Grangärde i Dalarna.
Där fick jag jobb som ridledare.
Ridskolan var vackert belägen i Järnsta
vid Bysjöns strand.
Här longeras mitt hbl.-sto Linda
e. Qantas xx - Niarchos,
och ansågs svårriden, hon hade,
"av okunniga flickor lärt sig kasta av ryttaren"
citat; förre ägaren.
Jag fick henne ganska billigt.
Hon blev min ridhäst i många år.
Mitt
härliga sto Parisa,
Nordsv.-travare,
med stoföl Järnstastinta,
såldes båda för Lindas förvärvande.
Parisa hade mycket goda förutsättningar
för samlade gångarter,
dessutom fullkomligt ärlig.
Jag har alltid ångrat att jag sålde denna häst.
Nordsvenske travaren
är en alldeles utmärktall-round häst !
enligt min mening.
Ett handelsstall med ungdjursuppfödning.
Två gånger om dagen kollades de ca 30 ungtjurarna på det stora betet.
Plötsligt var jag cowboy på Linda, rodeohästen!
och var alltid framåt. Hon blev bara piggare ju längre man red. Man måste altid vara på alerten själv eftersom hon var tittig och gärna undvek "faran" med ett kast åt sidan. Hon hade också som specialité att kasta med huvudet
så båda tyglarna hamnade på samma sida om halsen !
där jag fick jobb i stallet på Stensnäs.
Här rider jag grevens häst Titan,
en bamse på 1,70 m
med en Galopp som en gunghäst.
Våren-82
lämnade vi slott och herresätet
där titelsjukan grasserat svårt!
På Visingsö, Vätterns Pärla,
jobbade jag med ekologiska produkter,
och blev erbjuden att köra turister
med remmalagshästar.
N..s.travaren Svarten
var även en utmärkt ridhäst.
som en fånge på "långholmen" Visingsö,
gick färden vidare till min hemstad,
Trollhättan redan hösten-82
Nästan
vid foten av Hunneberg hittade vi soldattorpet Fridhem.
Där blev vi kvar i 10 år
tills det byggdes en motorväg,
som avskärmade oss från berget,
och ridvägarna där.
Han blev en duktig fälttävlanshäst.
Avlivades p.g.a. hovbenssänkning.
1:a vintern, inga Problem,
men på våren klarade hon inte sin egen vikt utan låg helst.
Det var synd på en så trevlig häst.
Lipizzanern Pluto-Miro.
Avblekbar skimmel, född svart,
numera helt vit.
Han var en fantastisk skolhäst,
Lätt för samling, men helt tossig
att rida ut på utan följe.
Då kunde han stegra och kasta sig,
eller helt enkelt vägra gå.
Till slut fick jag nog.
Miro såldes till en seriös ridskola i Vänersborg
där han blev den mest populära hästen.
Han trivdes I manegen.
Rätt "man" på rätt plats.
hittade vi Miros halvsyster Erga 3 år.
Erga var helt ohanterad
och vi köpte henne på villkor att ägaren själv Fraktade ner henne.
Kl 12 på natten kom de.
Erga hade varit minst sagt; Svårlastad!
Erga såldes också till en ridskola
där hon blev ägarens privata häst,
Hon betäcktes senare med en fin lipizzanerhingst .
fr.v.
Erga, Miro och Linda på Fridhem,
de undrar kanske vad vi ska hitta på.
Ibland tog vi transporten,
och red en hel dag på t.e.x. Kinnekulle,
där det finns härliga galoppsträckor.
Ombyte förnöjer !
Jo vi köpte oridna,
ibland helt ohanterade unghästar,
som min sambo red in och utbildade
till och med LA dressyr och LB hoppning.
Med ett förflutet, som militär remontryttare,
och ridlärare + ett brinnande intresse,
var det en önskedröm som gick i uppfyllelse.
Min insats var väl mest som vetgirig elev och dödsföraktande medhjälpare!
Islandshäst igen!
På hösten -89 fann jag
Soley från Blackstorp
2 år, bork med stj.
e. Fylkir fra Flögu u.
Leira-Faxi fra Reykjum.
Här körs hon för kälken samma år.
Här rids hon på hösten .
En genomtrevlig 5-gångare.
Hästen alla kategorier!
Det blev ett fuxsto med ett blått öga.
Soley miste vi tragiskt i Skåne
genom att fölet fastnade med en hov I stoets grimma.
När hon inte kunde resa sig dog hon av cirkulationsrubbning.
Ha aldrig grimma på fölston!
Detta var enda gången vi glömt att ta av den.
och så var olyckan framme!
mor till Soley och Gaefa, blev 29 år.
En aktningsvärd ålder för en hästdam.