Aleksandra föddes den 1 juli 1798 under namnet
prinsessan Charlotte av Preussen. Hennes föräldrar var
Fredrik-Wilhelm III och Louise, kung och drottning av
Preussen. Hennes barndom sammanföll
med Napoleons nederlag i Preussen. Kungafamiljen tvingades
flytta runt från stad till stad och slog sig efter
freden i Tilsit ner i staden Memel.
Storfursten Nikolaj av Ryssland befann sig 1814 med sin armé i Berlin. Han presenterades för prinsessan Charlotte av sin bror tsar Aleksandr I, som hade lärt känna den då sjuåriga prinsessan redan vid sitt första besök i Berlin 1805. Nikolaj och Aleksandra fattade tycke för varandra. Aleksandra anlände till Petersburg 1817. Hon konverterade till den ortodoxa tron i juni och den 1 juli stod bröllopet. De första åren i Ryssland kände hon sig ensam och hade hemlängtan. Till stöd hade hon Aleksandr I:s hustru Jelisaveta Aleksejevna, som också var tyska. Aleksandra blev mycket duktig på ryska. Hon var intresserad av musik och hade ett stort antal brevvänner. Likt Nikolaj var hon också mycket intresserad av armén. Efter att ha tillbringat tre veckor på Nikolajs regementes träningsläger konstaterade hon: "De här tre veckorna har gått alldeles för fort, så intressant tyckte jag att det här militära livet var: "Nikolaj var bara storfurste, tronen skulle gå till hans bror Konstantin vid Aleksandr I:s död. Han och Aleksandra levde ett fritt liv, de spenderade en stor del av början på 1820-talet på besök i Preussen. Fram till Nikolajs oväntade trontillträde 1825 ägnade de sig också åt de många barnen, de fick sju stycken: Aleksandr född 1818, Maria 1819, Olga 1822, Aleksandra 1825, Konstantin 1827, Nikolaj 1831 och Michail 1832.
Vid Aleksandr I:s plötsliga död uppstod kaos. Konstantin, som befann sig i Polen, utropades av Nikolaj till ny tsar. Konstantin skickade ett telegram till Nikolaj, där han skrev att det var Nikolaj som var den nye tsaren. Konstantin hade i ett brev till Aleksandr I 1823 avsagt sig sina rättigheter till tronen och Aleksandr hade velat hålla detta hemligt. Varken Nikolaj eller folket var informerade om detta. Dokumentet om Konstantins tronavsägelse blev känt efter några dagar, men då hade redan Nikolaj, liksom militär och ämbetsmän hunnit svära tsar Konstantin sin tro och lydnad. I den politiska röran utbröt det så kallade dekabristupproret. Hemliga grupper, med officerare som ledare, ville att Ryssland skulle bli mer demokratiskt. Det oväntade tronskiftet gjorde att man gick till aktion. De var dock mycket dåligt förberedda och upproret kunde slås ner. Men oppositionen härskade på universitet och skolor. Upproret har fått stor politisk betydelse eftersom det var det första planerade upproret med demokratiska förtecken.
Efter upproret lät Nikolaj utropa sig själv till tsar. Ett strängt övervakningssystem inrättades som skulle försvara landet från "inre fiender". Censur infördes på alla böcker som gavs ut. Pusjkin och Lermontov förvisades till Kaukasus. År 1837 öppnades den första järnvägsbiten för tågtrafik. Den var 23 km lång och gick mellan Petersburg och Tsarskoje Selo. Under denna tid ägnade sig Aleksandra åt välgörenhet. Efter 1828 tog hon över änketsaritsan Maria Fjodorovnas åtaganden med bland annat skolor och barnhem. Hon omorganiserade Marias ämbetsverk och ökade deras antal. Ca 2/3 av den miljon varje tsaritsa fick per år, skänkte hon till välgörenhet. Hon hjälpte inte bara till med pengar utan deltog också aktivt där hon kunde. Även när hon var utomlands skänkte hon pengar till behövande. Aleksandra som hade inflytande på tsaren,försökte ofta mildra strängheten som Nikolajs regeringsår är kända för. Nikolaj och Aleksandra hade ett innerligt förhållande. Hans smeknamn på henne var "Mouffy". I ett brev till henne efter nästan tjugo års äktenskap skrev han: "Gud har skänkt dig en sådan trevlig karaktär att det inte är svårt att älska dig." Hos henne fann han en sympatisk lyssnare där han kunde fly ifrån de kejserliga plikterna. Bruce Lincoln skriver i boken Nikolaj I att Nikolaj inte skaffade någon älskarinna förrän efter trettio års äktenskap, när Aleksandras återkommande hjärtattacker hindrade henne från att ha en fysisk relation. Han gick då till en av hovfröknarna, Varvara Nelidova. Aleksandra Fjodorovna dog den 19 oktober 1860 i Tsarskoje Selo.