Monark M500 1952 Blue Ambassador

Monark M500 armé version

	Motorcykelns Historia
	Motorcykeln har varit i min ägo sedan jag som tonåring på 1970-talet fick överta den från min morfar. Morfar hade köpt cykeln 1954 då den registrerades civilt för första gången. Den hade dessförinnan varit militärregistrerad och troligtvis tillhört det numera nedlagda infanteriregementet I3 i Örebro. Någon gång på 50- eller 60-talet skar den ursprungliga 1 cyl. ILO 250 cc motorn strax efter det att den blivit renoverad. Den byttes då ut mot en modernare och något starkare 2 cyl. ILO 250 cc motor från en Svalan motorcykel (andra motorcyklar utrustade med den 2 cyl. ILO motorn var bl.a. Monark M550 Blue Arrow, Hecker K 250 Z och Rabeneick F 250-2) Cykeln kördes så i detta skick fram till och med 1970. Den besiktigades för sista gången i oktober 1969. Därefter stod cykeln uppställd i en gammal ladugård tills dess att jag själv fick överta den i mitten på 1970-talet. Tonåriga grabbar och gamla motorcyklar är som alla vet ingen bra kombination. Jag plockade ned cykeln i dess beståndsdelar för rengöring och "omlackering" men lämnade som tur var motorn i fred. Cykeln var innan mina ingrepp lackerad i svart med den militärgröna originalfärgen kvar under. Min insats bestod i att med mycken möda göra rent alla lackerade delar och med sprayburk återigen måla alltsammans svart. Cykeln blev trots allt körbar igen och användes högst sporadiskt och olagligt under en tid. Den blev därefter åter stående i samma ladugård.
	Själv flyttade jag så småningom från Örebro till Stockholm, skaffade mig en civilingenjörsexamen och gifte mig. Under dessa år stod cykeln helt orörd, men 1990 blev jag tvungen att av diverse skäl flytta den till annan plats. Det enda alternativ som då stod till buds var att flytta den till min svärmors föräldrahem i Småland, där den återigen hamnade i ett uthus. Under tiden skaffade vi oss ett hus i Sollentuna i Stockholm och 1994 kunde jag äntligen hämta hem cykeln och påbörja renoveringen. Bilderna i marginalen visar motorcykeln så som den såg ut 1991 innan den flyttades från Småland till Stockholm.

	M500 Armé
	Monark M500 tillverkades även i en militär version som levererades i c.a. 150 exemplar till den svenska armén 1952-53. Jag har tyvärr inte lyckats hitta någon information om hur arméversionen av M500 var utrustad, men eftersom min egen M500 ursprungligen varit militärregistrerad så kan man utifrån den dra vissa slutsatser om skillnaderna mellan den civila och militära versionen. Bl.a. finns skyddsbåge runt lamphuset, extra stag mellan ramen och bakre stötdämparfästet, kraftigare framskärmsstag, heltäckande bottenplatta under motorn, inget centralstöd samt fästen för skidor.
	Om du som läser detta vet något om arméversionen av M500 så hör gärna av dig med ett brev. Jag är tacksam för all slags information.

	Renoveringen
	Någon gång på 1970 eller 1980-talet hade hastighetsmätarvajern och drevet till densamma försvunnit. Dessa kunde så småningom ersättas med marknadsfynd och 1996 var cykeln återigen i körbart skick. Efter en mindre genomgång kunde den så registreringsbesiktigas i befintligt skick. Resultatet blev ett blank protokoll och jag kunde äntligen lagligen köra min morfars gamla M500. Bilderna till vänster visar mig och min son David i samband med förberedelserna inför registreringsbesiktningen. Tanken var att cykeln nu skulle genomgå en rullande renovering. Den skulle dock inte återställas i original skick, utan istället lackeras i svart så som min morfar hade haft den. Dessutom skulle den felaktiga, men ändå rätt passande, 2 cylindriga motorn få vara kvar. Till sist skulle jag försöka skaffa sadel och bönpall istället för felaktiga limpan som satt på.
	Glädjen blev dock rätt kortvarig då jag under en av mina provturer råkade ut för ett motorhaveri. Väl hemma i garaget igen kunde jag konstatera att det ena kolven hade nypt fast så pass ordentligt att den hade ryckts av på mitten, ena vevstaken var kraftigt krökt, båda cylidrarna hade djupa repor och vevhuset uppvisade flera sprickor i godset. Då motorn redan innan var uppborrad till 53 mm (original är 52 mm) bedömde jag den som ett hopplöst fall och beslöt att skaffa en ersättnings- eller reservdelsmotor.
	Efter en hel del letande inhandlade jag så våren 1998 en nästan komplett M500 med original motor (1 cyl ILO 250 cc) samt ett Svalan objekt (troligen en MC 250 Radex från -54) med tillhörande 2 cylindrig 250 cc ILO motor. Svalan objektet saknade en del delar såsom framskärm, sadel och styre. Den var dessutom i ett allmännt misshandlat skick, dock inte rostigt. Under letandet efter ett lämpligt objekt lyckades jag även hitta diverse andra behövliga delar, bl.a. en bönpall och ett nytt original glas till bakljuset.
	Så småningom lyckades jag även hitta en skaplig sadel samt ytterliggare en sadelstomme, två nya kolvar till den 2 cylindriga motorn, två tankdekaler m.m. Dessutom kunde jag inte låta bli att köpa en reservcylinder inkl. topplock till den 1 cylindriga motorn och en original reservdels katalog till 2 cylindrig ILO 250 cc. Majoriteten av nämnda delar hittades på Classic Motor Marknad i Örebro.
	Efter att ha demonterat och rengjort de båda 2 cylindriga motorerna hamnade jag i ett dödläge i renoveringen. Även den inköpta motorn visade sig vara i behov av borrning av cylindrarna, vilket enligt uppgift skule kosta i runda tal 500:-/cylinder + moms (sommaren 1999). Jag bestämde mig därför för att kontrollera skicket på den 1 cylindirga motorn för att ev. montera denna istället. Den visade sig vara i hyfsat skick och med hjälp av en uppsättning nya kolvringar fungerade den utmärkt. Till listan av marknadsfynd kan nu också räknas ett original bakljus samt täckbrickan till tändningslåset. Bilderna i marginalen visar motorcykeln med den 1 cylindriga motorn (original) tillfälligt monterad.
	Efter ett litet stillestånd i renoveringen blev den 2 cylindriga motorn åter i körbart skick under hösten 2000. Det krävdes dock nya kolvringar, nya kolvar och nyborrad cylinder.
	Sadel med fungerande fjädrar, bakljus med helt glas, dvs alla delar finns nu på plats. Har även införskaffat en del reservdelar, bl.a. en komplett växellåda. Nu återstår bara att få tag (alt. tillverka) ett uppdraget avgasrör passande den 1 cylindriga ILO motorn som skall monteras när motorcykeln återställs i armé utförande. Det är nämligen så det är beslutat att det skall bli. Den 2 cylindriga ILO motorn får istället ta plats i någon av mina två Svalan projekt (se nedan). Bilderna i marginalen visar motorcykeln såsom den ser ut i dagsläget.
	Ända sedan jag köpte det första Svalan objektet har jag av och till funderat på om man inte skulle försöka få även den i körbart skick. Under åren har jag förstått att det antagligen inte finns så många sådana kvar. När så tillfället yppade sig (tror det var någon gång under 2007) och jag stötte på en annons på internet så slog jag till och köpte ytterliggare ett Svalan objekt. Detta andra objekt var dock i något bättre skick än mitt första. Både ramen och båda skärmarna var intakta.
	Berättelsen är inte slut här utan kommer att fortsätta i takt med att renoveringen fortskrider. Om du som läser det här har tips på reservdelar eller information av annat slag om Monark motorcyklar och då speciellt M500 så är du välkommen att skicka ett brev till mig. Titta också gärna igenom vilka delar som jag fortfarande saknar och hör av dig om du har något du vill bli av med, eller om du har något tips att komma med.