Cornelis Vreeswijk

Vreeswijk, Cornelis 1937-87, vissångare och visdiktare av nederländsk härkomst, bosatt i Sverige från 1949. Vreeswijks mycket personliga visor spänner över ett stort register, från det samhällssatiriska till det lyriska, ofta med en grundton av ömsom raljerande, ömsom varmt medkännande humor.

Cornelis, bland sina vänner kallad Cees, föddes den 8 augusti 1937 i den lilla industri och hamnstaden IJmuiden, i Holland. Amsterdams utfart mot havet. Där bodde han tillsammans med sin mor, far och sina systrar Ida och Tonny. 1949 flyttar familjen till Sverige. Svenskan får han genom serietidningar (Fantomen) och sina kamrater. Senare, under tonåren satt han ofta och länge på stadsbiblioteket och läste svensk prosa och lyrik. Han hade alltid en bok i högsta hugg. Mannen i fråga sökte senare in på journalisthögskolan, men kom inte in. Efter detta sökte han in till socialhögskolan, en genväg för att senare ta sig in på journalistutbildningen.

Han praktiserade ett tag på Barnavårdsnämnden och senare på Nykterhetsnämnden. Han praktiserade även en tid som mentalskötare på Beckomberga sjukhus. Där träffade han Inga-Lill Rehnberg, som blev hans första fru. Med henne fick han sonen Jack.

En jazzklubb som kallades "The stork club" hade startat på en pråm i Stockholm. I garderoben på densamma tjänstgjorde, den då okände, Fred Åkerström. Då jazzmusikerna tog rast för intag av förfriskningar och dyligt passade Fred på att äntra scenen och bjuda på några visor. Detta blev mycket uppskattat. Senare, när stället utvecklats till en vispråm, såg Fred till att även Cornelis fick spela där. Det var även han som presenterade Cornelis förskivbolaget Metronomes direktör. Detta ledde till att han fick spela in sin första skiva, "Ballader och oförskämdheter", som kom 1964.

Det vi anser vara bäst med Cornelis är att han förenar gammal svensk vistradition med ny, i form av fräckare texter och musik med jazz- och bluesinfluenser. Han uppfångade till fullo det vilda 60-talet, med dess friare syn på sex och droger. Men även politiskt, i form av sitt engagemang för freden, arbetarna och de utstötta. Cornelis var en ytterst begåvad låtskrivare och sångare, finstämd, livsbejakande, frustrerande arg eller nonchalant konstaterande, ofta med en viss ironi i rösten. I hans sånger finns kärleken, livsnjutningen, kampen, sorgen, glädjen, längtan och ångesten. De ingredienser som även finns i de sånger, skrivna bl a av Bellman, Taube och Forsell, som Cornelis tolkar. (länk till diskografi).

LJUDSPÅR

---

Till startsidan