Korsika 1997

Varför Korsika? Korsika ger associationer till äventyrlighet, något robust och vilt. Naturen är dramatisk, det är en grön ö med sin buskvegetation (le maquis), språket är franska, det finns många vandringsleder, bra kök och kristallklart vatten för bad och dykning... ja, alla kan få sitt och bli nöjda.

De röda klipporna vid Calanque

Vi som åkte i juni 1997 är Ulf Bolander med fru och dotter då 11 år.
Vad kostar det och när är det bäst att resa?
Langley Travel (tel 08-612 13 00) ordnar resor till Korsika från och med året 1996. Idag 1998 betalar man mellan 2.300 kr - 2.750 kr för en flygstol (från Stockholm, Göteborg, Köpenhamn eller Oslo) vilket också inkluderar busstransfer på orten. Om man vill ligga still på ett hotell kostar det från 3.500 kr och uppåt beroende på standard och vilken tid man åker (detta inkluderar flyg och hotell). Flyget tar cirka tre timmar och man åker från Arlanda direkt till Bastia på norra Korsika. Om man skall vandra är det bäst att åka i maj/juni eller september. Juli/augusti är nog en alldeles för varm period för den som vill vandra och njuta. Den som skall vandra uppe på hög höjd kan bara göra det under sommarperioden. Övrig tid kan det bli problem med snö och kyla.

Det finns flera leder att välja, dels GR20 den stora leden från nordväst till sydost (den är cirka 20 mil och tar 15dgr), dels flera leder som är kortare; Mare e Monti: Calenzana - Cargèse (10dgr), Mare a Mare nord: Moriani - Corte - Cargèse (9dgr), Mare a Mare centre: Ghisonaccia - Ajaccio (7 dgr), Mare e Monti syd: Porticcio - Proprioano (5dgr), Mare a Mare syd: Porto - Vecchio - Propriano (6dgr). Som regel går det att övernatta i så kallade Gite d'Etape (=bra vandrarhem) där det också i allmänhet går att äta mat som serveras i egen matsal. Ofta är det trevligt att sitta och äta vid dessa långbord tillsammans med andra vandrare och det är många av dessa som är från Frankrike.

Maten

Maten är god och rustik och Korsika är känt för sina goda charkuterier. Menyerna är en blandning av franskt och italienskt. På ön strövar nötboskap och tamsvin fritt i skogen och detta gör att det blir ett mycket fint smakrikt kött, vilket förvandlas till fina rökta skinkor och korvar. Vinet är gott och även det rustikt. Fisken gör sig bäst i fisksoppa, kallad aziminu. Vår erfarenhet är att det serveras mycket bra mat på många enkla korgar som ligger i skuggan av turiststråken, och den mat som man får på Gite d'etape är ofta den bästa tänkbara, enkel, vällagad och okomplicerad. När man vandrar måste man ta med matsäck att äta under dagen och då är det enklast med bröd, skinka, ost och frukt.

Vatten

Vatten är viktigt i värmen. Om man skall vandra långt och länge på en dag är det viktigt att förhöra sig om det finns källor på vägen. Upplysning om detta kan man få på övernattningsstället. Det är ändå bra att ha ett par liter per person i ryggsäcken. Oftast går det att hitta bäckar med drickbart vatten på de flest håll i bergen. Välj de minsta klara kalla vattendragen. Men det är alltid klokt att rådfråga ortsbefolkningen. Man bör komma ihåg att grisarna gärna travar runt bland dessa vattenflöden för att svalka sig. - I värmen är det ofta en angenäm känsla att höra porlande vatten som lämpar sig både till svalka och bad.

Packning

Ju mindre packning dess bättre. Viktigast är bra vandrarskor, mjuka strumpor(öglestickade i ull!) en solskyddande keps/hatt, solglasögon. I övrigt gäller lätta och lättvättade kläder. Den som skall vandra behöver inte tänka på snygga kläder. På enkla krogar och på Gite d'etape är det enkel klädsel som gäller. Man bör klara sig med en packning på max 7 kg. Den som skall vandra utefter GR20 och bo på Refuge, måste ta med sovsäck, proviant, varma kläder och regnställ. Regn kan komma när som helst även på lägre höjder. En vandrarstav är bra att ha som extrastöd när man vandrar på de branta stigarna.

Stigen från Galeria till Girolata

Vår vandring, Galeria - Girolata

Vi startade från orten Calvi på nordvästra Korsika. Langley hade ordnat busstransfer från flygplatsen i Bastia till Calvi. Där kunde vi stanna två nätter innan vi gav oss iväg på vår vandring. Det visade sig att det inte gick några bussar till vår utgångspunkt, Galeria! Turlistan vid busshållplatsen visade att en buss skulle avgå på morgonen, men det gällde senare på sommaren. Nu fick vi istället ta till tummen och hoppas på lift. Efter en halvtimma kom det en ung man i en liten rostig Renault som plockade upp oss och körde oss ända till Galeria, 35 km. Han var just nu ledig från sitt trädgårdsmästarjobb inne i Calvi och var på väg för att hämta en slang till en tvättmaskin som låg slängd någonstans utefter vägen. På sena eftermiddagen kom vi äntligen iväg på vår vandring laddade med matsäck och vatten. Efter 100 meter hände något märkligt. Inger tappade sulan på sin ena vandringskänga, och efter 50 meter igen föll den andra sulan bort!! Som tur var hade jag ett par kraftiga sandaler som fick duga tills vi kom till en ort där vi kunde handla kontaktlim. Vandringen från Galeria till Girolata inleds med stigning under flera timmar och det en ganska tröttsam stigning. Vi kom fram vid åttatiden på kvällen.

Nu bär det nerför till Girolata från Galeria

Girolata ligger i en naturskön vik och det finns ingen vägförbindelse dit. Byn har litet av hippieprägel över sig. Vi installerade oss på en av de två vandrarhemmen och åt vår middag med utsikt över bukten. På kvällen anlände en hel eskader med segelbåtar som ankrade upp i viken. Det hade varit seglingskurs ute till havs och nu skulle men in hit för att äta och roa sig. Discomusiken dånade över viken till klockan fem på morgon! Vidrigt. Nästa dag drog de vidare och vi fick en lugn natt. Två nätter räckte i Girolata - där vi använde dagen till bad och avkoppling.

Stigen som går utmed havet från Girolata mot Curzu

Girolata - Curzu

När vi vandrade vidare mot Curzu gick vi den kortare vägen utefter havet. Denna stig vandrar brevbäraren, en brunbränd och senig gammal man, varje dag när han går med sin post från landsvägen till byn Girolata. Även vandringen mot Curzu blev krävande och dit anlände vi på kvällen hungriga och trötta. I vårt rum hade vi sällskap med två tyska flickor som hade gått "variante" (en alternativ väg enligt kartan) och som nu var dödströtta eftersom denna variant var en mycket längre väg. På Gite d'etape i Curzu fick vi ett vänligt bemötande och blev serverade god mat, gott vin och egentillverkad eau d'vie. Här träffade vi ett grupp franska ungdomar/studenter som var medlemmar i en sportorganisation, vilken ordnar olika aktiviter; vandring, skidåkning, cykling ... Nu hade de en erfaren bergsguide från Korsika med sig och vandrade vår sträcka i motsatt riktning. Guiden tipsade om var man kunde hitta vatten att dricka. Nästa dag skulle jag gå ensam till Ota. Linnéa och Inger skulle ta bussen direkt till Porto och sedan gå den sista biten upp mot Ota.

Curzu - Ota

Jag travade iväg tidigt och var framme i Serriera efter knappt två timmar. Där tog jag min andra frukost på ett Auberge. Uppe i bergen började det dra ihop sig till riktigt busväder, det var svart på himlen och le Patron sa att det nog blir regn och blåst. Jag travade iväg på landsvägen för att leta på det ställe vandringsleden tog vid. Efter några hundratal meter blev jag upphunnen av le Patron, "vill du åka med, jag skall till Porta och titta till min båt". Jag tackade och fick nu åka utefter en vacker och brant kustväg med rosa klippor ända bort till Porta. Där inväntade jag Inger och Linnéa som blev mycket förvånade att finna mig här när jag borde vara i Ota. - Hur som helst alla var glada och nöjda. Vi handlade kontaktlim och tog ut pengar (fick betala 120 Fr skatt när man tar ut 2000Fr??). Porta är en typisk turisthåla, vi badade och åt vår matsäck och blev inregnade på ett café. Härifrån gick vi bilvägen upp till byn Ota. I Ota har man haft enorma skyfall i början på juni och vi ser hur vägar raserats av nerrasande vattenmassor och stora stenblock. Här tar vi in hos "Le Chasseur" (Gite d'etape), ett typiskt ställe för vandrare, ryggsäckar och kängor högt och lågt. I matsalen diskuterar man alternativa vägar och ger varandra tips.

Ota - Evisa

Nästa dag gör vi en fin vandring i en ravin, vi passerar över en gammal stenbro och kommer över på andra sidan där vi går utefter älvstranden fram till det börjar stiga uppåt mot Evisa. Och här tar vi ett bad i älvens klara vatten. Därefter följer en vandring uppför en gammal åsnestig hela vägen upp till den vackert belägna byn Evisa. Trots att det stiger brant uppför är det relativt lättgånget och man behöver aldrig känna obehag av stup då stigen hela tiden är omgiven av buskvegetationen. När vi kommer fram till Evisa bestämmer vi oss för att ta in på ett riktigt hotel, ett tvåstjärnigt med pool och Linnéa blir överlycklig.

Evisa - Corte

Om man skall följa leden Mare e Monti skall man fortsätta ut mot kusten till Cargèse men vi väljer att vika av in mot ön. Vår ursprungliga plan var att ta buss från Evisa till Albertacce eller Calacuccia, men det går inga bussar och därför ställer vi oss vid vägen och liftar och blir uppplockade av ett äldre belgiskt par. De kör oss ända till Calacuccia. Här tar vi en kaffe och passar på att inhandla mat för nu skall vi över berget mot la Sega och bo i en refuge, där det inte finns någon proviant. Vi möter ett par svenska (!) vandrare som just kommer den vägen och de säger att det blir tufft för flickan att klättra uppför berget. Då gör vi ett nytt försök att lifta. Nu för vi vänta litet längre, det är siestatid. Men efter en dryg halvtimma kommer ett tyskt par i en VW- buss. De plockar upp oss och bjuder på fika och erbjuder också skjuts ända till Corte.

Corte

Väl framme i Corte gäller det att leta på "Gite u. Tavignano". Den skall finnas några hundra meter bort från torget med statyn över Pasquale Paoli. Vi äter vår proviant som var avsedd för övernattningen på la Sega. Här i Corte känns det som att vara i en stor stad. Nästa dag packar vi mat i en lätt ryggsäck och beger oss in i gorge de Tavignano. Vi får en bra vandring fram och åter i denna vackra floddal och vid ett källflöde möter vi åter våra tyska flickor från Curzu, ett kärt återseende. På kvällen är det midsommarfirande och invigning av det nya museet som ligger uppe på klippan i Corte. Det är ett museum över Korsikas historia och det är massor av nyfikna och stolta korsikanska besökare. Efter flera dagars vandring vill vi gärna hinna se andra delar av ön och bestämmer oss för att åka runt med bil för att få en bra överblick inför kommande besök. I Corte hyr vi en liten Peugeot 106 (för 575 Fr/dag) och kör mot "cascades des Anglais" i Vizzavona.

Cascades des Anglais i Vizzavona

Här passerar GR20 och vi möter vandrare som passar på att njuta av vattenkaskaderna. Härifrån kör vi norrut mot Morosagiia över bergen österut genom korkekslundar och mot Castaniccia, en stor skog med kastanjeträd. Här finns många små fina byar och vi upptäcker också att det finns många lokala vandringsleder. Det är lummigt och grönt och hela området ger mersmak. Vi återvänder till Corte och planerar nästa vandingsetapper.

Balagne

Från Corte tar vi det lilla skrangliga tåget mot Ponte Leccia där vi byter till tåget mot Calvi. Tåget går under namnet TGV Train a Grands Vibrations Vi stiger av i Regino och går på lokala stigar mot Monticello och vidare mot Santa Repartata. Ile Rousse ligger nedanför med sina rosa klippor och havet är uppiskat i den hårda vinden. Balagne är ett böljande och lättvandrat område för den som föredrar lättare vandring. Från Santa Repartata gör vi den sista etappen ner mot havet och hamnar i orten Algajola som är en badort med både sandstränder och klippor. I Algajola går det att ta tåget till Calvi som är vår slutpunkt här har vi ett rum bokat på det hotell som vi bodde på de första nätterna. Nu är det betydligt fler turister och det känns lagom att lämna ön efter två veckors vistelse. Vi lämnar Korsika med övertygelsen om att vi kommer att återvända.

Litteraturtips

Mühl Heike/Corsica : An up-to-date travel guide with 146 color photos and 18 maps (Explore the World, Nelles guide), 254 s. 1996. ISBN3-88618-063-0

Corse : Entre mer et montagne : Parc naturel régional de Corse : Mare e Monti/Mare a Mare : Haute-Corse/Corse-du-Sud (Topo-guide des sentiers de randonée Réf. 065, FFRP. ISBN 2-85-699-623-X

Länkar till information om Korsika:
Vår resa till Korsika 1998
Vår resa till Korsika 2004

Corseweb
Korsika (på franska)