Contryfestival

Countryfestival i Furuvik

En helg varje år händer något speciellt strax utanför Gävle i Furuviksparken, något som får djur- och nöjesparken att totalt byta skepnad och förändras från en lugn och idyllisk miljö, till en skjutglad country western park.

Detta år inföll Scandinavian Country Music Festival i Furuvik, några mil utanför Gävle, mellan den 4-6 augusti. Under tre sommarsoliga dagar besöktes festivalen sammanlagt av ca 18200 personer från hela Sverige, där cowboys, indianer, trappers och squaredansare blandar sig med vanligt "civilklädda" människor. Det som störst gör intryck på mig är alla besökare som klätt upp sig till "western människor". Att de beger sig till Furuviksparken, går runt och flanerar bland torgstånd och karuseller, och inmundigar den musik de allra bäst älskar förstår jag naturligtvis. Men att de också "spökar ut sig" med fantastiskt detaljerade kläder, skor, vapen och huvudbonader är enormt fräckt. Mina tankar går tillbaka till för några år sedan då jag besökte Visby på Gotland under medeltidsdagarna. Där uppstod en liknande känsla när alla människor runtomkring var utklädda till "medeltidsmänniskor", och den miljön som Gotland erbjuder passar perfekt till ändamålet. Furuviksparkens miljö med mängder av äldra byggnader och stora ytor med natur, passar också idealiskt som country miljö.

Festivalens musikaliska inslag bjöd på en hel del ljuspunkter. Publiken fick sin traditionsenligt årliga dos av country western musik från scenen vid parkens festplats. Storheter från USA som Karen Flynn, David Ball, Charlie McCoy och Lloyd Green blandades med Svenska stjärnor som exempelvis Jill Johnson, Hasse Andersson och Monika Forsberg. Festplatsens scen blev aldrig tråkig eftersom det hela tiden hände något nytt och spännande. Mellan artistuppträdanden då scenen skulle plockas i ordning inför nästa framträdande, dansade någon förening line dance eller squaredance på en scen bredvid. Detta underhöll och gjorde att publiken inte fick några "döda" och tråkiga stunder mellan musikupplevelserna. En publikdragare som också underhöll, trots att de kanske inte direkt passade in i country temat, var Gävle Higdiving (kända från bl.a. cityfesten). Med sina högtflygande och clownliknande trapetsnummer kastade de sig handlöst ner i vattenbassängen.

Människors reflektioner under helgen var enbart positiva. Några var där för första gången, men oftast träffade man på människor som håller på traditionerna och kommer tillbaka år efter år. En man från dalarna med full western mundering, berättade för mig att han ofta beger sig ut på countryfestivaler. Det är tredje året han är med i Furuvik, och eftersom att han anser att de är en av de bättre kommer han garanterat att återkomma även nästa år. Jag förflyttar mig lite vid festplatsen för att inte bli översprungen av fyra inridande cowboys, och en mindre ponny dragande på en vagn. En kvinna iklädd en rödbrokig kjol med en bred hatt och ett vitt litet paraply säger att hon verkligen älskar detta arrangemang. Med tindrande ögon och sprittande ben säger hon att det bästa är all den dansvänliga musiken, som hon glatt svänger sina ben till.