Hur kan skolchefen försvara resultaten?!

 

I det förförra numret av Torslanda-tidningen hade jag skrivit en artikel där jag kommenterade Torslandas budgetförslag för år 2008, och det faktum att politikerna fått se väldigt lite, och dessutom förvirrande, siffror gällande skolornas resultat vt 2007. I det förra numret svarade skolchef Ewa Hansell. Svaret visar varför Torslandaskolorna förmodligen aldrig kommer att få någon vettig budget så länge hon sitter kvar.

 

Ewa påpekar att Torslandaskolorna presterar en högre andel gymnasiebehöriga än Göteborg i genomsnitt, vilket även framgick av den rosa faktarutan i min artikel. 92% gymnasiebehöriga borde dock inte mycket att skryta med, med tanke på att i stort sett alla nior har svenska som modersmål och har gått alla skolår i svensk grundskola. 28 nior i Torslanda saknade godkända betyg i svenska, matematik eller engelska när de gick ur nian i våras. Förmodligen har andelen gymnasiebehöriga aldrig tidigare varit så låg i stadsdelen.

Av de elever som lyckades bli godkända, hade säkert flertalet haft högre kunskapsnivåer om Torslandaskolorna hade kunnat erbjuda mer lärarstöd. Den totala andelen MVG-betyg var 15%, vilket kan jämföras med Göteborgssnittet på 19%. Bara sex av Göteborgs stadsdelar har en lägre andel MVG-betyg.

 

Sluta låtsas att resultaten är mer än medelmåttiga!

Ewa Hansell förklarar också att hon ville vänta med att redovisa niornas resultat tills de finns publicerade i Skolverkets databas SALSA framåt årsskiftet, flera veckor efter att budgetarbetet är avslutat! Detta är mycket underligt, eftersom Stadskansliets sammanställningar publiceras redan i september och är mycket mer omfattande. De är en riktig guldgruva för att t.ex. jämföra Torslandaskolornas resultat med övriga Göteborg (se tabell A). Den enda tänkbara förklaringen till dröjsmålet är att antingen förvaltningen eller politikerna hoppas att snittbetygen ska ligga över de förväntade resultat som Skolverket räknar fram, så att de kan framstå i bättre dager.

 

Vid en jämförelse av samtliga skolors förväntade snittbetyg ligger nämligen Torslandas högstadieskolor någonstans i mitten, år efter år. Det beror på att barnen här ute har relativt dåliga förutsättningar jämfört med de mer akademikertäta stadsdelarna.

Vad som är anmärkningsvärt är att Göteborgs fördelningsmodell samtidigt säger att barnen här ute har bäst förutsättningar i hela stan, och att vi har en skolchef som försöker bekräfta den bilden genom att framställa medelmåttiga resultat som toppenbra. Hur ska våra politiker någonsin lyckas uppnå rättvisa villkor för Torslandaeleverna när den ansvariga tjänstemannen lägger ut dimridåer?!

 

Femmornas nationella prov

Av Ewas svar framgick också att förvirring fortfarande råder på förvaltningen gällande resultaten på femmornas nationella prov. Det verkar vara för mycket att hoppas på att politikerna någonsin kommer att få se en trendkurva för 2001-2007 med konsekventa mått, även om jag är övertygad om att underlaget går att hitta om man har rätt kompetens och tillgång till förvaltningens datorer. Det borde dock räcka att studera resultaten för år 2007 för att sätta i halsen.

 

Avsikten med de nationella proven i årskurs fem är att stämma av att alla elever har uppnått målen, och varje underkänt prov är ett tecken på en kunskapslucka som behöver täppas till.

I tabell B återfinns resultaten per skola och ämne för år 2007. 17% av eleverna hade alltså inte godkänt i sitt modersmål svenska, och 22% var underkända i matematik. Framförallt är det Skutehagen och Torslanda Låg&Mellan som bidrar till de dystra siffrorna.

 

Ingen skolchef med självaktning borde vara stolt över sådana resultat (jo, förresten - bland barn som inte har svenska som modersmål, och med föräldrar som är analfabeter hade resultaten kunnat betraktas som sensationellt bra). Det förvaltningen borde göra är att sluta skönmåla verkligheten - annars kommer fördelningsmodellen aldrig att rättas till.

 

Julia Sjöström