Den här sidan handlar om den ekonomiska situation som de allra flesta
ensamstående förälder befinner sig i. Det är ju så att den som är
helgförälder får betala bidrag, men får inga bidrag till t.ex. resor,
dyra telefonsamtal eller annat som kan kosta en hel del för att man skall
kunna hålla kontakten med sina barn.
I mitt fall hade de två äldsta barnen 20 mils resväg (40mil t/r)
varannan helg. Jag betalade hälften av kostnaden. O.K., jag vet att jag
inte måste betala, men annars kunde jag ju riskera att de inte
kom för att deras pappa inte hade råd att betala allt själv.
Det är dyrt att ringa, de har bara mobiltelefoner. Den lilla sonen som bor här i närheten
har hemtelefon, så jag ringer till honom oftare än till de äldsta
barnen.
Gick på universitetet och läste engelska på heltid i ett år, fortsatte med
svenska på deltid, men när jag fick ett ganska bra betalt heltidsjobb i
september tyckte jag det blev för jobbigt och har därför tagit en paus i
läsandet. Nu har jag fått ett halvtidsjobb på samma ställe och har blivit
lovad sommarjobb (heltid), så det kanske blir att jag äntligen får en
dräglig ekonomi. Det kostar ju att ha barnen hemma varannan
helg och vartannat lov plus att man skall betala underhåll också. Har man hjärta till att säga till sina barn att man inte har
råd med deras besök??? Har man samvete till att fortsätta läsa och låna
pengar till studierna när man kan ha ett bra betalt jobb istället? Varför
läste jag inte när jag var ung istället? Då var jag skoltrött och så fick
jag barn när jag var 17 år. Ibland är det jobbigt att vara
vuxen.....