Musikalen Pearl Harbor på Gävle teater
En klaustrofobisk nyskriven svensk musikal baserad på en verklig händelse. Så står
det i den kaxigt utformade och stilrent färgsprakande programbladet. Den 29:e mars
besökte Riksteatern Gävle teater på sin Sverigeturné med föreställningen Pearl
Harbor. En strålande musikal som hinner igenom de flesta ämnen på en och en halv
timme. Det är andra världskriget, flygplanen viner över våra huvuden och bomberna
regnar ner. Vi förflyttas till det kända slagfältet Pearl Harbor och författaren Henrik
Wallgren låter publiken få sig en dos historia som berör. Det amerikanska
slagskeppet Oklahoma sänks av japanska bomber och sjunker, 415 besättningsmän
omkommer, men tre lyckas överleva i en luftficka och följer med sitt fartyg ner
till havsbotten. Männen heter Ringo, Jeff och Christopher, spelas av Cristopher
Wollter, Kelly Tainton och Fredrik Gunnarson, och är tre totala olikheter. Deras
bakgrunder, uppfostran och erfarenheter har gett dem tre totalt skilda åsikter.
En är rasist, en är mörkhyad och en är homosexuell. En är fattig, en är rik och en
har allt han behöver men ingen som lyssnar och förstår. Nere på djupet möts deras
historia, åsikter, tankar och framtidsförhoppningar, men luften de andas blir
tunnare och svagare. Irma Schultz-Keller spelar en kvinna vid namn Rosie, en
kvinnlig drömgestalt klädd i vitt med ett gemensamt förflutet hos de tre männen.
Fascinerande är att mannen bakom musiken, manuset, regin och scenografin - Henrik
Wallgren, lyckats få med så mycket på bara cirka en och en halv timme. Ämnen som
rasism, homosexuallite, kärleksbekymmer, föräldrar-barn relationer, oskuld, droger,
religion och incest. Ibland tror jag detta är taget ur Sveriges televisions
ungdomsprogram Vera. Men känslan är betydligt obehagligare, speciellt eftersom den
ryska ubåtskatastrofen nyligen tog många människoliv. Ett fräckt ljus- och ljudspel
med en effektupphöjande filmduk längst bak på scenen hjälps också åt att göra detta
till en sevärd attraktion.
Historien bygger på relationen mellan de tre männen, och egentligen inte på själva
båtolyckan. Båten på botten är bara en bisak, de har lika gärna kunnat vara
instängda på exempelvis en herrtoalett eller kanske i en hiss. Historien visar att
vi trots enorma olikheter i åsikter och uppfostran ändå har det mesta gemensamt.
Skrapar man bara bort ytan på oss människor, kastar bort alla titlar och nedärvda
människosyner. Upptäcker man snabbt att alla föds vi, lever en tid tillsammans och
försvinner sedan bort med historien. Luften tar snart slut, luften tar snart……
Mer information hittar du här
