MARIA ALEKSANDROVNA

År 1838 reste Rysslands tjugoårige tronföljare Aleksandr Nikolajevitj ut i Europa för att kurera sin hälsa och för att se ut en tysk prinsessa att gifta sig med. Enligt tradition gifte sig ryska tronföljare med tyska prinsessor, dessa hade oftast inget emot att byta religion och bli ledande damer i Ryssland. Aleksandr hade en hel lista med lämpliga tyska giftasvuxna flickor att välja bland. I Darmstadt träffade han den fjortonåriga prinsessan Maria. Hon behandlades som en paria av Europas övriga kungahus. På grund av hennes föräldrars skandal stod hon inte med på listan över tänkbara gemåler, men Aleksandr bad att få bli presenterad för henne. Han bestämde sig på stående fot att han ville gifta sig med henne. Aleksandrs val förvånade föräldrarna, flickan var inte myndig och det kejserliga kansliet hade inte godtagit henne som äktenskapskandidat. Men för att markera sin självständighet som monark gav Aleksandrs far, tsar Nikolaj I, sonen tillstånd att fria till den unga tyskan, med förbehållet att man väntade ett tag med att eklatera förlovningen. Förlovningsfesten ägde rum den 4 april 1840 och i september samma år flyttade Maria till Petersburg. Hon konverterade till den rysk-ortodoxa läran och fick namnet storfurstinnan Maria Aleksandrovna. Den 16 april 1841 gifte sig Maria och Aleksandr i kyrkan i Vinterpalatset. Sammanlagt åtta barn föddes i äktenskapet: Aleksandra född 1842, Nikolaj 1843, Aleksandr 1845, Vladimir 1847, Aleksej 1850, Maria 1853, Sergej 1857, Paul 1860. Av de åtta barnen var det tronföljaren Nikolaj som stod Maria närmast. Det var ett hårt slag för familjen när han tjugotvå år gammal dog i Nice av tuberkulos och hjärnhinneinflammation.

Den 18 februari 1855 dog tsar Nikolaj I. Aleksandr II och Maria var det nya tsarparet. Den officiella kröningsceremonin ägde rum i augusti 1856. Som ny tsar fick Aleksandr genast ta itu med att lösa problemen vid Svarta havet, det så kallade Krimkriget. Rysslands arméer hade invaderat Moldavien och Valakiet och var på väg till Konstantinopel som alltid hade varit ett mål för ryssarna. Men motgångarna med den dåligt rustade armén och belägringen av fästningen i Sevastopol gjorde att ryssarna var tvungna att dra sig tillbaka. Vid freden 1856 förlorade Ryssland bland annat rätten till områdena kring Donau. Svarta havet och Dardanellerna förklarades vara neutralt område. Aleksandr fick också ta hand om många inrikespolitiska problem. Han var den tsar som avskaffade livegenskapen år 1861. Många tsarer före honom hade planer på det, men det var en känslig fråga. Lösningen blev inte bra för de ca 22 miljoner bönderna. De fick friköpa jord av sina tidigare ägare och många tvingades skuldsätta sig när de skulle betala. Lånet skulle betalas av på 49 år mot sex procents ränta. Ofta såldes de sämsta jordlotterna där det inte växte bra. År 1864 inrättade Aleksandr zemstvo-organisationen (ungefär som landsting) i de olika guvernementen, dessa spelade stor roll för sjukvård och utbildning. Samma år förbättrades också rättsväsendet, rättegångar förenklades och blev offentliga. 1867 såldes Alaska till Amerika för ca 11 miljoner rubel, ungefär 7,2 miljoner dollar. En del av pengarna för Alaska togs till att bygga järnvägar i Ryssland. Aleksandr förbättrade också judarnas situation och han lät oppositionella författare emigrera eller släppas från fängelser. År 1874 infördes allmän värnplikt. Men tsarens reformer uppskattades inte av alla. Terrororganisationen "Narodnaja volja"(folkviljan) hade som mål att avsluta tsarismen. De utförde ett antal attentat mot tsaren och det var också de som mördade honom 1881.

Tsaritsan Maria ägnade sitt liv åt att skapa bättre möjligheter för kvinnor. Hon startade en ny era för det kvinnliga utbildningsväsendet där kvinnor från alla ståndsklasser fick möjlighet att studera. Skolor öppnades i städer över hela Ryssland. Marias omdanande verksamhet gällde också instituten. Barnen fick lov att åka hem till föräldrarna på lov och helger. På tsaritsans initiativ skapades kvinnliga stiftsskolor. På välgörenhetsområdet var Marias viktigaste insats skapandet av ryska Röda korset, vars verksamhet ökade under det rysk-turkiska kriget 1877-78. Själv avstod hon från att sy upp nya kläder åt sig själv och gav alla sina besparingar till föräldralösa barn, änkor och skadade. Maria var också de blindas speciella beskyddare. Henri Troyat skriver att Maria använde sin ställning till att påverka tsaren i politiska frågor. Hon var mycket konservativ och tyckte inte om främlingar. Inrikesministern Pjotr Valujev skrev i sin dagbok: "Det är inte första gången jag märker vilket olycksbringande, om än aldrig så osynligt inflytande hon kan utöva på politiken." Maria Aleksandrovna hade sedan tidigare svagt hjärta. 1860 fick hon palatset Livadia på Krim där hon kunde rekreera sig, i present av sin make. Hon ordinerades ofta av läkarna att resa söderut och vila upp sig på kurorter i Tyskland eller vid Svarta havet. Hon led av det intensiva hovlivet och Petersburgs kärva klimat. Efter de åtta barnens födelse rekommenderade doktorerna henne att sluta ha "intim" kontakt med sin make. Men Aleksandr hade inte en tanke på att gå i celibat för sin hustrus skull. Det talades i tysthet i Petersburg om hans kärlekshistorier med yngre kvinnor, man ansåg att han behandlade sin sjukliga hustru respektlöst. Maria märkte snart att Aleksandrs intresse hade svalnat. Hon sade förödmjukad till en väninna: "Jag förlåter de oförrätter man tillfogar kejsarinnan; jag åtar mig inte att förlåta de kval man vållar makan." Maria blev allt sjukare och snart konstaterades det vara tuberkulos. Hon vistades i Cannes som hade varmare klimat men reste snart tillbaka till Ryssland igen. Hon ville dö i närheten av sin familj. Den 3 juni 1880 avled tsaritsan Maria i Vinterpalatset. Hon begravdes i Peter-Paulskatedralen.

KOMMENTARER