Både frön och blad används. Fröna är gulbruna och rektangulära. De tillhör baljväxtfamiljen. Till smaken är de bittra, så använd inte för mycket. I en måltid bör bockhornsklöver ingå endast i en rätt. För att bäst utveckla sin smak bör den torrostas eller brynas men endast tills den är lättrostad, annars blir smaken intensivt bitter. Används både hel och malen. Löven används både färska och torkade i sallader, grönsaksrätter eller bönsoppor. I Indien äter kvinnor bockhornsklöverfrön tillsammans med jaggery (oraffinerat palmsocker) efter förlossning för att stärka ryggen, öka kroppskraften och stimulera mjölktillflödet. Bockhornsklöver hjälper mot feber och artrit.

Chilipeppar -lal mirch

Både färsk och torkad chili används i matlagningen. Soltorkade röda chilis som mals till pulver kallas chilipulver eller cayennepeppar och används i många rätter. Ide recept där det står färsk chili kan du ersätta det med chilipeppar även om det inte blir riktigt lika bra smak. Chilipepparns smak ligger i skinnet och köttet medan dess styrka ligger i fröna. Dessutom är den rik på vitamin A och C samt känd för sin förmåga att stimulera matsmältningen, minska slem och lindra värmeutmattning i varma klimat genom att stimulera svettkörtlarna. I ayurveda används chilipeppar mycket, då den bl. a är slemlösande, antiinflammatorisk, dödar maskar och parasiter, renar tjocktarmen och är bra för blodcirkulationen.

Torra blad är lättast att få tag på. De färska är dock mer aromatiska. Används ofta i sydindisk mat. Rostas i ghi tills de är krispiga. I karhisås, grönsaksrätter och bönsoppor används de mycket. Är en av ingredienserna i currypulver.

Fänkål -saunf

Fröna är gröngula och påminner om stora kumminfrön. De smakar lakrits och är lite mindre söta än anis. Ingår i den berömda kryddblandningen panch puran. Används i många grönsaksrätter, sötsaker och drycker. Fänkål serveras ofta torrostad efter en måltid för att befrämja matsmältningen och ge en angenäm smak i munnen.

En rotknöl som tillhör ingefärsfamiljen. Här i väst säljs den inte färsk utan bara torkad och malen till ett gult pulver. Används som färgsättning i många rätter. Vid föda med hög proteinhalt, till exempel färskost, är gurkmeja bra, då den underlättar matsmältningen och förhindrar gasbildning. Bör användas sparsamt, då en alltför stor mängd ger en bitter smak. I ayurveda beskrivs följande medicinska egenskaper hos gurkmejan: blodrenande, underlättar matsmältningen, hjälper mot nästäppthet, lindrar hosta och astma, motverkar artrit, diabetes och inflammationer, desinficerande, blodstillande, gynnsam för tarmfloran. Vid inflammation i tonsillerna, blanda i kryddmått gurkmeja och i kryddmått salt i ett 112 glas ljummet vatten och gurgla. Vid skrubbsår, sår och svullnader, blanda 112 tsk gurkmeja och 114 kryddmått salt med lite vatten och applicera på det utsatta området. Smärta, svullnad och inflammation försvinner snabbt.

Ingefära -adrak

En ljusbrun rotknöl som finns både färsk och torkad. Ingefåra är den vanligaste kryddan i vedisk matlagning. Färsk ingefära används mest, skalad och riven eller skuren i små bitar. Torkad ingefära males till pulver. Den kan inte helt ersätta färsk, då den har en något annorlunda smak. Om du inte kan komma över färsk ingefära och använder torkad, minska då mängden till hälften. Ingefåra tänder matsmältningselden och underlättar även matsmältning och näringsupptagande. Den neutraliserar gifter, lindrar halsinflammation, vanlig förkylning, slem och nästäppthet. Ingefåra är renande för tarmarna och underlättar regelbundna tarmtömningar .Vid smärta i leder eller muskler hjälper ingefära att ta bort smärtan, påverkar blodcirkulationen och frigör stagnerad energi. Inled gärna måltiden med en ingefärsaptitretare för att tända matsmältningselden. Vid huvudvärk, blanda torkad ingefära med vatten till en tjock pasta, v ärm till kroppstemperatur och applicera på pannan. Det kommer att brännas lite först men huvudvärken lindras. Ingefärsbad är bra mot finnar, smärtlindrande och har en stimulerande effekt. Riv färsk ingefära och placera i en tygpåse, låt varmt vatten rinna genom påsen.

Kanel från Indien är soltorkad bark från cassiaträdet. Den skiljer sig lite från den kanel som vi är vana vid. Ä ven bladen från cassiaträdet används. De kan ersättas med lagerblad. Smaken är söt. Används hel irisrätter , grönsaksrätter och sötsaker. Torrostad och malen är den en viktig ingrediens i garam masala. Kanel är antiseptisk och neutraliserar gifter. En annan egenskap är att den ger vävnaderna styrka, energi och fräschhet. Kanel underlättar matsmältningen och stimulerar svettning. Vid förkylning och hosta är yogite välgörande, uteslut dock mjölken och öka istället vattenmängden.

Kardemumma -elaichi

Kardemumma är aromatiska frön från frukten av en tropisk planta som tillhör ingefärsfamiljen. Frökapseln är ljusgrön eller beige och innehåller svarta frön. Du får mest smak om du köper hela frön, helst med frökapseln kvar .Mald kardemumma är värdelös, då den väldigt snabbt förlorar aromen. Kardemumma är en dyr krydda, endast saffran och vanilj är dyrare. I vissa rätter där hela kardemummakapslar används- tas de bort innan rätten serveras. Mald kardemumma används i garam masala (kryddblandningar), i många sötsaker, mjölk- och yoghurtdrycker. Smaken är sötaktig och påminner om eukalyptus och citron. Kardemumma tänder matsmältningselden, är stimulerande och stärkande för hjärtat, stärker lungorna, tar bort gaser, är uppfriskande för andningen och ger sinnet skärpa. Bör endast användas i små mängder.

Nejliketräd är gröna året runt och har rosa aromatiska knoppar. Dessa, knoppar handplockas och torkas och blir då rödbruna. Nyplockade nejlikor är starka och beska i smaken. De är välformade och oljefyllda. Se upp med skrumpna eller svarta nejlikor. Det är tecken på att de är för gamla. Nejlikor används av olika kök över hela världen i kakor, risrätter och olika kryddblandningar. Kokande vatten med nejlikeolja kan man inhalera för att dämpa slembildning och täppthet i näsan. Vid hosta är det bra att tugga på en nejlika tillsammans med kandisocker. (Kandisockret tas för att man inte ska känna den brännande smaken av nejlika). Nejlika är antiseptisk, har en blodrenande verkan och är smärtlindrande vid tandvärk.

Indisk kummin -jeera

Indisk kummin eller spiskummin bör inte förväxlas med den kummin som är vanligt förekommande i Sverige (Carum carvi). Den ser nästan likadan ut men smakar helt annorlunda. Fröna är gulbruna och avlånga. Spiskummin är en av de grundläggande kryddorna i vedisk matlagning och ingår i nästan alla grönsaksrätter, bönsoppor och ris. Används både hel, torrostad och malen. När indisk kummin är malen bevarar den inte aromen så länge. Därför är det bäst att köpa den hel och mala själv i små mängder. Kummin underlättar matsmältningen och förhöjer matens smak. Den dämpar kramper och smärta i magen. Rostad malen kummin är effektiv mot diarré och dysenteri.

Både blad och frön används. Bladen används i Indien på samma sätt som vi använder persilja. Fröna finns att köpa både hela och malda. Bäst är att köpa dem hela och torrosta dem och sedan mala dem. Då får du bäst arom och är säker på att kryddan är helt ren. Koriander är en mild krydda som används i många maträtter. Den är bra för matsmältningen, har en svalkande effekt och renar njurarna. Om du känner en brännande känsla när du kastar vatten, koka te på hel rostad koriander. Detta te gör urinen mer alkalisk och därigenom kan bakterier inte överleva. Teet är även bra mot gaser, matsmältningsproblem, illamående och kräkningar.

Muskotnöt-jaiphal

Den hårda muskotnöten är brun och omgiven av en ljusbrun hinna. Säljs torkad. Muskotnötblomman är mildare i smaken och används i vissa sötsaker, som halava. Muskot förlorar snabbt aromen. Det är därför bäst att köpa den hel och riva den själv. Används i vissa bengaliska mjölksötsaker, spenat, pumpa och sötpotatis. Den ingår också i många kryddblandningar. När muskot förtärs tillsammans med varm mjölk påverkar den både hjärtat och hjärnan positivt. Muskot är bra mot allmän svaghet, diarré, gaser, magsmärtor, aptitbrist och problem med mjälte och lever. Den hjälper också till att reglera urintömningen. Muskot är av slappnande och bra mot sömnlöshet. Då den har en mycket stark effekt bör den tas sparsamt (en knivsudd) och enbart av vuxna.

Svarta frön från Nigella-plantan. Ibland kallas de felaktigt för svarta lökfrön då de påminner om dem i formen. De har emellertid inget samband. Används i pakorasmet, bönsoppa och vissa grönsaksrätter. Kalonji ingår i kryddblandningen panch puran.

Senapsfrön -rai

Tillhör krassefamiljen. Det är de brunsvarta senapsfröna som används i den vediska matlagningen. Dessa är lite mindre än de vanliga svarta senapsfröna och inte heller lika starka och beska. Senapsfrön används mest hela, friterade i ghi eller torrostade tills de "poppar". I vissa rätter, speciellt i Bengalen, används malda senapsfrön. Senapsolja är också vanlig i den indiska matlagningen. Den har dock en väldigt speciell smak som få västerlänningar kan uppskatta. Senapsolja är bra för massage vid idrottsskador eller vid ledvärk. Pittatyper bör dock undvika den, då den är värmande. Senapsfrön tänder matsmältningselden och maten blir mer lättsmält. De bör dock användas sparsamt, då de ökar lidelsens kvalitet. Som smärtstillande medel och för att lindra muskelvärk kan man blanda senapspulver med varmt vatten. Pastan lägges i ett tygstycke som placeras på det smärtsamma stället. Detta hjälper även mot smärtor i bröstet. För värk i leder och muskler lindrar ett bad med senapsfrön. Placera senapsfrön i en tygpåse och häll varmt vatten över den.

Saffran kallas kungen bland kryddor. Den har en smula bitter och honungslik smak. För att få ut mesta möjliga smak bör saffran först torrostas lite och sedan malas. Saffran används som färgämne och smaktillsats i risrätter och i sötsaker. Den är väldigt dryg (1/2 gr är tillräckligt för en rätt till 4 -6 personer). Saffran lindrar hemorrojder och kräkningar och är bra för hjärtat. Bör dock användas sparsamt då den är giftig i stora mängder .

Salt-namak

Vårt biologiska behov av salt är minimalt. Vi behöver inte mer än 1/16 tesked (1/4 ml) om dagen. En del grönsaker, som ärter och morötter, behöver inget eller enbart lite salt för att uppskattas. Andra födoämnen, som säd och bönor, får smak när salt tillsättes. Om du inte har högt blodtryck kan du konsumera 1/2 -1 1/2 tsk utan fara. Recepten i den här kokboken har ett minimum av salt och tillsätts i slutet, med undantag av risrecepten. Om du tillsätter salt i början av tillagningen kommer du att behöva betydligt mer. Indiskt bergssalt -kala namak - är rödsvart till fårgen och innehåller mycket mineraler, bl.a kalciumklorid, som gör att det i smaken påminner om hårdkokt ägg. Salt tar bort gaser och reglerar gallfunktionen. Det är antiseptiskt och därför lämpligt för rengöring av mun och näsa. Tillsätt en knivsudd salt i ett halvt glas ljummet vatten. Gurgla eller använd för att skölja näsan. Vid svullnad eller smärta, hetta upp salt och placera det i en tygpåse eller strumpa. Placera på det utsatta området.

Då svartpeppar lätt förlorar aromen är det bättre att köpa den hel och mala själv. Svartpeppar tänder matsmältningselden, reglerar gallfunktionen och förhöjer smaken på mat. Den reducerar också slem, förstoppning, gaser och ökar aptiten. Vid förkylning eller för att bli av med mask i tjocktarmen, mal svartpeppar och blanda med honung tills ett skum uppstår .Intag flera gånger per dag tills du är symptomfri. Svartpeppar är bra mot nässelfeber och tar bort svullnad. Mal en knivsudd svartpeppar och blanda med lite ghi. Applicera utvändigt.