Håll tyst om ditt könsbyte
efter att du är klar och opererad.

Retur till Månadens tips
Jag studerar på heltid sedan Augusti, och har funnit en del fakta högst relevanta och viktiga.
T.ex. att hålla oerhört tyst om sitt könsbyte, det må låta konstigt, men det är mer till skada
för dig själv att prata öppet om det, eller ens besvara frågor om detta bekräftande.

Se till att få en fungerande "ursäkt" till att du t.ex. är storväxt eller har lite kraftigare drag än dina
biologiska medsystrar, killarna har väl andra saker de behöver finna passande ursäkter till om nån
frågar om det.
I mitt fall kom mitt tidigare idrottsliv väl till pass, då många idrottstjejer ofta är grova och kraftigt
byggda - tackar för det, liksom.
Ju mindre folk vet, ju bättre är det, för din arbets/studie-situation, ingen vill ju ha mer frågor än
nödvändigt.
Inom vissa yrken kan detta leda till uppenbara problem med arbetskamraterna.

Det finns bara två tillfällen du bör upplysa om ditt könsbyte, vid läkarbesök, om det gäller viss
läkarvård, där felbehandling annars kan bli följden.
Och vem vill råka ut för sånt?

Som exempel på detta, all kirugisk verksamhet, där läkaren MÅSTE få kännedom om detta, vi är ju trots allt
lite olika invändigt gentemot våra biologiska systrar, eller hur?
Och att sjukvårdspersonal har ju en strikt tystnadsplikt gör det ju lättare för oss på alla sätt.

Det andra är en potentiell livspartner man vill dela livet med, att luras är inte ärligt.

I övrigt kan jag bara ge rådet att anpassa er totalt in i er omgivning, blanda er med de andra kvinnorna
i samhället, killarna för den som byter till killar, och som jag personligen gjort, dragit ner maximalt med
kontakterna med andra transexuella, utan skall man kunna umgås och leva normalt, behöver åtminstone
jag ett mer blandat umgänge, har väl endast ett 5-6 f.d TS som ingår i denna jag har någon kontakt med
på mer privat basis, inga som är under utredning just nu.

Våra största fiender är det interna skitpratet, ett alltför smalt umgänge (som jag upplever, väldigt många f.d
TS "buntar ihop sig" i klungor inom gruppen, t.ex.), och risken för personlig isolering, d.v.s att man undviker
folk av rädsla(?) för att t.ex. bli "upptäckt".
Förr eller senare så är det alltid någon "som ser något", och kommenterar det, men det är oftast harmlöst kall-
prat från deras sida, och förekommer tämligen sällan.
Att krypa in kokongen, för att uttrycka det så, ser jag som ett tämligen dumt företag, och att det drabbar en själv
i slutänden, och det är då folk börjar och undra saker o ting.
"vad gömmer den där människan för oss egentligen? Det är skum människa..", känns inte det igen?

Skall man få ett vettigt liv, ut i det öppna samhället, bli en del av den, våga visa vad du står för som människa,
utan att avslöja dig naturligtvis.
Man förvånas hur många dörrar som öppnas in i det öppna samhället, bara man vågar ta steget ut i det.

Det kanske förvånar en del att jag rekommenderar f.d TS att lämna TS-samhället, men att jag funnit under de
snart 2 år jag varit färdig o klar, att man inte orkar med den fixering på bara TS och åter TS, som finns där.
det finns annat i livet också.

Man kan finnas kvar, men att finnas "någonstans i de yttre kulisserna", bara som ett rent rådgivningsmedia
men att ens privatperson hålles utanför.
Ett sätt jag arbetar på numera, och att dem TS och f.d TS jag umgås med, är enbart på privat vänskapsbasis
och där personkemin stämmer.
Folk tror att jag har biologiskt ursprung, och så vill jag ha det, har en "friserad bakgrund" och ingen misstänker
något.
Det kostar så lite att se till att hålla en fungerande "biologisk fasad" uppe, samt att inte få problem med det nya
livet framöver.

Ingen av oss är perfekt, och det är väl bra det, det vore en trist värld om all var det, och toleransen blir väl där-
efter i samhället, förhoppningsvis.

Att byta bostadsort efter operationen är ett bra och enkelt sätt att få en "ny start på livet" och sopa igen gamla
spår efter sig från den gamla bostadsorten.
Nu slapp jag detta genom att bor på en stor ort, och att det räckte med att byta bostadsområde, med ett par mil
mil från det gamla bostadsområdet, och en drös människor i området så man är oerhört anonym i alla avseenden.
Något man önskar efter alla år med stress och tryck på sig.