Juldagen
På många håll i landet var seden så att både husbonden och drängarna fick frukost på sängen av moran. Karlarna fyllde sina pluntor med brännvin. Detta intogs sedan vid varje lämpligt tillfälle på väg till kyrkan.
På medeltiden firade man tre mässor på juldagen, den sista vid midnatt. Förr hölls julottan klockan fyra eller fem på morgonen. Man åkte släde till kyrkan och höll facklor i händerna. Hästarna smyckades med bl a bjällror. Mindre bemedlade gick till kyrkan. De hade ofta julbloss att lysa väg med. Blossen och facklorna slängdes i en hög utanför kyrkan och gav ett vackert sken. Kyrkan var vackert smyckad och den var full av tända ljus. På hemvägen hade man bråttom och körde i kapp. Den som först nådde sin gård sades få in sin skörd först av alla kommande år.
När man kom hem från julottan höll man sig i stillhet resten av dagen. Att gå i byn sågs inte med blida ögon.
Numera har julaftonens julbön (på eftermiddagen) tagit över julottans religiösa funktion. Midnattsmässan har återupptagits i vissa delar av landet. På juldagen passar vi ofta på att umgås med våra närmaste, vi åker på middag eller kaffe hos släkt och vänner.
"Det är en ros utsprungen
av Davids rot och stam,
av fäderna besjungen,
en ros i Juda land,
en blomma skär och blid,
mitt i den kalla vinter,
i midnatts mörka tid."
