Under medeltiden när Sverige var ett katolsk land måste människor fasta före jul och påsk. Då var köttmat förbjuden men grönsaker och fisk gick bra att äta Den längsta fastan var påskfastan som höll på i 40 dagar. Det var en tid av botgöring och meningen var att man skulle påminnas om Jesu fasta i öknen.

Fisken åts ofta i konserverat skick, t ex gravlax och krampesill (konserverad sill). Fint folk tröstade sig med torkad, kokt gädda, bergerfisk med olja (fisk från Bergen), bakad laxöring, flundra, ål och sälspäck. Både säl och bäver fick nämligen ätas under fastan eftersom de klassades som fiskar.

Före den långa fastan hade man en tid av frosseri och uppsluppenhet, den s k fastlagen. Då fick man stoppa i sig en massa godsaker som bullar i varm mjölk, föregångare till vår fastlagsbulle.Ordet karneval har tolkats som just detta, just att med ett överdåd av mat och dryck säga farväl till köttet (lat. carne vale). Minnet av frossandet har levt kvar i benämningen på dagarna, t ex fläsksöndag, bullamåndag och fettisdag.

Efter dessa utsvävningar i matväg fick man hålla till godo med fisk i alla dess former och rotfrukter ända fram till påskdagen.

~ ~ ~