Dikter |
Påskliljor |
Påskliljan
Sin gula hätta hade
hon,
sin fina gröna kjol.
Hon gungade i sunnanvind,
hon nickade i sol.
Hon lyssnade till lärksång,
hon tyckte att det ljöd
så vårligt, och hon viskade:
"Vintern är död."
~ A.A. Milne
~
|
Påsklilja
Mig älskar de alla.
När marsvindar kalla
kring öronen viner och kylan känns svår;
man stannar och spanar -
vad är det man anar?
Jo, något i luften bär löfte om vår!
Man lyssnar och vädrar:
bland påsk isens fjädrar
man fångar en skymt av min solgula kjol.
Och plötsligt det klingar
och susar av vingar,
vintern är bortglömd, precis som i fjol.
Nu barnen får bråttom -
kurage har de gott om:
Tag fram våra kulor, här är inget pjosk!
Än sen, om det snöar -
i morgon det töar.
Se, påskliljan blommar, och snart är det påsk!
Hämtad ur
"I blomsterälvorna om våren"
~ Cecily Mary Barker ~
Denna vackra
dikt har kommit i ett mail från
Christina
- Varmt Tack!
|

© Ulla-Jane
- 2002
|