Martin Beck - Hämndens pris
Mikael Persbrandt och Peter Haber är tillbaka som Gunvald Larsson och Martin Beck.
Åtta nya långfilmen är inspelade och den första är kanske den allra blodigaste i
Marin Becks historia. Känslorna svallar när två polismän bokstavligen avrättas.
Den nionde Beck filmen med Peter Haber och Mikael Persbrandt fördjupar deras relation ytterligare. Deras skådespelarinsatser är briljanta, och den psykologisjuke brottslingen, spelad av Shanti Roney, gör också en strålande prestation. Med Kjell Sundvall bakom regin, har de denna gång skruvat ihop en rejält hårdkokt kriminalhistoria som, trots att det från början inte var menat så, är otäck aktuell. Alla känner vi väl till polismorden i Malexander, och huvudhandlingen i "Martin Beck - Hämndens pris" bygger närapå om samma sak. Blodiga polisuniformer får åskådarna att skälva och känna olust, men den verkligt motbjudande och läskiga känslan lyckas de ändå inte riktigt plocka fram. Peter Haber, är som vanligt, den stressade, medlande och oftast allt för snälla chefen som alla rycker och drar i. Mikael Persbrandt gestaltar den känslokalla och hårdtandade snuten, som slår först och frågar sen. Allt är sig likt, förutom att Gunvald Larsson denna gång ställs inför en situation, där tuffingens karaktär ändras till en förtvivlad liten kattunge.
Ett vapenförråd rånas och tjuvarna beger sig därifrån i lugn och ro. Men plötsligt får de punktering, och två polismän som råkar åka förbi, stannar upp för att se vad som hänt. Polismännen blir brutalt avrättade och hela Sverige vänds upp och ner. En av de dödade polismännen är kompis med Gunvald Larsson, så hans engagemang blir personligt. Hela historien är hemsk, och en av de bättre Beck filmer jag sett. Men någon grad av en starkare känslomässig karaktär skulle i alla fal jag velat ha. Tjuvarna hittas av polisens utredare allt för enkelt, de bara slår igång en dator, eller snubblar över någon ledtråd, och sedan är de rätt person på spåren direkt. Den mörka polismordshandlingen borde man grävt lite djupare i, visst fick jag en rysning av alla blåa polisskjortor med blodstänk, men det där lilla extra som sätter pricken över allt saknades.
Betyg: 4 av 5
