Strandridare och tulltjänstemän

(Källa: Emilsson, Kavonius: Livet kring kalkoch sten i Hellvi under 300 år, Lund 1997)

Under den tid Gotland var danskt sköttes tullklarering och därmed tillhörande uppgifter av s.k. hafnefogdar.
Dessa tjänster var nog en lönande biinkomst, medan man fick sin huvudinkomst genom att utsuga allmogen.

När Gotland blev svenskt infördes den svenska tullförfattningen med början år 1646.  Några av de danska fogdarna kvarstannade någon tid i svensk tjänst.  Således finner vi bl.a. den tidigare omskrivna Marcus Schröder som hamnfogde i Västergarns hamn, sedermera blev han också rådman i Visby.

Den svenska tullordningen inleddes med utplacerade tjänstemän till export och importhamnar med titeln strandridare och deras göromål var klart definierade i följande instruktion:
 

Instruktion för Strandridarna, utfärdad 5/12 1724

"Strandridare på Gottland hafva följande at observera:

1. Så snart någon Farkåst anländer i den Landt-Hamnen, dit han förordnad är, Segel stryker och Anckar fäller, begifer han sig oförtöfwat om Bord, fodrar Märck-Rullan af Skepparen, och förrättar sedan Visitationen med all försicktighet.

2. Så snart den är förrättad, fortskyndar han samma stund Skepparen till Sta den med hvilken han, eller genom annat säkert bud, skickar Märck-Rullan f'ör seglad til Tull-Cammaren.  Imedlertid förseglas Luckor och alle tilgånger ti Farkåsten, och åligger Strand-Ridaren, wid Tiänstens förlust, och widhängande swårt straff, grannligen tilse, at icke det ringaste af Farkåsten föres i land innan han Tull-Cammarens Ordres därom undfått.

3. Sedan Tull-Cammaren Fri-sedel meddelt, efterser Strand-Ridaren på de nogaste, at inge i Landt-Hamnarne til införsel förbudne waror practiceras där i Land.  Skulle sådant i Farkåsten finnas, måste det anhållas, och ofördröjligen wid Tull-Cammaren tllkännagifwas.

4. När skepparen til inlastning Frisedel undfått, tillåter han skepparen att begynna lasta, hwilken Last han granneligen i Farkåsten inräcknar, och hwar dag i sit Diario, uppå det af  Tull~Cammaren därtil undfångne stämplade papperet, noga antecknar, men icke i några kladdar och bijlängder, wid f'örlust af tjänsten.

5. At hwar afton igenlåsa Luckorne på Farkåstarne, så länge de ligga i Hamnen, och noga tilse, at icke något natte-tid ut-eller in-practiceres.

6. Då Farkåsten sin fulla Last intagit, afsänder Strand-Ridaren til Tull-Cammaren en af honom underskrefwen Attest på hela Ladningen, hwar i hwar Sort för sig noga specificeras, och då Skepparen erlagdt Tullen med andre Rättigheter, fådt sitt Pass, och wid Visitationen alt ricktigt är befunnit, tillåtes honom at resa.

7. Strand-Ridarne böra ock tilse, at ingen Låss- eller Ladning i förbudne Hamnar föröfwes.  Finnes där något Strandwrak, måste de så laga, at det i god Ordning blifwer bärgat, och at af det bärgade ei något förfares, utan at däröfwer en noga Förteckning hålles, som til Tull-Cammaren bör insändas.
Strand-Ridare-Inspectoren på Gottland skal hafwa noga inseende, huru Strand-Riderne i följe häraf deras tiänster förrätta, samt åfta besöka Hamnarne, och får han, så länge Seglationen påstår, wid förlust af tiänsten, ei blifwa wid sitt hemwist mera än en dag tillika, rapporterandes esomåftast Tull-Cammaren hwad vid Hamnarne passerar, därest han ock hwar Månad, innom den 8 i den följande, wid åfwan förmälte Wire, skal inlefwerera et ricktigt Diarium på den förflutne Månadens Visitationer wid Landt-Hamnarne, som Tull~Cammaren sedan, jämte andra Månads-Documenter, til Stora Siö-Tull-Contoiret insänder".
 

 
Till Startsidan