Vanor

Spetsnoshörningen lever i kuperat landskap, i utkanten av skogar. Hanen lever ensam, men trots detta överlappar ofta hans revir andra hanars revir. De träffas vid gemensamma vattenhål och de hanar som regelbundet möter varandra lär sig att tolerera varandra. Men om det skulle komma en hanne som de andra inte känner igen utmanar de honom. De gör detta genom att skrapa med fötterna i marken och frusta högljutt. Oftast slutar det hela med att inkräktaren ser sig besegrad och ger sig av. Ofta framställs noshörningen som dum, men detta är inte riktigt sannt.

Den kommunicerar både med olika sorters ljud och gnisslingar i olika ljudnivåer och tunga andetag. Det har även observerats att hanen och honan vid parningsceremonien avger en sorts visslande rop. Den har även ett väl utvecklat luktsinne med vilket den känner av dofter och signaler som andra noshörningar utgör. För att markera sitt revir släpper den sin avföring på olika utvalda platser runt reviret. De skrapar även sina fötter i spillningen för att föra med sig den dit den går.

All text
© Fredrik Nordström 2002