Här visar Vulture Sqn upp modeller som byggts åt skvadronens försorg. En del tävlingsmaskiner och ett och annat tokprojekt.

Andreas junk

Spitfire

Andreas köpte 1999 en byggsats av M.Widen för att komma igång med aircombat. Andreas tävlade 1999 och 2000 med liknande Spittar men kom inte riktigt överens med dem. Modellen flyger perfekt och det var väl det som var Andreas problem. Snart fick Spitten smeknamnet "Bäbis Spitt" och 2001 blev den reservmodell till fördel för Me-109:an. Andreas har aldrig vart någon noggrann byggare och hela tiden kapat ner på byggtiden, ca 10 h fast då är inte färgen torr. Något exemplar lär vara klätt med damstrumpa och huven är alltid en uppklipp cola-flaska. Förstärkningar - knappast men trots det en bra killer!

Me-109

Dessa började byggas efter att Andreas tröttnat på Spitfire till säsongen 2001. Fast en Me-109 är relativt liten och Andreas knappast lägger ned tid på att förstärka modellerna har den klarat sig bra i kollisionerna. Nått av exemplaren lär visst ha 4 kill trots att den inte har vingbalk.

Andreas trivs med att flyga tyskt och att ha en ovanlig modell när han tävlar. Tyvärr orkar han aldrig sätta på nationalitetsbetäckningar. Modellen flyger snällt och har inga otrevliga egenskaper och ville bara motorn varva lite mer skulle säkert modellen bli snabb.

Jens modeller

Mustang

Jens första aircombat modell blev denna Mustang med abachiplankad cellplastvinge och balsakropp. Den flögs under hösten 97 men kraschade pga. accproblem. Den hann aldrig tävla men med denna Mustang väcktes intresset för aircombat och sedan dess har det fortsatt.

Spitfire v2

Till säsongen 2000 byggdes tre exemplar av denna modell. Plankade vingar provades men detta var alldeles för jobbigt att bygga enligt Jens. Men modellerna visade sig var slitstarka och ett exemplar flög fortfarande efter säsongen 2001. Modellen har mycket trevliga egenskaper och är en bra tävlingsmaskin, vändbar och lättflugen. Något tunga med sina 920 g så det beslutades att inga mer plankade vingar skulle byggas. Efter flera lagningar och ommålning fick två exemplar en hemsk blå färg som har kommenterats friskt. Inga mer clownfärger på modellerna hädanefter!

Me-163 Komet

Apropå clownfärger, denna Komet blev röd men det fanns faktiskt en sådan som flögs av en divisionschef. Att bara bygga och flyga Spitfire blev tråkigt i längden så denna Komet byggdes till säsongen 2000. En udda förebild söktes som skulle ge lite bygg och flygutmaning och lite omväxling. Ett kul projekt vid sidan om tävlingsmaskinerna som blev riktigt lyckat. Byggd från en ritning av Rikard Petterson är denna modell en riktigt fröjd att flyga men lite annorlunda när man är van vid andra modeller. Den är snabb och har bra stigprestanda eftersom den bara väger 720 g men med streamern på tappar den dessa fördelar och kräver dessutom ett vaksamt öga för att inte hitta på hyss. Flygningen väcker alltid uppmärksamhet och framförallt inverterad spinn som snurrar bättre än borrmaskinen! Läs och se bilder från provflygningen här.

Spitfire v3

Kallad för dräparmaskinen av andra medtävlande behöver denna modell ingen närmare presentation. Tre st byggdes till säsongen 2001 med en del förändringar från föregående år. Plankningen skippades och modellerna blev därmed snabbare att bygga och 100 g lättare. Med en bra motor går modellen tillräckligt snabbt, kurvar fint och klarar kollisionerna ganska bra. Efter flitigt tävlande 2001 och ca 15 kollisioner levde fortfarande två exemplar, dock rejält lappade. Efter flera års förändringar av Spitten börjar slutmålet närma sig och inga större förändringar är att vänta.

Fw-190

Denna modell byggdes till säsongen 2001. Tanken var att ta revansch från den första Focke-Wulfen som flög så illa. Resultatet blev bättre men Focke-Wulfen är inte lika bra som Spitten enligt Jens. Kurvtagningen är bra men modellen har en tendens att klippa vid snäva svängar. Dessutom ser den ut som en fågelskrämma utan någon huv för någon sådan blev aldrig tillverkat. Kärran ligger mest på hyllan och samlar damm eftersom utrustningen alltid sitter i tävlingsmaskinerna. Skulle det i framtiden bli akut modellbrist kanske det dyker upp en huvlös Fw-190 på tävling.

Kyushu J7W1 Shinden

Med goda erfarenheter från Kometen sökte Jens en riktigt utmaning under säsongen 2001. Något som helst inte flugits tidigare i aircombat och gärna har lite udda utseende. Shinden blev den ultimata utmaningen och skiljer sig från det mesta med sin skjutsade motor och canardvinge. Tyngdpunktsproblemet visade sig bli svårt att lösa varvid modellen blev i tyngsta laget med 150 g i nosen. Utan motor och utan barlast provkastades modellen från ett tak och detta gav stora förhoppningar. Modellen flög mkt fint men vid första start med motor gick det snett. Fortsatt utprovning under 2002 skall få denna modell i luften och den skall flyga i tävling. Grrr!

Olofs aircombatmodeller

Mustang

Olofs första Combatkärra blev denna Mustang: Med en vass Leo motor gick den som ett skott. Som de flesta combatkärror gick den också snabbt förlorad i strid och efter det insåg Olof att detaljarbetet får vara till nästa modell. Bygget av kommande modeller blev betydligt snabbare men när även dessa var slut gick Olof över till Spitten som med Vulture Sqn´s byggteknik är något enklare att bygga.

Spitfire

Olof blev efter Mustangen en trogen Spitfire flygare och är med dessa i sin hand en riktig killer. Jakten på Icarus fortsätter med dessa konkurrenskraftiga modeller som numera byggs i imponerande kvantitet och dessutom med kvalité. Vikten omkring 820 g ger bra egenskaper och med Magnummotorer som varvar väldigt villigt är det inget snack om vem som blir jagad och inte. Dessa lär ni få se i backspegeln!

Bilder på den riktiga killern dyker upp så småningom.

Görans armada

Mustang

Till debutsäsongen 2000 byggde Göran en hel hoper av dessa Mustanger. Ena stunden lovordade han dessa och tyckte de gick snabbare än Spitfiren vilket säkert stämde för modellen var snabb. Bra kurvegenskaper och lättflugen men enligt Göran inte lika förlåtande som en Spitfire. Men dessa argument började Göran tveka på sina Mustanger och såg förtvivlat på en hel division Mustanger med oskränkta vingar liggandes där hemma i byggrummet. Något förhastade slutsatser för modellen är en bra aircombatmaskin som har flugit många sorties i cupen.

Spitfire

Även Göran bygger Spitfires, många sådana. Hobbyrummet är fullt av dessa och det lär inte råda någon brist på modeller på lång tid framöver. De sista har australiensisk märkning dvs. blå och vita märken och väger strax över 800 g. Göran tävlar främst med dessa Spitfires men varvar ibland med någon Mustang eller Bearcat. Spitfiren är en lätthanterlig modell som flyger säkert i alla lägen utan att klippa men tappar farten vid hård och långvarig kurvtagning. Med en vass motor är kärran en fröjd att tävla med och verkligen något att se upp med.

Mustang B version

När Göran ändå byggde så många Mustanger till debutsäsongen ville han även ha en B version som utseendemässigt skiljer sig en del. Samma trevliga flygegenskaper som D-versionen har även denna modell.Denna modell brukar oftast vara tredje reservmodell på tävlingarna men har flugit några sorties

Me-109

Denna vintercamoflerade Me-109 byggdes av Göran till säsongen 2001. Med något förstorad- och relativt tjock vinge flyger 109:an bra och är en ganska trevlig modell. Den har inte prövats i tävling men flugit en del strider på hemmaplan mot övriga Vultures. Mot slutet av säsongen 2001 skänktes modellen till Andreas som inte orkat bygga tillräckligt med egna. Med denna flög Andreas utmaningen mot Icarus och kolliderade tyvärr med Olof och modellen pensionerads. Göran skall ha ytterligare en 109:a i gömmorna men andra modeller prioriteras före dennes luftdop.

Westlind Whirlwind

Göran har stor experimentlusta och byggde denna Whirlwind till 2001. En cellplastkonstruktion med två OS15 som flugit 6 flygningar men bara landat normalt en gång. Motorstopp har vart problemet och med en motor vill den inte flyga men med två är den fenomenal, snabb och vändbar. Vid provflygnings tillfället gick det åt en mängd propellrar och kärran hängde tillslut enbart ihop med silvertejp men Göran han gav sig inte. Förhoppningsvis blir det fler försök!

Zero

Denna Zero byggdes till säsongen 2001. Spännvidden är 1 m och med denna stora vinge får modellen mycket bra flygegenskaper och har lågfartsegenskaper som en seglare. Kurvprestandan är imponerande och modellen flyger snällt i alla lägen. Detta är en bra nybörjar- och tävlingsmodell som skulle ställa till bekymmer för medtävlande. Zeron är utrustad med en 15 motor vilket gott och väl räcker till. Reglerna tillåter inte 21 motor vilket är bra, kärran skulle helt enkelt bli för vass då.

Magnus modeller

Spitfire

Även Magnus flyger Spitfire och har byggt åtskilliga modeller.

Skua

Till säsongen 2004 utvecklade Magnus denna Engelska Skua

Konrad Kondor

Här ser ni Vulture Squadrons inkörningsport till aircombat. Denna Kondor, döpt efter skvadronens maskot togs fram av Göran av Olof en onsdagskväll och flög som en dröm följande lördag. Syftet med modellen var att ta fram en billig och snabbyggd modell i cellplast som kan byggas av nybörjare. Flyger lugnt och snällt med en 0.15 motor men tål även att busa med på fullgas. Med samma byggsätt, motor och utrusning som en aircombatkärra förväntas denna Kondor bli en succe bland aircombat intresserade ungdomar.