Mitt stora intresse är hästar. Jag har från och till under mitt 26-åriga liv sysslat med hästar som hobby men för två och ett halvt år sedan fick jag anställning som hästskötare på heltid.
Detta är på ett stall där man ägnar sig åt sk. engelsk ridning. Jag har också hållit på med trav i olika omgångar.
          Jag har de senaste åren börjat känna att det är någonting i det sätt vi behandlar hästar här i norden som fattas. Det mesta av det jag har lärt mig om handhavandet av dessa magnifika djur känns fel, det lämnar mycket i övrigt att önska. Jag förstår inte vad man får ut av sitt umgänge med hästar när man bara bråkar med dem och tvingar dem till saker hela tiden.
          Jag har länge trott att det är bara jag som tycker så här, alla andra verkar vara så säkra på att det gängse sättet är det rätta. Men jag har nu upptäckt två saker. För det första, jag är inte ensam i mina tankar, det finns massor av enskilda människor, föreningar och grupper runt om i världen som tänker likadant. Härligt! För det andra, de flesta som sysslar med hästar på dessa breddgrader har sällan tänkt och känt efter själva. De gör vad andra säger att är rätt, även om man får ont i magen efteråt. De  lyder sådana som säger sig vara auktoriteter på området.
          Tyvärr går det otroligt mycket prestige i ämnet hästar, alla vill ha rätt. Detta är på hästarnas bekostnad till största delen men också på människans. Genom att behandla våra hästar våldsamt och utan respekt förnekar vi oss själva den naturliga rätten att bli respekterade. Ju mer vi tvingar, slår, skrämmer, drar i tyglar, spänner åt remmar och förtrycker hästarnas naturliga behov och rubbar deras harmoni, desto mindre lyder de oss, desto mindre litar de på oss som ledare, desto mindre respekterar de oss och desto mer tar de till våld själva för att slippa undan sina plågoandar.
          Vi här i norden har helt enkelt ingen hästkultur. Vi behöver ta lärdom av folkgrupper som har betydligt längre "hästhistoria" än vi har. Den lilla tid vi har umgåtts med hästar räcker tydligen inte för att lära oss det mest elementära, nämligen att respektera och högakta dem.
          Det vi människor måste förstå är att djuren har ingenting att lära av oss, de är perfekta som de är. Däremot kan vi  lära oss något av dem.