"De Dödas Dag" ~ "Dia de los muertos"

 De döda gav oss liv, och de vill inte bli bortglömda.
Att minnas dem är att bekräfta vår egen existens.
De döda går vid vår sida denna dag.

Myterna och traditionerna som omgärdar de De Dödas Dag i Mexiko är ett sätt att bekämpa livets förgänglighet, ett kollektivt framförande där alla är aktörer, såväl levande som döda.

"Dia de los muertos" dvs "De Dödas Dag" är en i Mexiko mycket viktig högtid och anses ofta vara den tradition där det precolumbianska arvet är mest framträdande och bäst bevarat. Indiansk mytologi är än idag synlig i traditionerna, som är mycket starka framför allt i regioner med indiansk befolkning. I det gamla Mexiko såg de jordbrukande folken hur de som dog och förmultnade gav liv och näring åt nya växter. Därför förknippas dödskallar och skelett med nytt liv. Man tänkte sig att själva livskraften fanns samlad i benknotorna hos de döda. Än i dag görs den till något naturligt och vardagligt i Mexiko.

Den mexikanske konstnären José Guadalupe Posada (1851-1913) avbildade döden på ett skämtsamt sätt i slutet av 1800-talet. Den synen på döden tog det mexikanska folket till sig, och till Allhelgonahelgen (när de döda står i centrum) tillverkas en mängd figurer och leksaker föreställande dödskallar och skelett.

"Man umgås med döden för att hylla livet"