Avbytare i lantbruk
klicka på bilderna för att förstora
Intressant och roligt yrke, som tyvärr snart förlorar sin tjusning p.g.a. de orimliga arbetstiderna.Vem vill börja jobbet kl 5-6 , vara ledig ca 5 timmar mitt på dagen och börja jobba igen från kl 16-19? Och hela tiden osa ko eller gris! Detta hade jag ej tagit med i beräkningen när jag, hösten -88, sökte, och till min häpnad blev antagen till en avbytarkurs i Lidköping. Jag var då hela 51 år.
Kursens längd var 5 månader. Vi var 15 deltagare med lika många, mycket olika praktikgårdar, som vi alternerade på 4 dagar veckovis. Fredagen, eller var det måndag? var teoridag, helgen var fri, men då hade man som regel läxor eller påläsning inför någon skrivning.
Jag tyckte allt var jättekul, men fysiskt mycket påfrestande. Första veckan kom man knappt ur sängen, men efterhand mjuknade ryggen och man återtog sin fulla längd. Här är det läge att utbrista i ett hjärtligt TACK ! till det obekanta snille, som uppfann den fjädrande mjölkpallen vilken gjorde att man slapp sega sig upp med hjälp av korumpan!Min första gård var Rackeby i Degeberg på Kållandsö. Den hade en gång varit lantbruksskola. Jag trivdes mycket bra och tog en extra vecka här. Där fanns 41 mjölkkor SLB+11 kvigor för rekrytering, samt kalvar. Enda gården med kalvningsboxar som jag absolut vill förorda. Lägg märke till de vackra fodergrindarna av trä. Tyst och fint när de öppnades eller stängdes.
Minst 15 sek. massage av juvret före mjölkningen är viktigt,
den imiterar kalvens buffande och ger signaler att släppa ner mjölken.
Ladugårdsförman Bertil med bordercollien Lisa 10 år. Hon såg bl.a. till att korna steg fram ordentligt på båspallen när man skulle "dra ner", d.v.s mocka.
Skofteby Säteri, Lidköping: 80 suggor i integrerad uppfödning, alltså ända fram till slakt.
Här lärde jag mig allt praktiskt om grisar. Kastrerade t.o.m. motvilligt en liten stackare. Jag och många med mig, anser detta ingrepp helt onödigt, s.k. utegrisar kastreras ju inte och inte klipper man kultingens tänder av den enkla orsaken att man inte får tag på dem, där de kilar omkring. Och kan man tänka sig! Naturlagarna gäller när grisen får leva efter sin natur. Då stressas inte kultingen att bita sönder mammans spene.
Talet om ornesmak på okastrerad gris är betydligt överdrivet och % låg. Man kan knappt känna smaken, mer lukten vid tilllagningen. Denna gårds ägare, Håkan, var en utmärkt handledare och hade mycket god djurhållning.
Fröjdegården, Örslösa hade 30-40 suggor, smågrisuppfödning till 25 kg. 2 galtar, får och en tjurkalv. 5 betäckta gyltor gick ute i lösdrift. De mådde gott i halmen och i snön!
Inomhus i grisstallar, är hörselskydd och helst andningsmask ett måste. Hungriga grisar har skyhögt decibel och våra "nakna" tamsvin avger mycket hudpartiklar, som yr omkring och kan orsaka astmatiska besvär, även för grisarna själva. Därför är god ventilation ett absolut villkor.
De flesta gårdar hade höns som hölls på gammalt hedervärt sätt, i full frihet. Jag är glad att jag slapp konfronteras med burhönseländet. Tänk på dessa utnyttjade livstidsfångar när ni köper ägg och välj KRAV-ägg! Lite dyrare men godare att äta med gott samvete!
Följande lilla episod hände under min tid som avbytare, jag tror det var sommaren 1989. Bonden med familj hade åkt på semester till Norrland 14 dagar och jag skulle sköta om gårdens djur som bestod av en ganska diger samling; ett 20-tal mjölkkor, kalvar, några grisar och höns. Till min hjälp hade jag två traktortokiga ynglingar i 14-årsåldern, de körde fram de stora höbalarna och hjälpte även till vid hämtningen av korna från betet. Gammelmor på gården i 80-års åldern skulle hjälpa till med kalvutfodringen och med disken.
Allt flöt på bra, jag tyckte det var jätteroligt! Korna var en brokig skara alltifrån enorm låglandsras till liten nätt Jersey, de flesta var snälla att mjölka och ingen hade problem med mastit e.t.c. I en hage ganska långt från gården gick kvigor, och kor som skulle kalva in. Dem fick man också hålla ett öga på. En morgon hade en ko nedkommit med en stor tjurkalv. Det hade tydligen varit jobbigt, hon var så medtagen att hon inte ville resa sig och kalven stod där och buffade hungrigt. Hur vi än försökte fick vi inte kon på benen. Men gammelmor visste på råd! "Vi får skaffa brännvin och blanda i starkt kaffe" sa hon.
Sagt och nästan gjort, var skulle vi få tag på brännvin? Jo, då kände hon till en granne, en ensam man som alltid brukade ha lite starkt hemma, "vi får gå och fråga om han har något". Vi tågade åstad och mannen blev allt bra förvånad när vi framförde vårt ärende och det var nog med sorg i hjärtat han överlämnade sista dropparna; en fjärdedels flaska "skogsblomma". Åter till gården där vi bryggt starkt kaffe, blandade allt och hällde det avsvalnat på termos. Med denna förning tågade vi på nytt till kalvningsplatsen där läget var oförändrat. Men inte länge till! Nätt och jämt hade kon svalt vår brygd så for hon opp som ett skott! Mäkta förvånad såg hon ut, den stackars kossan, men kalven tog genast tillfället att få i sig den första livsviktiga råmjölken.
.
Det
stora misstaget
vi
människor gör idag är att vi inte lever MED naturen
Har
du synpunkter, något du vill diskutera:
Maila dalslandiasnabelagmail.com