Korsika 25 april – 2 maj 2004

Vårat flygplan – SAS Snowflake – skall lyfta från Arlanda kl 06.00 på söndagsmorgon så vi går tidigt till sängs. Klockan ringer 00.45! Upp som en brandsoldat och vi kommer iväg från Nora vid ettiden (på natten). Frukost i bilen och det är mörkt och det spöregnar, + 2,5 grader. Vi är framme vid Arlanda och långtidsparkeringen i god tid. Två timmar till godo, men var är alla passagerare? Vi räknar till sammanlagt 15 st. Snowflake är SAS ”lågprisflyg” och vi har betalat 3.500 kr för oss två t o r Arlanda – Olbia, norra Sardinen. Det är fint flygväder fram till Sardinien där det blir molnigt och ”gropigt” varför Maria Stridh, andrepiloten, uppmanar oss att ta på säkerhetsbälten. Maria sätter ner planet på minuten utsatt tid!  Vi går till terminalbyggnadens informationsdisk och får veta att det går en direktbuss, Turmo travel, till Sankta Teresa di Gallura – kl 10.16 och framme kl 10.42. Det kostar 4 €  per person för 1 ½ timmes bussresa.

Det blåser en hård vind när vi går ner till hamnen i Sankta Teresa di Gallura. Vi handlar färjebiljetter av en snorkig tjänsteman. Det kostar 20 € per person t o r. Färjan ”Moby” tar oss över till Bonifacio på södra Korsika på en timma. Vi passerar de vackra vita kalkklipporna som lyser vita i solen. Väl i land så träffar vi ett gäng franska turister som skall åka på sightseeingtur i ett ”lilleputtåg”. Och vi konstaterar tillsammans att det inte går någon buss i dag till Porto Veccio. Nästa buss går kl 6.00 nästa dag! Vi börjar fundera på att lifta och börjar vandra mot utfarten från Bonifacio. I en liten korvkioskliknande byggnad sitter ett ungt par och detta är office de Tourisme! ”Nej, ingen buss, men det finns ett "Hotel des Etrangeres". Vi undersöker och de vill ha 42 € för ett rum. Hotellmamman föreslår att vi skall lifta. Vi går upp mot rondellen vid utfarten norrut. Efter en kvart kommer en cabriolet med dam iklädd vit keps och kör ut ur rondellen. Inger, säger ”det är ingen idé”, men blir häpen när bilen bromsar in. Det visar sig att damen i fråga, kommunanställd och jobbar med skattefrågor(!) just är på väg till Porto Veccio! Det är en resa på 2,7 mil och vi sparar mycket tid. Hon kör oss upp till gamla stan – vid torget. Efter litet letande hittar vi ett rum på hotell Mistral för 54 €. Dyrt, men det är svårt att hitta något som är billigare och ledigt. – Nu känns det som att vi äntligen är på gång. Vi går ner till torget och tar en pastis och äter middag. I morgon skall vi försöka ta oss till l’Ospedale – utgångspunkten för vår vandring. 

Måndag 26 april

l’Ospedale - Livie
Det är en sval morgon med klar luft. Vi går ner till torget och tar en cafe latte. I speceriaffären handlar vi lunchmat, börd, ost, skinka och frukt. Tillbaks till hotellet där vi träffar ett gäng på fyra personer som skall vandra samma led som vi. De skall starta från Porto Veccio, men vi väljer att starta från l’Ospedale. Upp dit är det en ganska trist stigning på 800 m. Vi går till turistbyrån för att få veta att morgonbussen gick redan kl 7.00! Återigen går vi till en rondell och prövar på att lifta och bara efter några minuter får vi lift med en dam som skall halvvägs. Nytt försök igen och vi får napp – ett par i vår ålder som stannar och plockar upp oss. Mannen är född och uppvuxen på Korsika och de har ett hus i l’Ospedale. 800 meters stigning på en kvart. Det måste firas med en Espresso på baren.

Inger vid l'Ospedale

Via små grusvägar försöker vi leta oss fram till leden Mare a Mare Sud. Efter ivrigt kartstuderande och rådfrågande ser vi äntligen ledmarkeringar och efter en bit stannar vi vid en solbelyst plats med fin utsikt, Col de Mela, en fin plats för lunch. Vi fortsätter leden – som är en gammal åsnestig – i zick-zack ner mot Carbini. Det suger i låren och knäna. På vägen stöter vi på ett gäng franska vandrare som går i samma riktning. I Carbini tar vi en ny paus och fortsätter sedan ner mot en liten å. Fransmännen står och tittar och undrar hur de skall komma över. Vi tar oss över på ”svenskt vis” det vill säga – vi går rakt över ån med kängorna på i vatten upp till knäna. Från denna plats stiger leden hela vägen upp till byn Livie dit vi kommer vid halvsex-tiden. På vandrarhemmet får vi veta att det är fullt! Damen på hotellet i Porto Veccio hade ringt till fel ställe när vi bad henne ringa och boka i förväg åt oss!! Inget annat rum finns att uppbringa. Problem … Men till slut ordnar det sig. Extrasängar plockas fram och till slut har vi installerat oss och deltar sedan i den gemensamma middagen med mat, vin och trevligt prat kring bordet. 

Inger vid Col de Mela

Tisdag 27/4

Livie - Aullène
Solen skiner när vi vaknar vid sjutiden på morgonen. Vid frukosten samtalar vi med ett belgiskt par. Vi betalar 65 € för två halvpension och går sedan ner till byn och handlar lunchmat. Som tur var fick vi hjälp med bokning av rum i Aullène, då det var fullt på  Gite d’étape i Serra di Scopamente. 

Vi får en fin vandring till Quenza. Det belgiska paret har förberett oss på att vi måste vada över ett vattendrag och att det är kallt i vattnet. När vi kommer ner till ån så möter vi hela gänget med franska vandrare som just har vadat över i det kalla vattnet på franskt manér. Vi följer efter med avtagna kängor. 

Strax före Quenza rastar vi på en fin äng. Det är lätt att slumra in efter en lunchpaus i gräset. Vi stannar till i Quenza där vi tar en café au lait. Nu återstår bara två timmars vandring inklusive en passage över en å innan vi kommer till ett tjusigt rum Chez Lorenzo – Chambre d’hôtes. Allt är nytt och fint i vår ”studio” med jacuzzibad, TV, kök, tvättmaskin. För detta betalar vi 55 € för oss båda. Helt OK tycker vi. 

Granithus i Aullène

Aullène är en fin liten by på 900 m höjd över havet och där nästan alla hus är byggda av granit. Vi vandrar runt i byn och fotograferar som riktiga turister och avslutar med en pastis på ”vår” restaurang. Hundarna leker obehindrat på gator och trottoarer. Att ingen blir överkörd är ett under med tanke på att genomfartstrafiken drar rätt förbi där vi sitter. Till bords klockan åtta och vi serveras rustik korsikansk grönsakssoppa och till huvudrätt vildsvinskött med kastanjer och därpå en överdådig ostbricka och som avslutning en tårtbit som heter tiramissou! Magen står i fyra hörn när lyfter från bordet. 

Onsdag 28/4 

Aullène – St Lucia de Tellano
Frukost halvåtta och vi betalar 107 € för två halvpension och med vår måttstock så var detta ett lyxigt ställe. Klockan är halv nio när vi kommer i väg Vi når Serra di Scopamene halv elva och vi får veta att affären där vi skall handla är stängd! Vid en Gite d’étape får vi veta att det finns en affär i liten by som heter Sorbellano, men då får vi göra en liten omväg på minste en timma. Vi hamnar i ”världens minsta affär”. Nåväl, vi får med oss skorpor, konserverade persikor och litet ost. Från denna lilla bär det nerför hela vägen till en flod och leden går över en hängbro där vi snart hittar en liten sandstrand vid det iskalla och klara vattnet. Skönt att svalka fötterna och rasta i skuggan. Nu får vi en kraftig stigning som tar på krafterna 400 meters stigning i en och en halv timma. Konstigt nog så klarar vi detta utan problem, det verkar som vi har ”gått upp oss” om man nu kan säga så. Kondisen och orken har blivit bättre. Vi gör endast en kort rast för att slå runt på ett äpple och givetvis vatten. Av bara farten travar på ända till Tallano. St Lucia di Tallano är en fin gammal by. Vi får ett bra rum i på en mycket fin Gite d’étape – halvpension för båda kostar 70 €. Vi bjuds på en superb fyrarättersmiddag och vin i överflöd. Vi sitter vid långbord tillsammans med ett gäng välbeställda fransmän + två kvinnor. Vi diskuterar allt mellan himmel och jord. Och vi får veta att de vandrar med extra lätt packning, eftersom deras riktiga packning transporteras med bil mellan varje Gite. Hur som helst vi har en trevlig kväll och går tidigt till sängs då vi skall passa en buss i morgon bitti kl 5.30. Fransmännen förfäras över vår tidiga avfärd. Egentligen borde vi ha vandrat ytterligare en etapp till Burgo. Men för att hinna komma till Olbia och passa in flyget hem så måste vi tyvärr bryta här och ta bussen till Bonifacio. Fransmännen vid vårat bord förfäras över vår tidiga avfärd – upp klockan 5.30! De skall gå sista etappen till Burgo och ta taxi Porto Vecchio! 

29/4

Sankta Lucia di Tallano – Bonifacio
Vi tar en buss som avgår klockan 6.30 till Sartene. I Sartene får vi ett par timmars väntan till nästa buss som går till Bonifaciao. Vi strövar runt och fotograferar som japaner i denna fina gamla stad. Också här är många av husen byggda av granit. Vi avslutar med att sätta os på ett café vi torget och studerar hur staden vaknar.

I Bonifacio letar vi på ett hotell, Hotel Royal, uppe i den gamla stadsdelen. 49 € för ett rum. Som på många alla liknade turistställen är det förhållandevis dyrt. Men vi måste vara i närheten av färjan till Olbia samtidigt som vi kan passa på att göra en endagsvandring här.  

En vik utefter leden vid Bonifacio

30/4

Bonifacio
Vi gör en vandring utefter den kända vita klippkusten. Vi går upp på klippan har en fin utsikt över havet. Många är ute och vandrar på denna led men endast för en kort tur. De vänder snart tillbaks till staden. Vi fortsätter förbi fyren i den snåriga terrängen och letar oss ner till en liten skyddad vik med en strand och dramatiska klippformationer. Sluttningarna ner mot havet är täckta av blommor. Nere vid stranden kan vi inte motstå frestelsen att ta ett dopp. Medelhavet, salt, kristallklart och gissningsvis 15 grader. För oss nordbor är det uppfriskande och skönt. Sedan lunch uppe på sluttningen i gröngräset. Vi vandrar tillbaks till Bonifacio på eftermiddagen.

1/5

Bonifacio – Olbia
Nere vid färjan får vi veta att vår tur- och returbiljett på Mobyline inte gäller på denna färja Saremar! Det är två olika färjebolag. Bara att lösa ut en ny biljett 10 € per person. Nåväl, färjan går i tid och efter en timma anländer vi till Sankta Teresa di Gallura. Nu måste vi leta på en buss som tar oss till Olbia. Efter en del letande och frågande så hittar vi Hotel Cavour, ett trestjärnigt hotell. Olbia inbjuder inte till några större utflykter, vi sätter oss på ett fik och tittar på folklivet. Till vårat hotel hör det en restaurang, Restaruant da Paula, där vi äter en riktigt bra middag på grillat kött och grillade grönsaker. Och avslutning med ost, kaffe och grappa.  Detta för 50 € för oss två.   

Vandring utefter kusten vid Bonifacio

2/5

Olbia
Vi tar taxi ut till flygplatsen. Det tar bara några minuter, men det är ändå värt pengarna att få komma ut genom staden i den täta morgontrafiken via flera motorleder.

För att sammanfatta resan:
Vi är mycket nöjda och vi har haft ett otroligt ”flyt”. Trots små problem så har allt löst sig på bästa sätt. När man skall ut och vandra utomlands så är det alltid problem vid start och avslut. Det gäller att vara inställd på att det går åt mycket tid att från det man kliver av flyget till det man tar sina första steg på en vandringsled och samma sak vid avslut. – Totalt har denna resa kostat oss 12.000 kr för oss båda och vi har verkligen fått valuta för pengarna.

Om man skall åka till Frankrike och samtidigt leva billigt så skall man åka till Auvergne. Detta enligt fransmännen som vi träffade i Sankta Lucia di Tallano. Vi får se.