Ninni |
![]() |
Ninni byggdes 1917 på beställning av grosshandlare Ludwig Collijn i Djursholm. Hon byggdes på Holms varv i Gamleby och det kan vara en av Tore Holms första konstruktioner. Tore var då 21 år gammal och studerade på Tekniska Högskolan. Collijn betalade den svindlande summan av 10.000 kronor för båten och det ansågs då vara väldigt mycket, en seriebyggd 30:a kostade ju bara 1.500 kronor. Ninni användes de första åren uteslutande för kappsegling och tog många priser, rorsman var ofta den mycket duktige kappseglaren Nils Rinnman.
Collijn sålde Ninni och behöll namnet (eftersom det var fruns smeknamn, skådespelerskan Kristina Collijn) till sin nybyggda båt så nästa ägare döpte henne till Hild II. "Vår" Ninni försvinner nu ur resultatlistorna och används förmodligen mest som nöjesseglare. I KSSS årsbok 1925 försvinner Hild II och en Margulla dyker upp med samma knapphändiga uppgifter. Denna Margulla seglade då med permanentnummer 18 i seglet, men 1926 dyker en Esse med nummer 15 i seglet upp i kappseglingsresultaten och det är nog vår Ninni som sålts till Gamleby. Esse gör under några år bra resultat under kappseglingarna, bl.a. vinner hon Arkösundsregattan ett par gånger.
Efter några år skulle Esse säljas igen och det skulle ske i Stockholm, Tore Holm fick uppdraget att segla upp henne men seglingen slutade olyckligt då sjömätaren Falken rännde in i babordsidan på jakten, båten sjönk och endast masttoppen var synlig över vattnet. Hon bärgades, reparerades provisoriskt och seglades tillbaks till Gamleby där de fyra översta borden byttes och ett antal spant. Eventuellt kan hon då ha förlängts till antingen 13,90 eller till och med till fantastiska 14,50. Nytt däck lades troligen också i samband med denna reparation.
1929 eller kanske så sent som 1931 köper Generalkonsul Hans Osterman (han med marmorhallarna) båten och döper då om henne till Looho, som förmodligen är ordlek med en av familjemedlemmar- nas namn. Även under Ostermans tid råkade båten ut för en olycka och den här gången var det en Vaxholmsbåt som blev lite närgången och delar av den nybyggda aktern försvann. Nu anges längden till 13,65 och det var den längd hon hade fram till 1986. Osterman äger henne fram till de första åren under kriget och sedan har jag tyvärr inte riktig koll på ägarbilden förrän hon dyker upp i familjerna Ljungströmmer och Ljungdahls ägo i Eskilstuna i slutet av femtiotalet. Däremellan har hon ägts av en morfar till en Hallberg som jag träffat vid ett par tillfällen, men inte riktigt haft tid att fråga ut ordentligt.
Från Eskilstuna såldes Ninni (eller S'laiza som då heter) när slussen i Torshälla stängs 1965, då kunde herrskapen Ljungströmmer och Ljungdahl inte längre få in båten till Eskilstuna. Under de sista åren på sextiotalet ägs båten av flera olika personer, bl.a. av Ola Jarder, en H. von Post och så småningom hamnar hon i Viggbyholm i Gösta Sewelings ägo. Gösta hade henne bara ett par år och likadant med Tommy Eriksson som tog tillbaka ursprungsnamnet Ninni. Tommy sålde Ninni till Hasse Wretensjö och i den vevan bildades Svenska Skärgårdskryssareförbundet, SSKF, som de båda var med och startade.
1975 såldes Ninni till Anders Westerberg på Lidingö som framgångsrikt kappseglar med den gamla damen. Efter några år bestämmer sig Anders för att bygga en 40:a och säljer Ninni till undertecknad.
Jag såg Ninni många gånger i hamnen i Viggbyholm när jag var liten och hon var en av de största skärgårdskryssarna i VBK på den tiden. Jag drömde naturligtvis om att en gång kunna äga en sån båt och när jag på hösten 1981 hörde att Ninni var till salu så slog jag till direkt. Under åren som gått sedan dess har jag upplevt mycket med jakten och genomfört en hel del behövliga reparationer. Hon har bland annat fått ett nytt sambord, helt ny starkare akter med originallängd, ny förstäv, spant och däcksbalkar av stål runt masten och ny mastfot, nästan alla bottenstockar är utbytta, ny sittbrunn och nytt däck. Under senvåren och sommaren 2001 nåtlimmade jag nästan 200 meter nåt så nu har Ninni blivit tät i friborden och seglar snabbare än någonsin.
Det som nu återstår att byta är två bottenstockar, ruffsargar och tak samt reparera inredningen. Under vintern 2003-2004 skrapade jag däcket och lackade många gånger. Vintern 2005-2006 har jag skrapat botten och reparerat/bytt några laskar, tätat en del gamla hål, bytt ett järnspant och gjort några förstärkningar i förskeppet.
Hösten 2008 efter skärgårdskryssarens 100 års jubileum ställde jag upp Ninni för en mer genomgående renovering av spant och bottenstockar. Tio par järnspant och cirka 30 träspant byts ut och arbetet planeras vara klart våren 2012 så vi kan delta på 100 års jubileet av de Olympiska seglingarna i Nynäshamn.Ägarförteckning
| Namn | Period | Ägare och segelsällskap |
| Ninni | 1917 - 1919 | Ludwig Collijn, KSSS |
| Hild II | 1919 - 1924 | F. Englund, KSSS |
| Margulla | 1924 - 1926 | Henrik Wrethman, KSSS |
| Esse | 1926 - 1929 | Sten Callin, Gamleby SS |
| Looho | 1929 - 1941 | Hans Osterman, KSSS |
| S'laiza | - 1957 | "Hallbergs morfar", Stockholm |
| Marina | 1957 - 1965 | Ljungströmer och Ljungdahl, Eskilstuna |
| Laiza | 1965 - 1966 | Hampus von Post |
| S'laiza | 1966 - 1970 | Jack Elfving och Per-Erik Lundqvist |
| S'laiza | 1970 | Ola Jarder, Vikingarnas SS |
| S´laisa | 1970 - 1971 | Gösta Seweling, Viggbyholms BK |
| Ninni | 1971 - 1973 | Tommy Eriksson, Viggbyholms BK |
| Ninni | 1973 - 1975 | Hans Wretensjö, Viggbyholms BK |
| Ninni | 1975 - 1981 | Anders Westerberg, Lidingö SS |
| Ninni | 1981 - t.v. | Tor Hedvall, Viggbyholms BK |
| Båttyp: SK 55 (1916 års SK-regel) | Konstruktör: Holm, troligen Tore |
| Varv: Gamleby Yachtvarv | Byggnadsår: 1917 |
| Ort: Gamleby | Deplacement: c:a 3,5 ton |
| Löa: 13,20 m | Bredd: 2.35 m |
| Vattenlinjelängd: 11,71 m | Djupgående: 1,90 m |
| Material i skrov: Mahogny på ek och stål | Däck: Oregon pine och mahogny på Plywood |
| Segelyta (enligt regeln): 54,94 kvm | Riggtyp: Bermuda med böjd mast |
| Tecken i seglet: 55 SWE 15 | Motor: Utombordare |
| Ägare: Tor Hedvall | Till Tor Hedvalls webbplats |
Uppdaterat 2011-08-22