Sleepwalker
Det finns många filmer som utmärker sig som rysliga, otäcka, skräckfyllda
och allmänt läskiga. I reklamen kan man läsa om kalla kårar efter ryggraden,
inget för de med svaga nerver och magen vänder sig ut och in för alla
blodiga scener. Oftast är detta marknadsföringsknep för att få en större
publik, men när det gäller "Sleepwalker" stämmer vart enda ord.
Riktigt grymma och otäcka svenska filmer finns det inte så gott om. De
svenska filmmakarna verkar hellre hålla sig till svensk films tre klassiska
filmstilar. Antingen bjuds vi på kategorin komedi med en stil som
"Jönssonligan" och "Sällskapsresan", eller kategorin ungdomsfilm och
polisserier, biofilmer som lika gärna har kunnat sänds på TV direkt.
Slutligen har vi också kategorin Ingemar Bergman och Colin Nutley som
bjuder på lite djupare filmupplevelser. Vill man riktigt skrämmas och
bjudas på en extra nervpirrande film hittar man det sällan bland det
svenska. Men ibland dyker de upp, och filmen "Sleepwalker", regisserad av
Johannes Runeborg och manus Johan Brännström, har lyckats denna gång.
Detta är årets i särklass bästa svenskskräckis, troligen en av Sveriges
allra bästa filmer överhuvudtaget detta år!
Ralph Carlsson (Fucking Åmål) spelar huvudrollen. En pappa med ordnat
familjeliv och ett välbetalt arbete. Han bor i ett villaområde med sin
fru och sina barn, och hans liv är förhållandevis gemytligt och bra. De
har nyligen kommit hem från semestern, och snart ska de flytta till ett
stort hus, vackert beläget lite utanför staden i en mindre ort. En morgon
vänds hans idylliska liv totalt ut och in. När han vaknar ligger inte
längre han fru bredvid honom i dubbelsängen. Den är istället totalt
nersmetad av blod och när han försöker hitta sina barn, är även de borta.
Förtvivlad kontaktar han polisen som börjar sitt utredningsarbete. Allt
tyder på att de haft ett inbrott och att något gått fel, men plötsligt
riktas mordmistankar mot Ulrik Hansson (Ralph Carlsson), eftersom man
hittar tecken på att han går i sömnen.
Tuva Novotny, Ewa Carlsson och Fredrik Hammar är också några av skådespelarna i denna helt fantastiskt otäcka film. Den är realistiskt gjord, visar inget onödigt våld men kan ändå jämföras med samma magknipskänslor som filmen "Seven" när nackhåren styvnar. Filmens handlingshistoria är enormt genomtänkt, och vänder hela tiden så man är aldrig riktigt säker på vad man ska tro. Ordet förutsägbar existerar inte, historien knyter ihop sig så "rörigt" ibland att man närapå har svårt att följa med. Men de lyckas alltid få ihop det tillslut och de lyckas verkligen få publiken att hoppa högt av skräck.
Betyg: 5 av 5.
