|
ISLANDSHÄSTAR
GENOM ÅREN
|

Den 5 juli -05
slutade Gaefas dagar,
Nu betar hon i hästhimlens hagar.
Med glansig päls och yster blick,
tack min vän för åren vi fick..
|
Min älskling Gaefa!
inköpt som 3-åring, här 18 år 2004
en ärlig och samarbetsvillig häst.
Inkörning och inridning gick lekande lätt.
Lugnt och säkert bar hon barn och nybörjare.
Med mig i sadeln på en uteritt med andra hästar,
blev hon mycket het och ville gärna vara först.
Gaefa betyder lycka eller gåva.
Gaefa 5 år
ridtur nedanför Hunneberg
|
|
Gaefas
förfäder
|
FAR; Fylkir frá
Flögu IS 707 SE 11
5-gångare f.1966 Blup 99
|

MF Faxi fra Reykjum
IS 616 SE 1
5-gångare f. 1961 Blup 93
|
| |

Leira,( e. Faxi
616 frá Reykir) mor till Gaefa, blev 29 år.
En aktningsvärd ålder för en hästdam, på
fotot här; 27 år.
|
|
<><><><><><><><><><><><><><><><><><><><><><><><><><><>
|

Första hästköpet
1970 var misslyckat.
Islandsstoet Hrefna var otämjd
och jag hamnade på sjukhus
med ett trasigt finger,
som fick sys med 32 stygn
|

Bytte henne
mot Mygla
(samma hästhandlare)
Hon var en perfekt 1:a häst.
Mygla befanns dräktig,
och fick ett hingstföl,
Mina pojkar döpte honom till Ragolin
efter en populär ishockeyspelare.
Både Hrefna och Mygla var
direkt-importer från Island.
|
| |
|

1979 köpte
jag Brana.
Hon var betäckt
och fick ett litet stoföl, Bojan.
|

Brana har
gått in i hundgården!
Utanför stod en undrande Bersi,
Branas andra föl, nu efter Valur.
|
| |
|

Här hälsar
vi på Bersi 2 år,
i Skåne dit han såldes
|
Kusinträff
till häst.
Martin och Lisel tar en tur
på Mygla och Brana
|
| |
|

Vi red barbacka
till sjön
och badade med hästarna.
|
.
I Risvedens
skogar
finns det gott om sjöar.
|
| |
|
Vad
betyder våra hästars isländska namn ?
Hrefna - svart sto
Mygla - skimmel
Brana - modig kvinna
Bersi - björn
Gaefa - lycka/gåva
Frida - käraste
Idunn - kunskapens gudinna
Enligt
häftet "Islandske Hestenavne" av Marit Jonsson
|

Platsen var
hos oss i Skogstorp,
här är Mygla;
demonstrationsobjekt.
Alli t.h.
|
1976-77
bildade vi,
ett gäng islandshästfrälsta,
lokalklubben Gauti under SIF.
Ann-Marie Östbye ordnade en kurs
i medborgarskolans regi.
Ridlärare var Alli Adalsteinsson.
Han tyckte att våra hästar
var för feta, och i dålig kondition.
Det var nog sant!
Hos Lisbeth Johansson
ordnades också en kurs,
för ingen mindre än...
Eyjolfur Isolfsson.
Hästarna var nyimporter
och endast lite ridna.
|
| |
|

Eva Romander
kom ner från stockholm
med sin tölthäst Fifill
för att vi skulle få känna
hur det var att rida en sådan.
Här är det min tur att prova.
|
Här kommer proffsen!
Med flygande fanor och manar.
Danska EM-laget i Skagen -77
där dock Tyskland vann stort.
|
| |
|
Mygla och jag vann
terrängritten.
Vi står i främre raden mitt i bilden.
|
Gautis
första tävling
hölls på Skogstorp.
Här tar Margret Löfgren
emot 1:a pris i dressyr LC.
Allt var mest på kul.
Vi hade med alla upptänkliga grenar.
|
| |
|
Gautis
långritt 13-14
aug 1977
Vi var 8 tappra som red 10 mil på 2 dagar.
Brända bakar på friska hästar!
|
Här
går starten söndagmorgon i Skogstorp.
|
Genom Risvedens
vildmark
|
| |
|
Vila vid denna källa!
Många mil kvar !
|
Inför
en långritt krävs det noggrann rekognosering,
märkning av färdvägen, och lämpliga rastplatser
ska utses. Helst där hästarna får möjlighet att
dricka och beta. Även förplägnad till ryttarna ska
fixas, och gärna köras ut till rastplatsen för att
slippa allt för stor packning, som gör ritten mindre behaglig.
Känner
du igen dig på någon bild,
har någon undring, åsikt eller rättelse ?
Hör av dig !
|
| |
|
Efter en härlig
ridtur
på Ravlundafältet,-96
Frida och Gaefa fick beta.
|
En körrunda
i bokskogen med Gaefa juli-04
|
| |
|
|
Om Islandshästen
har det skrivits spaltkilometrar.....
Här vill jag
bara utgå från egna erfarenheter, under de c.a 30 år
som rasen varit i min ägo. Valet av ras avgjordes p.g.a dess lämplighet
som familjehäst. En väl riden, väluppfostrad islänning
med gott lynne och måttlig vilja är ett bra val.
Snart upptäckte jag vilken fin kamrat jag fått i den lilla
hästen, och längre fram lärde man sig att kontrollera,
och uppskatta dess speciella gångarter. Senare lärde man
sig också att förbättra dessa, och på så
vis få ännu större utbyte av sin ridning.
Det är för mig alls inte nödvändigt att tävla,
för att visa ev. framsteg. Varje lyckad ritt är mer värd
än en seger på tävlingsbanan. Att hela tiden sträva
efter att förbättra sig själv och hästen är
målet, meningen är rena gångarter i jämnvikt och
balans, och en lydig häst.
Med sina 1-2 extra gångarter, tölt och pass, är islänningen
en utmaning, som ställer stora krav på den ryttare som vill
behärska sin häst till fullo. För att lyckas helt, är
nog den berömda ryttarkänseln avgörande.
Som bliven äldre seniorryttare, uppskattar man allt mer den bekväma
tölten. Likt Shakespears Richard den 3:je, är man böjd
att utropa: En häst en häst, ett kungarike för en (tölt)-
häst!"
|
| |
Islandshästen,
är också pigg och trevlig att köra .....
Jag har träffat
bönder, som kände till Islandshästen som draghäst
inom småjordbruken i Sverige redan på 20-talet.En förutsättning
är lämpliga
småvägar inpå knutarna. Körning kräver
en energisk häst, med bra trav, och en kunnig kusk, som förstår
att körning är en minst lika stor konst som ridning.
Islandshästar
är inte stöpta i samma form. De är som individer mycket
olika, t.ex. är det skillnad på hur mycket vinterpäls
hästen sätter.
En mycket "lurvig" häst svettas enormt efter ett ridpass,
och torkar inte på flera dagar. Då är klippning att
rekommendera. Hästen blir direkt piggare och gladare! En häst
som svettas mycket, kan drabbas av akut saltbrist och blir hängig
och trött.
Hästar förlorar stora mängder elektrolyter när de svettas. Därför måste
framför allt elektrolyterna natrium och klorid, som finns i vanligt
koksalt, tillföras . För lite salt i kroppen kan minska kroppsvikten
och blodvolymen. En saltsten är inte ett bra sätt att erbjuda högpresterande
hästar salt. Hästar som gör mycket stora svettförluster bör tränas att
dricka en fysiologisk koksaltlösning
|
| |
| |
Fler
islandshästar
finns på sidorna:
"Kors och tvärs med häst" & "Skåne-hästlandskapet"
Upp
|