Acklimatiseringsfasen

Den akuta anpassningen till hög höjd är som en stressfas för hela kroppen. Träningen under denna period måste därför bedrivas med extra försiktighet, inte minst intensiteten. Risken är annars stor för att senare drabbas av överträningen eller en sjukdom . Man bör därför vara frisk och relativt utvilad innan man åker på ett höghöjdsläger.

Den syrefattigare luften gör att ventilationen ökar, både i vila och under arbete.På grund av den ökade ventilationen förlorar man mer vätska på hög höjd. (vattenånga i utandningsluften) Vilket gör att man måste dricka mer på hög höjd, en rekommendation är en extra liter/1000 meters höjd. Normalt ska man dricka cirka 2 liter vätska per dag.

Träningsfasen

Efter en längre tids vistelse på hög höjd börjar skillnaden mellan uppmätta värden på hög höjd och motsvarande på havsnivå att minska. Men den maximala hjärtfrekvensen är fortfarande sänkt.

Återgång till havsnivå

Vid återkomst till havsnivå sker under de första dagarna en återanpassning till det normala syretrycket.Prestationen i aeroba grenar brukar försämras till ca: 8 dagen. Träningen under denna period ska vara lätt för att sedan trappas upp. Därefter fås en förbättrad prestation som infaller ca: 14-25 dagar efter, dock med stora individuella variationer. Förutsättningarna för detta är en tillräckligt lång vistelse på hög höjd (minst 3 veckor), en lämlig höjd och en rätt upplagd höghöjdsträning.

Faktorer

Några faktorer av betydelse har fastslagits för vår prestation på hög höjd.För de flesta idrottare är det på havsnivå hjärtat och ej lungorna som begränsar den maximala syreupptagningen. På hög höjd kan lungorna bli begränsande, speciellt gäller det högpresterande uthållighetsutövare. Förmågan att påtagligt öka ventilationen vid exponering av syrefattig luft påskyndar acklimatiseringen till hög höjd. En stor kroppsmassa har föreslagits vara en negativ faktor i acklimatiseringsfasen.