Brev från 1959 angående manuset "Kvinnors väntan"

Jag blev verkligen mycket glad över att ni ville ha mina komedier.
En film är en film. En roman är roman. Och aldrig mötas de två, det är en absolut sanning. Det litterära underlaget till en film är ju oftast en sorts halvfabrikat och bör väl endast i undantagsfall publiceras. Men jag HOPPAS att de här historierna har så pass mycket substans i sig att de i Arne Sellermarks fina bearbetning kan bli till nöje för tidningens läsare.
Mina filmkomedier är hjärtebarn födda i glädje under ljusa och angenäma perioder av mitt liv.
Ögonbrynslyftare och litterära CIRKUS-KUSAR med hög svansföring har visserligen funnit just dessa opus publikfriande, ett omdöme som fägnat mig ganska mycket eftersom jag avsett att fria till publiken (och även fått "ja").
Få folk att skratta (och skratta med gott samvete) är en god mission.
Ja så var det med den saken.

Hjärtliga hälsningar
Ingmar Bergman