Bilden är ifrån kvällen innan, men ungfär sådan var gryningen också. Vid femtiden var det dags att stiga upp och halv sex hade Mona-Stina packat ihop allt och även hunnit med att servera en härlig frukost.

Vi mötte Gull-Marie och Elli i Heberg och allteftersom det ljusnade blev min körning vingligare - jag ville hinna se allt och vägarna var smala och krokiga. Gull-Marie som körde sist hann bli rätt fundersam över schnauzermattens tillstånd... Men två glador fick jag se och vi for förbi Ost-Kvibille och Glass-Slöinge. Sia-glassen kommer därifrån och är väldigt, väldigt god. :o) Framme i Oskarström fick jag träffa Sylvia en gång till. Hon tävlade inte själv denna gång utan hejade på en kompis.

Tävlingen i Oskarström började med en platsliggning i grupp, vilken Elli klarade galant trots att en av hundarna reste sig.

Däremot budföringen blev det inget med. Se alla mullvadshögar på planen - vem kan väl då skynda sig alltför mycket!

Iväg till appellspåret. Där fick vi vänta, så som det brukar vara, men denna dag, med sol och vindstilla, kaffekorg och torr dikesren... kan man ha det bättre? Jag blev till och med lite solbränd! Se de finurliga väskorna Gull-Marie har hängande på gallergrindarna - varje träningspryttel på plats! Mona-Stina har sytt dem och har likadana själv.

Vi åkte i samma bil till spåret och Embla och Troja fick åka i kupén eftersom två bastanta hallandstöser lagt beslag på skuffen. (Jag menar faktiskt hundarna ;o)))) Kaffekorgen vaktades noga!

Elli lämnar en av apporterna men intressserade sig för annat emellanåt. Glad var hon hela tiden, men hon kan mycket, mycket bättre.

De fick en sjua och då bestämde sig Gull-Marie för att avstå lydnadsdelen - det hade blivit mycket svårt att nå uppflyttningspoäng. Men nästa tävling... då!!!

Efter en irrfärd tillbaka till klubbstugan (tre stycken virrhönor som var tvärsäkra på att det var det hållet vi åkt åt och och den kyrkan vi passerat - HA!) blev det en avslutningspromenad och en kaffestund till med mera av Mona-Stinas jättegoda bullar - både med kanel och kardemumma, så man slapp välja :o). Klickern köpte jag i klubbstugan som ett litet minne därifrån. Sen var den underbara vistelsen i Underlandet slut och den ena Alice åkte hem till Gällsås och den andra - jag, som verkligen varit i Underlandet - styrde kosan åt Uppland till med Skäggfjanta och Rödpäls.

Hemvägen tog vi via Vätterns västra strand. Där kommer man åt vattnet bättre eftersom den inte finns någon förkastningsbrant. Trötta luffare vilar ut i solen.

Kan någon gissa vad detta är? Inte lätt, men det är torkade och mixade trattkantareller! Burken fick jag som present av Mona-Stina - vilket vilket gott minne! :o) Senast idag, två veckor efter resan, gjorde jag en trattkantarellomelett och kroatisk potatissallad till - det var mumma det!

Detta var sista Alice i Underlandet. (Men gissa om vi gärna kommer tillbaka!!!)

del 5 << Bildindex