Påskriset
Man tar ofta in björkris
i påsktiden.
Att ta in påskris
lär vara en blandning av att vi i brist på palmblad
tar in björkris för att påminna oss om de palmblad
folket strödde framför Jesus vid hans intågande
i Jerusalem på palmsöndagen,Och tidigare var det vanligt
att man på långfredagen symboliskt piskade varandra
med riset för att minnas dagens budskap och komma ihåg
Jesu lidande.
Seden att ha påskris
är som sagt gammal och man firade förstås att
vintern var över och att våren var på väg.
Naturen började leva igen. Riset såg ju tämligen
så "ämligt" och dött ut när det
togs in och började sedan "leva" och få
blad. Det var först senare som man började smycka riset
med färgade fjädrar och andra prydnader.
I min egen "ruska"
så blandar jag hej friskt med olika färger på
fjädrarna och smyckar med gamla hängen som min farmor
har gjort. Det är små, små påskkärringar
som är gjorda av jordnötsskal och klädda med hucklen
och förkläden. Sedan har jag också målade
äggskal som min dotter har egenhändigt tillverkat och
sammantaget så blir det ett mycket "påskigt"
och våraktigt påskris. När sedan riset börjar
knoppa och bladen börjar komma så ...är väl
det snart vår, så säj!




© Ulla-Jane
- 1999-2001
|