 |
|
||||
|
|||||
Kort historik om rasen
Dalmatiner betraktas officiellt som en jugoslavisk ras vilket beror på en ren missuppfattning. Rasen kom till Europa tillsammans med zigenarna, som sannolikt haft den med sig från Indien. I början av 1700-talet fick dalmatinern fotfäste i Västeuropa, särskilt i England och Frankrike, där den blev stallhunden framför alla andra. Som sådan hade den sin blomstringstid mellan 1750 och 1850, då den var ett oskiljaktigt tillbehör till varje engelskt och franskt hästekipage. Sådana sågs sällan utan att ett par dalmatiner travade vid sidan av hästarna eller mellan bakre hjulparet.
Ursprungligen skulle hästarna skydda de resande mot överfall av rövare och banditer. Men efter hand som säkerheten på vägarna blev större blev hundarna mer eller mindre en ren dekoration eller statussymbol, och ett elegant hästekipage utan ett par, tre dalmatiner bredvid anågs helt otänkbart.
Det mest karakteristiska i dalmatinerns utseende är den ovanliga teckningen, vit bottenfärg med svarta eller leverbruna fläckar jämnt fördelade över hela kroppen. Denna teckning har gett rasen benämningen "bläckfläckshunden". Fläckarna ska vara runda, skarpt avskilda från varandra och variera från en tjugofemörings upp till en tvåkronas storlek. Sådan detaljerade färgbestämmelser har tidigare medfört risker för att andra egenskaper kommit i bakgrunden vid avelsurvalet.
