverkan på försäljningskurvorna.
Sidotankarna fungerar perfekt som högtalar lådor och kunde kropparna lära sig surfa på ljudvågorna vore de oslagbara. Förutom tung rock, kunde vi även avnjuta sågning i svart mast fast fel, samt styrbords-start på babord, med vidhängande kras ljud. 10-0!

På årsmötet avtackades Calle Wincrantz för sin långa tjänst som sekreterare. Han har verkligen ställt upp. Förhoppningsvis får vi se honom både lite här och där även i fortsättningen.

FOTBOLLSMATCHEN:
spelades för ovanlighetens skull på en förmiddag. Detta gjorde inte oss starka vältränade Stockholmare någonting. Göteborgarna var däremot klart chockade. Flämtande och felpassande försökte de hela tiden få domaren att avkorta speltiden.

Till slut tröttnade vi på detta gnatande och slog efter briljanta kombinationer in 1-0 i krysset på volley. Göteborgarna såg ut som om dom just ätit "röttepickar från köttedala" hela bunten. Det hjälpte inte ens att Krister kastade sig handlöst än hit, än dit, resulterande i vackra blodkakor över hela kroppen. Detta hade han sett andra backar göra under VM:et med gott resultat. Vad han inte sett, var att detta beteende endast var rekommendabelt i de fall motståndarna var i närheten. Efter detta ökade Stockholmarna raskt till både 2-0, 3-noll. Janne Calverts fula efterslängar bäddade för nästa urladdning, 4:an, 5:an, 6:an, 7:an, 8:an och 9:an kom som på beställning. Alla baljorna i krysset, efter drömfotboll. Slutresultat: 9-0 till Stockholm. Detta resultat baseras inte på fakta(som ni åskadare vet) utan endast på att bullen detta år trycks på östkusten.

FESTEN:
blev som vanligt väldigt spontan. Att arrangörerna dessutom lyckas ordna fantastiskt käk för fantastiskt lite pengar gjorde inte det hela sämre. Varmt tack till kocken och allt inblandat. Alla inblandade inräknade. Sångtävlingen blev hård och jämn. Annelis höga C med vibrato får dock anses ha avgjort till huvudstadens fördel. Nämnas skall dock att några inhyrda proffs fick oss huvudstadsbor att för en kort sekund tappa rösten. Dessa öppnade med en sådan intensitet och volym, att det stundom varit riktigare att sitta uppe i taket. Där befann sig nämligen servicen. Domptörer finns det gott om, men ingen som alias Hasse från Götet! Eller vad säger alla vi, som efter ett par minuters fintande fann oss själva och andra hukandes under borden, sjungandes något mystiskt arabinfluerat trams. På detta svarade Huvudstaden med kollektiv flottilj-mooning. På detta svarade Götet med tvenne snopping(ganska slak insats, men ändå nytt och fräscht). Lasse(som jungfru!!??) rörde oss verkligen till tårar med sitt barnaansikte och sin oskyldiga stämma. Peter(patrulledare) däremot upprörde oss med sin barska stämma och hemska patrull, som kom för ett knu..! Texten i övrigt var väl knappast lämpad för vare sig blåvinge och/eller vargungeöron. Men för våra var den bra. Väldigt charmigt!
Som vanligt en aning förvirrade droppade till slut folket av, undrandes vad som egentligen hade hänt. Ännu en lyckad SM-fest var till rumpa.

OM SJÄLVA SEGLANDET:
kan väl sägas att många kör var täta, samt att båtfart var viktigare än taktik. Banan fick väl tyvärr lite av karaktären av rundåkning. Mottot var: mot land!, men inte för långt, för då missade man den där perfekta skruven upp mot kryssmärket. Vindar fick vi både lätta och tunga. Gemensamt för dom var de dryga 30 grader de innehöll. Kranar blevo röda, seglandet behagligt. Spänningen då? Tja teoretiskt var Krister och Per Anders mästare när 2 seglingar återstod. Genom att Black Turkey vann den näst sista, fanns lite spänning kvar till the end. Om dom och inte dom, o.s.v. men så blir det ju nästan aldrig. Kiss Me Quick vann som väntat och det var dom verkligen väl värda!

Lite resultat:

Olle "Kalkonen" (den med svamp)

Sv.505 Förbundet

Uppdaterad 2011-11-06