Artikel i GT av Sigge Sjöström - söndag 18 augusti

Det blev en ny svenskdag på Marstrandsfjorden på lördagen. 12-13 meter per sekund och verklig grov sjö bäddade för svenska framgångar men skördade också haverier i mängd. Inte mindre än 28 av de 78 startande måste bryta efter diverse kapsejsningar. Första svenska delsegern kom genom Magnus och Göran Olsson från Stockholm som hade en oerhörd fight i slutmomentet med fransmannen Marcel Buffet (51) och det var först på sista kryssen som segern bärgades.

Björn Arnesson/Göran Andersson & Karl-Erik Nilsson/Flemming Nilausen revanscherade sig fint för fredagens mindre lyckade insatser. De blev tre respektive fyra och gick upp till en sammanlagd sjätte respektive sjunde plats i sammandraget och är alltså med i diskussionen bland de allra främsta.

Övriga goda insatser gjorde Stefan Sjöström/Reine Andersson som blev nia och Lars Åhren/Kjell Axelsson som blev tolva. Ledande fransmännen Pajot och amerikanen Dennis Surtees utkämpade en hård fight om platserna närmast svenskarna. Den striden avgjorde Surtees till sin förmån men det blev hårt in i det sista.

Fyllda av segerglädje kom Magnus och Göran Olsson från Stockholm i mål efter sin triumf i femte VM-seglingen: "Om det var vår största seger? kanske inte, med tanke på att det bara var en delseger", framhöll Göran. -Jo förresten, det var det kanske ändå, här deltog ju hela världseliten. I varje fall klassar jag denna triumf som större än när vi vann SM. Men oj vad jag är trött. Och Magnus (rorsmannen) ropade till mig när det var som allra värst och vi tagit ledningen att oldtimern 51-årige Marcel Buffet var i hälarna. 'Kämpa Göran, kämpa, gubbjäkeln är efter oss..."

"Det var verkligen hårt så det förslog," framhöll en mycket glad Karl-Erik Nilsson sedan han klarat en fjärde plats. "Vi kapsejsade inte en enda gång men nära var det. Vid ett tillfälle hade jag nästan bara högerfoten i båten men klarade det i alla fall."

Släppte ni ledningen efter första kryssen godvilligt? frågade vi Göran Andersson. "Nej, det gjorde vi inte, men vi ville inte ta några risker i den hårda vinden och grova sjön. Men vi tog igen en hel del på nästa kryss och är mycket nöjda med att vi kom trea. Det känns skönt efter 60:e placeringen på fredagen."

Nu undras om inte bröderna Pajot i alla fall var ganska nervösa under seglingen. Det gällde att hålla jämna steg med Surtees för att behålla ledningen och helst slå honom. Nära var det men även fransmännen kapsejsade två gånger. Sista gången strax före målgången. Nu måste de utstå en likadan pärs idag. Klarar de den också?

Svensk bronsmedalj i Marstrands-VM
   -rapport från 505 bulletinen hösten -74

Startfältet på Marstrands-fjorden bestod av 82 deltagande besättningar från 15 nationer. Det vimlade av OS-segrare, VM-, EM- och nationsmästare bland de 64 utländska ekipagen. Sverige har varit med i VM-sammanhang i 505 sedan 1966 men aldrig lyckats bli bättre än fyra, genom bröderna Båth 1970 och Stefan Sjöström/Reine Andersson -71.

Favoriterna i detta VM var många. Regerande världsmästaren Peter White fanns på plats liksom hans landsman Derek Farrant - VM-segrare 1965 och 1971 - och Larry Marks, som blev mästare 1969 och 1970. De franska färgerna försvarades av dubble världsmästaren - 1959 och 1960 - Marcel Buffet, VM-tvåa 1968 och bröderna Pajot, VM-trea 1973. Starka namn var också USA-mästaren och fjolårets VM-tvåa Dennis Surtees samt den australiensiske OS-seglaren Mark Bethwaite.

Sveriges hopp stod främst till Thomas Haraldsson/Hans Heijl, Magnus och Göran Olsson, bröderna Båth, Stefan Sjöström/Reine Andersson, de sistnämnda seglande på hemmavatten.

Efter tune-up race - ett prov utan värde - och en enkel invigningsceremoni vid Societetshuset kunde spelet börja. Marstrands-fjorden visade sig från sin allra svenskaste sida, dvs med hård vind och grov sjö, som förorsakade massor av haverier och otaliga kapsejsningar.

OK-jolle världsmästarna Björn Arnesson och Göran Andersson, kapsejsade redan under utseglingen till start, men höll sig sedan upprätt under hela seglingen. Trots pangstart låg de vid första kryssmärket inte bättre än 25:a, men avancerade sedan undan för undan och gick i mål som femma, platsen före nästa svenskbåt med bröderna Båth ombord.

59 ekipage fullföljde den hårda seglingen medan 20-talet båtar tvingades utgå. Natten före premiären blåste det småspik på Marstrands-fjorden och arrangörerna beslöt att uppskjuta starten en timme till kl 14.00. Då hade vinden lagt sig, men sjön var fortfarande grov. Efter ytterligare 35 minuters väntan på vindstabilisering kom premiärfältet iväg.

Efter första kryssen kunde man ana en liten sensation när Magnus och Göran Olsson dök upp som ledare med världsmästaren Peter White närmast. Trea låg bröderna Båth och fyra de franska bröderna Pajot. Under de båda slörbenen gick fransmännen mycket fort och tog ledningen före Olsönerna. Vid slörmärket kapsejsade bl.a bröderna Båth. Deras exempel följdes sedan av stort antal båtar enligt löpande-band principen.

Efter andra kryssen ledde Pajot alltjämt med Olsson/Olsson som tvåa och Haraldsson/Heijl som trea med bröderna Båth hack i häl. Tyvärr höll ställningen inte ända in i mål, då bröderna Båth drabbades av en trasig trapetsvajer och Olsönerna kapsejsade. Bröderna Pajot fick målskottet med marginal till fjolårets engelska världsmästare Peter White, före amerikanen Surtees och fransmannen Reynéer med Arnesson/Andersson på femte plats.

Bröderna Båth blev sexa, Karl-Erik Nilsson/Flemming Nilausen åtta och Thomas Haraldsson/Hans Heijl elva. Vid ankomsten till land möttes deltagarna av mätningschefen Anders Heuman, som verkställde stickprovskontroller av båtarnas utrustning och kontrollmärken. Det uppdagades därvid att Arnesson/Andersson saknade stipulerad bogserlina ombord. Diskvaliceringshotet kunde avvärjas endast tack vare att mätningschefen själv varit en av dem som bevittnat Marstrandsseglarnas kapsejsning på vägen ut till startplatsen med åtföljande förlust av lina.

Efter febrila reparationer var seglarna åter redo för en dust med den tidigare så vresiga Marstrands-fjorden, som nu visade sig från sin bästa sida och bjöd på sol från en blå himmel och en fin sydvästlig vind på cirka fem sekundmeter. Efter en omstart kom fältet iväg och båtarna spreds över fjorden. Vid kryssmärket ledde Mark Bethwaite, Australien, före Dennis Surtees, USA, och Jan och Ulf Andersson samt bröderna Båth. Arnesson/Andersson låg långt ner i fältet men påbörjade ett avancemang.

Ända fram till sista kryssen bevakade seglarna endast sina positioner och Bethwaite vann lätt och överlägset medan Dennis Surtees föll tillbaka till fjärde plats efter engelsmannen Colclough och bröderna Båth.

Efter två seglingar toppades VM-tävlingarna av amerikanarna Dennis Surtees/Steve Jones efter placeringarna 3 och 4, före bröderna Pajot, Frankrike, med placeringarna 1 och 9, samt regerande världsmästarna Peter White/Lew Dann med placeringarna 2 och 7. Därefter följde bröderna Båth, Sverige. Marginalerna var dock inte stora mellan de fyra första båtarna.

På kvällen festade VM-seglarna om i Marstrands fästning i sommarens största partaj i Marstrand. 350 gäster, däribland 17 världsmästare, europamästare och OS-seglare, hjälptes åt att äta upp mer än 15 helstekta grisar.

Helt oberoende av partajet dagen innan kom fältet iväg först vid 15-tiden för den tredje seglingen. Denna dag var det rätt att gå norröver i början och det gjorde också större delen av de kända namnen. Vid kryssmärket kom Dennis Surtees, USA, i täten med fransmännen Pajot närmast. Resten av tävlingen blev en strid mellan dessa båda båtar. Inga svenskar visade sig i täten på detta tidiga stadium av tävlingen.

Det blev en fascinerande 'fajt' mellan Dennis Surtees och bröderna Pajot. De båda konkurrenterna turades om att leda vid rundningsmärkena. Amerikanen gick snabbast på kryssarna men på undanvindbogarna kom fransmännen ångande och gick förbi. Vid sista märket rundade Pajot-bröderna alldeles före Surtees men inte långt efter rundningen hade USA-paret gått förbi i lovart. Dennis Surtees fick därför den champagneflaska som var segrarens lön efter varje segling.

Det var tunnsått med de svenska framgångarna denna dag då en kraftig vindvridning och flera omstarter gjorde att fältet blev mycket spritt. Bröderna Båth kom uruselt iväg men seglade upp sig till en sjunde plats i mål. Nästa svenska båt blev Arnesson/Andersson på en fjortonde plats.

Efter tre seglingar låg bröderna Båth på tredje plats och Arnesson/Andersson på sjunde plats. Segraren i andra seglingen, australiensaren Bethwaite, blev diskad för tjuvstart, vilket öde han delade med flera andra. De tippade favoriterna Derek Farrant och Larry Marks från England låg nu sammanlagt på 54:e resp. 58:e plats och var för ovanlighetens skull helt borta ur tätresonemanget.

Den fjärde seglingen blev en blågul klang- och jubeldag trots ruskvädret. Svenska båtar gick i mål på platserna 3, 4, 5 och 6 samt 11 och 12 men först av alla kom bröderna Pajot, 22 resp. 20 år gamla, som nu vann sin andra delseger och därmed hade stora chanser att vinna sin första VM-titel i klassen. Pajot ledde nu serien med överlägsen poängmarginal före Dennis Surtees, USA, som blev 21:a i den fjärde seglingen.

De svenska framgångarna var glädjande och ändå var det liksom fel män som tog topplatserna. Tvåa efter Pajot-bröderna i fjärde omgången kom Englands dubbel-världsmästare i klassen, Derek Farrant, som hittills misslyckats totalt i de avverkade seglingarna. Till en början låg inte Farrant bättre än fyra ty då var det svenskt närmast de franska bröderna.

Ulf och Jan Andersson rundade som tvåa före Haraldsson/Heijl vid första märket och samma ordningsföljd var det också efter slörarna. Bröderna Andersson låg fortfarande tvåa vid sista märket men på sista kryssen mot mål kom Farrant och gick förbi. Björn Arnesson och Göran Andersson från Marstrand hade en ny dålig dag på den svårseglade fjorden. Det hjälper tydligen inte att man är ute och trimmar varje dag på samma vatten.

Efter fyra seglingar ledde bröderna Pajot, 18 poäng, tvåa var Dennis Surtees, USA, 40.7 poäng, trea bröderna Båth Sverige, 48.4 poäng, fyra Peter White, England, 54 poäng och femma Peter Colclough, England, 61 poäng. Ulf Andersson låg tia och Thomas Haraldsson/Heijl tolva med 89 resp. 95.7 poäng.

Den femte och näst sista seglingen i 505-VM gav äntligen en svensk 'daily-first' genom Magnus och Göran Olsson, Stockholm. Svenskt blev det också på tredje och fjärde platserna genom Arnesson/Andersson från Marstrand och K-E Nilsson/Flemming Nilhausen från Tjuvkil.

När man först försökte starta blev det allmän omstart och sedan kom en vindvridning så att besättningarna fick vänta till kl. 14.00 på den gropiga Marstrands-fjorden innan det bar iväg. Men det gick undan. Vid kryssmärket kom Arnesson/Andersson som ledare före Olsson/Olsson och efter dem kom engelsmannen Loveday, bröderna Båth och Nilsson/Nilausen.

Den femte och näst sista seglingen i 505-VM gav äntligen en svensk 'daily-first' genom Magnus och Göran Olsson, Stockholm. Svenskt blev det också på tredje och fjärde platserna genom Arnesson/Andersson från Marstrand och K-E Nilsson/Flemming Nilhausen från Tjuvkil.

När man först försökte starta blev det allmän omstart och sedan kom en vindvridning så att besättningarna fick vänta till kl. 14.00 på den gropiga Marstrands-fjorden innan det bar iväg. Men det gick undan. Vid kryssmärket kom Arnesson/Andersson som ledare före Olsson/Olsson och efter dem kom engelsmannen Loveday, bröderna Båth och Nilsson/Nilausen.

Det såg ut att bli en ny fin svensk dag men på första slören hände det saker, bl.a. råkade bröderna Båth illa ut genom ett vant som brast och de var tvungna att bryta. Vid första slörmärket var amerikanen i ledningen före Arnesson/Andersson och Nilsson/Nilausen med Olsson/Olsson på sjätte plats. Efter nästa kryss ledde amerikanen fortfarande men Olsson/Olsson skuggade och tog sedan kommandot på länsen och så var saken klar. Det låg för övrigt tre svenska båtar främst men den franske 'oldtimern' Buffet lyckades tränga sig emellan svenskarna före målgången och bli tvåa.

Svensk seger alltså genom civilingenjörerna Magnus och Göran Olsson, 26 resp. 24 år gamla och Svenska Mästare i klassen i år.
Inför den avslutande sjätte seglingen såg VM ut att bli en affär helt mellan amerikanen Surtees och bröderna Pajot. Med den sämsta seglingen borträknad hade Pajot 14.7 poäng mot 23.7 för Surtees. Detta innebar att om Surtees vann den sista seglingen och Pajot blev femma skulle amerikanen vinna VM med 23.7 poäng mot 24.7 för Pajot, men blev Pajot bättre än femma och amerikanen vann skulle Pajot bli världsmästare. Trea sammanlagt inför avslutningen var fortfarande bröderna Båth, trots att de fick utgå ur fjärde seglingen. Båth hade 48.4 poäng mot 48.7 för engelsmannen Loveday och 54.7 för Arnesson/Andersson. Det såg ut att bli hårda bud om bronsmedaljen.

Fransmännen hade således ett fint utgångsläge inför sista seglingen med endast amerikanen Surtees som ett fint verkligt hot. Efter en taktiskt fulländad segling kunde emellertid de franska bröderna gå i mål som tvåa i sista seglingen och därmed bärga VM-titeln till Frankrike sedan Surtees tippat vid slörmärket i mästarposition. Om bronsplatsen blev det verkligt hårt. Bröderna Båth från Göteborg hade det bästa utgångsläget men Arnesson/Andersson hade sin chans och de tog den. De blev femma i mål och sedan skulle bröderna Båth behöva bli bättre än elva för att bli bronsmedaljörer. De blev elva.

Nyblivna franska världsmästarna kommer från LaBaule och började segla 505 redan 1968, 14 resp. 16 år gamla. Det året blev de tvåa i VM i Kiel och trea förra året i Hong Kong. De vann vidare olympiskt silver i FD i Kiel 1972. Trots allt gav VM det hittills bästa svenska totalfacit med Arnesson/Andersson på bronsplats, bröderna Båth på fjärde, Nilsson/Nilausen på åttonde, Arnesson/Andersson på tolfte och Olsson/Olsson på trettonde plats. Nästa år bär det iväg till Bermudas för de tjugonde världsmästerskapen i 505. Det återstår att se om det är lättare för en svensk att bli världsmästare på andra sidan jordklotet än hemma i Sverige. Det gäller för de svenska aspiranterna att lägga sig i träning redan nu.

1974 5O5 WORLDS SWEDEN Royal Gothenburg Yacht Club

More photos

A very good World Championship with plenty of wind took place on one of the most beautiful wild seas that I have ever seen. There was a hard swell and it was tough on the equipment but we sailed in a setting of magnificent rocks.

Consisting of six races with wind between force 3 and 6 the championships were dominated by two crews: the French, Yves and Marc Pajot (1+9+2+1+6+2) 2nd in 1968 at Kiel and 3rd in 1973 at Hong-Kong and the Americans Dennis Surtees and Stephen Owens 2nd in 1973 at Hong-Kong. The Marstrand team, the Swedes Björn Arnesson and Göran Andersson sailed faultlessly in a four year old boat and finished 3rd, beating the Swedish stars the brothers Christer and Per Båth.

Portraits by Marcel Buffet

 The organisation of the Royal Gothenburg Yacht Club was flexible and perfect. The island of Marstrand is very pretty and it was good to live in the calm and restful old town. The tranquil atmosphere of the place was a perfect aid to the concentration of the competitors. 

 This World Championship was a complete success and absolutely fair. The wind was as consistent in its direction as it possibly could be. The organisation was equally perfect on land as it was afloat. The Championship was Super-Sporty, completely in accordance with the sporting image of Swedes in general and in particular the solid team of Swedish 505's who gained 3 out of the first 10 places.

Marcel Buffet

A "look-back" on 1974 - by Dave White
(from the Sailing Programe at the British Nationals in Felixstowe 1984)

1974 was the year of the World Championships in Marstrand, Sweden, an event notable for extremely rough sailing conditions. I remember that every race but one was sailed in force 5 or 6 and that the waves were particularly destructive. For instance Robin Rudderblade-Whittle managed to break his rudder in every race. There was a great deal of equipment broken and very few people avoided capsizing. The Pajot brothers won in Larry Marks' old boat and even they capsized in each of the last two races. Nevertheless, their boat handling was superb and they had good speed as well. This was the first major regatta in the class which saw the introduction of the close-sheeted, full cut jibs and mainsails with maximum flow at 50%. These were developed by Cheret Voiles of La Rochelle and a number of the French team, including Pajots, were using them. We also saw for tile first time twinning lines on some of the American boats and were amazed to see how far foreward the Aussies were sheeting their small flat-cut spinnakers.
The British nationals that year were held at the Ferry and they followed on close after the worlds. A number of the world fleet turned up at the Ferry and we had entries from France, Hong Kong, USA and Australia. The English fleet were all still sheeting flat jibs halfway out to the gunwhale and using mains with the flow well foreward. The remarkable advance in terms of pure boat speed that the new Cheret sails gave were demonstrated in devastating style by Marcel Buffet. Each day the 52 year old Frenchman was early through the gate and very easily crossing the fleet on port tack after just a few minutes racing. He won 3 races with ease, was never out of the top three and took the championship with a day to spare. Runner-up was John Loveday who went on from this success to dominate UK and world 505 fleets for the next couple of years. Other notable results in the week were Peter White 3rd, Phil Milanes 5th and Peter Colclough 6th.
The nationals fleet was 100 boats that year. Our clubhouse was considerably smaller in those days, so we had a marquee on the beach in front of the club and a number of other tents for changing and catering. I remember it being a good week, both socially and sailing-wise.
We hope we can maintain the standard in 1984. 

Dave White

505 Worlds Results, 10-18 August 1974
- Overall results after 6 races (12 first teams only)
- 82 boats from 15 nations participated

Sidan senast uppdaterad 2009-04-17
Du är den besökaren sedan 1998-04-20