1998 års Korsikaresa sker första veckan i juni månad. Vandringen 1997 hade gett mersmak och denna gång skulle det bli en vandring under en veckas tid på leden Mare e Monti Sud (Porticcio – Propriano).

Även detta år åker jag, Ulf Bolander och min fru, (dottern stannade hemma detta år) med Langleys resebyrå och Braatens flygbolag med avgång från Arlanda klockan 12.30, framme i Bastia 15.30. Kostnad för flygplansstol tur och retur, 2.400 kr/person. Från Bastia avgår Langleys transferbussar till Calvi. Vi väljer att åka med och kliver av vid Ponte Leccia, där tåg avgår till Ajaccio som ligger i närheten av vandringens startpunkt. Redan i Sverige hade vi planerat att kunna ta ett tåg härifrån för transport till Ajaccio, men på tågstationen fick vi upplysningen: "Det går inga fler tåg i dag"! I Sverige hade försäkrat oss om att det skulle finnas tidsmarginal för att hinna med detta tåg, men då flygplanet var försenat från Arlanda så försvann marginalen.

Vi fick välja att övernatta i den tråkiga orten Ponte Leccia eller att chansa på lift. Det är ganska lätt att lifta på Korsika eftersom kollektivtrafiken är bristfällig. Efter att ha fått lift med tre bilar erbjuder oss den fjärde bilen skjuts hela vägen till Ajaccio. Det blir en rivstart med franskan och när vi börjar närma oss Ajaccio så blir vi inbjudna att övernatta hemma hos detta franska par! Som kompensation bjöd vi på middag på en restaurang i Ajaccios gamla stadsdel. - Oturen har förbytts till tur och allt löser sig på bästa sätt och vi slapp att bli försenade ett dygn.

Följande morgon åt vi frukost med våra nya bekanta och får skjuts till Porticcio, startpunkten för vår vandring, på motsatta sidan av Ajacciobukten. Samtidigt passade vi på att handla bröd, frukt och ost till lunchen.

Vandringleden börjar vid kyrkogården i Porticcio och fortsätter med en ordentlig stigning upp till 800 m med en vidsträckt utsikt över Ajacciobukten – en lämplig plats för lunchrast - bröd ost och melon. Vi anländer till Gite de Bisinao vid fyratiden. Det är inga problem att få plats på denna Gite – där finns endast vi och tre personer till, ett franskt par som också är vandrare och en cyklist från Tyskland. – Till de färska frukostbröden för vi hemlagad fikonmarmelad och tomatmarmelad. Halvpension för två personer tillsammans 340 Fr

Från Bisinao är det en relativt lätt vandring genom lövsalar och utefter en bäck och leden passerar genom den lilla byn Pietrosella. Vid lunchtid kommer vi till en liten taverna där vi kan äta lunch och fylla på vattenflaskorna.

Vandringsleden gränsar nu till nationalparken Chiavari och man ser havet, omväxlande på höger och vänster sida. Klockan halv fyra kommer vi till byn Coti-Chiavari,, en genuin liten by som klättrar på sluttningen med en fin utsikt åt väster och solnedgången. – Det hotell vi söker ligger cirka två kilometer bort från byn. Belvedere visar sig vara ett nybyggt hotell med utmärkt kök och perfekt beläget för den som vill vila ögonen på Medelhavet. Här äter vi resans bästa middag och på franskt vis promenerar en stor tjock hund omkring bland middagsgästerna. Hunden hör till hotellet och har sin sovplats i restaurangköket!

För resans bästa halvpension betalar vi 240 Fr per person.

Följande morgon stannar vi vid frukosten till halv tio och passar på att njuta av den värmande solen och utsikten över havet.

Vandringleden från Coti-Chiavari går högt över havet genom blommande buskvegetation med havet synligt åt båda håll. Stigen går ner mot havet och vi kommer fram till Plage de Cupabia – där alla serveringar är stängda (det är för tidigt på säsongen). Men havet är inbjudande och varmt för en nordbo.
I byn Serra di Ferru är det lagom att inta en lunch, men det är för tidigt att söka hotell. Det är bättre att fortsätta över berget ner till Porto Pollo, en badort som har fler hotellalternativ. Porto Pollo är en typisk turisthåla och vi vill endast stanna en natt här.

Från Porto Pollo måste vi vandra på landsvägen cirka 3,5 km, därefter stiger det uppåt och vi hittar det första ledmarkeringen först efter en kilometer. Det är mycket varmt och stigen ligger öppen utan skugga mot solen. Vi måste rasta mer än vanligt och jag mår dåligt av värmen trots keps och fyra liter vatten. Stigen följer odlingsterrasser och gamla åsnestigar, men vi är för trötta och för varma för att riktigt njuta av omgivningen. Lagom till middagstid kommer vi fram till Olmeto som blir slutmålet för vår vandring. – Nästa dag tar vi bussen till Ajaccio för att därifrån fortsätta med tåg till Calvi. I Calvi har vi redan bokat hotell och vi får en lat dag med bad. Från Calvi följer med Langleys busstransfer till flygplatsen vid Bastia.

Länk till vår vandring på Koriska 1997

Länk till vår vandring på Korsika 2004