Nordisk mytologi

Nordisk mytologi: Världens uppkomst och gudar

Världens skapelse

   I urtiden, innan det fanns jord, himmel, och hav,fanns Nifelheim,Dimvärlden, och mot söder Muspelheim, det ljusa flammande himlaområdet. Mellan dessa två världar låg det tomma svalget, gap som kallas Ginnnungagapet. Norrut låg det kalla Niflheim. I mitten av Niflheim ligger den källa som kallas Hvergelmer. Då de älvar som strömmar från den mot söder, Elivågor, hade kommit tillräckligt långt stelnade de och blev till is. Isen blev högre och täcktes med rimfrost så att hela den norra delen av Ginnungagapet blev fylld med snö och is och fukt och kyla. Men i den söder delen flög gnistor och glöd från Muspelheim. Surt, heter han som vaktar Muspelheim och hans svärd är lågan. Det är han som en gång kommer att ödeläga världen med eld och störta gudarna. Gnistorna gjorde att luften blev mild och stilla, och då rimfrosten mötte värmen smälte isen och droppade ner, uppstod en människoliknande varelse, en jätte som heter Ymer, alla rimtursars fader. Han blev stamfadern för alla jättar.

   När Ymer låg och sov började han svettas och då växte det fram en manlig och en kvinnlig varelse under hans vänstra arm och mellan hans ben en son. De var de första rimtusarna.

   Av dropparna från den smälta isen skapades också Audhumbla, som Ymer fick sin näring ifrån. När kon slickade på de salta rimfrosttäckta stenarna och första dagen kom det människohår fram, andra dagen kom huvudet fram och den tredje dagen var en hel mans figur framme. Hen heter Bure som var vacker, stor, och stark. Hean fick en son som heter Bur. Han gifte sig med Bestla, dotter till jätten Böltorn. De fick tre söner som är asarna Oden, Vile och Ve.

Jorden

När dessa asagudar blev vuxna, slog de ihjäl jätten Ymer och kastade hans kropp i Ginnungagappet och på så sätt skapade de jorden av han kropp, knotorna blev klippor, tänderna och de krossade benskärvorna blev sten och grus och hans blod blev till vatten. Alla rimtursätter (förutom Berelem och hans hustru, från dom kom de nya rimfrostätterna) drunknade i Ymers blod. Ymers skallben tog de och skapade himlavalvet. Den har fyra hörn och under varje hörn satte de en dvärg: öster, väster, norr, söder. Sedan tog de glöd och gnistor från Muspelheim och satte dem högt och lågt på himlen och de blev till stjärnor. Hjärnan kastade gudarna upp i luften och skapade moln.

Dag, natt, sol och måne

Ett syskon par till en man som heter Mundilfare, fadern hade döpt sin dotter Sol och sonen Måne, bara för att de var så strålande vackra. Men några gudar blev arga på detta högmod och satte dem på himlen, där Sol styr vagnen åt den riktiga solen, och Måne styr månens gång och råder ny och nedan.

FORTSÄTTNING KOMMER INOM KORT!!!