TOMELILLA
FILATELISTKLUBB
1947 - 2010
Vykort från Tomelilla - stämplat år 1940
Styrelsen den 6 december 2009 - dec 2010
Huvudstyrelse:
Ordförande:
Sekreterare:
Kassör:
Styrelseledamöter:
Filatelisektionen:
Ordförande:
Sekreterare:
Auktionskommissarie:
Auktionskassör: Carl-Axel Persson, Köpingebro
Bytesföreståndare:
Filateli - ungdomssektionen:
Ordförande:
Sekreterare och kassör:
Ledamöter: Göte Nilsson Tomelilla
Numismatiska sektionen:
Ordförande:
Sekreterare:
Auktionskommissarie: Olika personer
Auktionsutropare:
Ledamöter:
Vykortsektionen:
Ordförande:
Sekreterare:
Auktionsförrättare:
Auktionsutropare:
Revisorer: Göran Jonsson Ystad och Göran Olsson Gladsax
Revisorsuppleant:
Valberedning: Ordförande Bertil Holmqvist, Simrishamn
Ledamöter: Bo Larsson Simrishamn och Gerhard Larsson Skillinge
Bibliotekarie:
Styrelsen har ordet!
När nu
Klubbens ordförande
Filatelistklubben består
idag av tre sektioner. Filatelisektionen med 85 medlemmar,
myntsektionen med 74 medlemmar och vykortsektion 17 medlemmar. Vykortsektionen
startade den 29 oktober 1996. Den drivande kraften bakom bildandet är
Frimärkssamlandet i klubben
har bra fart. Medlemsmöten och auktioner har bra medlemsuppslutning där varje
klubbmöte i snitt har 17 närvarande och auktionerna runt 29 hugade spekulanter
där kloka huvuden vrider och vänder på tandning, plåt-sprickor
och vattenmärken. Den som håller i klubban och ser till att klubbens auk-tioner håller en utmärkt klass är vår eminente auktionskommisarie
Myntsektionen håller
ställningarna och håller auktion andra tisdagen i månaden där Bengt
"Holma" Nilsson svingar klubban med Hans Svanlund som bisittare. I
salen hörs Ragnar Månsson,
Antiksektionen ligger i malpåse. Sektionen finns på papper, men har inte haft någon verksamhet de sista 27 åren, varför ett beslut om nedläggning inte torde dröja.
När vi nu samlas runt festborden och då lovorden hagla och vi dunkar varandra i ryggen och minns, skall vi ha en sak klar för oss. Vi samlare är ett släkte som insett betydelsen av att fritiden för oss är avklarad. När vi finner ensamheten, ibland kanske allt för grym, drar vi fram en stol till våra samlingar och så är vi borta från denna världens ondska och fattigdom. Vi lever i en ny värld, i en ny anda där vi finner ro och vila för kropp och själ, något som behövs i vår tid och vi ska vara tacksamma mot försynen som givit oss något utöver det vanliga. Något som hjälper oss att leva.
Så här började alltsammans
När man i en förening skall fira jubileum så uppstår alltid olika meningar om hur det hela egentligen gick till. Många vill vara med och dela på äran att vara just den, som kom med förslaget och som myser och inte nog kan framhålla sig själv som en pion-jär. Man vill så gärna ha gjort en insats i någon form i det förflutna och väntar en be-löning som inte kanske sträcker sig längre än att få bli bjuden till middag eller något annat.
När det gäller den jubilerande filatelistklubben, så tror jag, att det inte finns någon som har några sådana tankar. De, som var med i begynnelsen, är noga antecknade i protokoll och handlingar, vilka gjorts med sådan noggrannhet och skärpa, att alla tvivel är uteslutna om vilka som gjorde en insats för att klubben skulle kunna bildas och hållas vid liv.
Första livstecknet att en klubb eller förening skulle bildas, var en annons i Ystads Allehanda den 6 december 1947 och som även senare på dagen stod att läsa i Aurora: "För ev. startande av en Filatelistförening i Tomelilla med omnejd bedes intresserade anmäla sig till Park Hotell, tel. 579." Många läste kanske annonsen, men det var nog endast ett fåtal av den stora läsekretsen som tog annonsen på allvar och ringde till Park Hotell, där källarmästaren tog emot telefonsamtalen och antecknade med tillfredsställelse, att det var några stycken, som gjorde allvar av inbjudan och lovade komma till det första sammanträdet, som skulle hållas den 17 december 1947 på Park Hotell.
Hur det såg ut i Tomelilla
den dagen, då samling skedde och man beslutade att bilda
- Ja, det kan vara så här när likar träffas. Alla gick hem, belåtna med starten och hade nog inte en tanke på att den filatelistklubb de bildat denna vinterkväll, skulle fira sitt 50-årsjubileum. Man tänker inte på sånt, lika lite som vi idag skulle tänka på att klubben om ytterligare 50 år firar 100-årsfest. Hur ser världen ut då tro ?
Första sammanträdet följdes
av ett andra. Nya medlemmar strömmade till, man bytte frimärken och man lät
häftena cirkulera då som nu. Ingenting har förändrats när det gäller att samla
frimärken. Klubbens kassör, Carl-Johan
Nr 1. Georg Köhler 7. Helmer Persson
2. Valdemar
Hansson 8. Carl-Johan
3. Ivan Olsson 9. Thure Ottosson
4. K G Wolter 10. Sigvard Svensson
5. Valfrid
6. Fredrik
Det var dessa som gick okända tider och frimärken till mötes. Vid sammanträdet den 18 februari 1948 hälsades Knut Olsson välkommen, sedermera ordförande i klubben.
Den 15 september 1948 disponent C F borg från Malmö i klubben och uppmanade den att vinnlägga sig om ungdomar i åldern 12 - 18 år, vilka skulle införlivas i klubben. Så samlades man kring middagsbord med många rätter - särskilt anmärkt.
Livet i klubben gick vidare. Sammanträden hölls, byten skedde och man drack kaffe och mådde gått. Utställningar anordnades, Wolter visade sina förstadagsbrev som nog var en imponerande samling. I samma utställning visade doktor Alf Björnberg buddabilder och brandchefen Bror Hammarlund ett respektingivande svärd, vilket enligt uppgift var ämnat att skilja huvudet från kroppen på misshagliga personer. Överlärare Otto Klevenland exponerade några av sina karikatyrer på känt folk i Tomelilla.
Matrikeln av den 7 december 1949 upptar ett 40-tal namn.
Vid sammanträde den 16 december 1949 överlämnade Hjalmar Persson en ordför-andeklubba till klubben och denna klubba kom till användning för första gången just
vid detta möte. I Ystads Allehanda läste man vid denna tid följande krönika: Frimärkssamlandet betraktas ofta med ett visst medlidande och man skakar på huvudet åt deras, som det tycks, meningslösa hobby. Då vet man inte vad filateli är och vill säga. Frimärkssamlandet skänker sina utövare både glädje, lärdom och avkoppling.
Vid årsmötet den 14 december 1950 avgick K G Wolter som ordförande och utsågs till klubbens förste hedersmedlem. Till hans efterträdare utsågs som ordförande Georg Köhler.
Under Köhlers ledning tycks klubben ha haft en av sina största blomstringstider. Tidningarna vimlade av uppgifter om just klubben och den seglade i medvind. Till och med Dagens Nyheter i Stockholm hade en spalt, som skrev om Tomelilla Filate-listklubb. Det var när Klubben dristade sig att påstå att kungafrimärket var närmast ett plagiat .
Fil.lic. Sölve Ossian-Nilsson från Lund gick i ett föredrag i Tomelilla till skarpt an-grepp mot kung Gustav Adolfs debut på frimärken. Detta blev inte helt populärt bland filatelisterna. Ossian-Nilsson förklarade, att Postverket återgått till 1885 års frimär-ken, som var mycket impopulära bland samlare över hela världen. Bildytan var inte helt utnyttjad och märkena bar inte ens emblem, som kan göra klart för utländska samlare att det rör sig om kungamärken. Till råga på allt är bilden så lika ett engelskt märke från 1937, att man kan tala om plagiat.
Vid årsmötet den 17 december
1951 avgick Carl-Johan
Den 2 december 1954 höll klubben sitt sjunde årsmöte, vilket även blev det sista under en följd av år. Fyra medlemmar hade infunnit sig och man beslöt att i fortsätt-ningen inte hålla några möten, utan endast samlas till bytesaftnar. Mötet avslutades med kaffedrickning vid midnatt, förtäljer protokollet.
EN BETRAKTELSE
av
När jag blev ombedd att skriva några rader om klubbens senare år, funderade jag över, vad som egentligen hade hänt, sedan vi hade senaste högtidsdagarna. Jubileet 1977 blev en minnesrik grej, då vi lånade konsthallen och hade utställning i dagarna två med diverse aktiviteter. Posten hade en egen hörna där minnespost-stämpeln blev flitigt använd till fromma för samlare i hela riket. Det nybildade Sveriges Numismatiska Riksförbund, i vilket vi engagerade oss kraftigt, satte sina tydliga spår. Myntsamlandet stod högt i kurs. Vi hade egen bevakning på natten med hjälp av en polis och hans hund. De sov över i konsthallen och i ett angränsande rum satt revisorerna, som utgjorde klubbens bevakningsstyrka mellan kl. 0.00 - 3.00, och reviderade inför årsmötet. Vilka härliga medlemmar! Sådana här utåtriktade verksamheter ger inte många medlemmar, men vi vill ändå visa upp oss. I början på 1980-talet började medlemsantalet sjunka så sakteliga i båda sektionerna, men ung-domssidan i frimärkssektionen blomstrade.
År 1987 är det dags igen, Konsthallen ville inte veta av oss denna gång trots snäll förfrågan, men Sparbanken ställde upp. Vi fick vara där med vårt budskap och utställningen passade vi på att ha julskyltsöndagen samt dagen före. Massor med folk som frös, kom in i värmen och fick en portion filateli och numismatik. En anmäl-de sig som medlem och är fortfarande kvar. Sen har det fortsatt. Under den gångna tioårsperioden har kontakterna med grannföreningarna utvidgats och flera av våra medlemmar besöker dessa då och då. Men vi vill gärna att fler utnyttjar denna för-mån. Visst har vi trevligt under dessa utflykter!
Nu närmar vi oss 50 år. I och för sig en hög ålder, men det finns föreningar i vårt land, som är mer än dubbelt så gamla. Vi har verkat i 41 år och de " äldsta " med-lemmarna, tre till antalet, har varit med oss sedan 1964. Lagom till högtidsdagen kom en vykortssektion igång. Man hade sina farhågor, att det skulle gå likadant med den som med antiksektionen. Den startades för många år sen, men kom alldeles fel från början och självdog därför ganska snabbt. Lärdomar dragna av detta gjorde, att vi inte gjorde om samma misstag och det ser ut som vykortarna har fått fäste och en organisation, som styr åt rätt håll. Det krävs en ledning som bryr sig och så tycks vara fallet. Men det krävs också engagemang av övriga i sektionen. Medlemsantalet ökar långsamt, man kör långa vägar för att besöka. Jag är övertygad om att det kommer att gå bra och att alla andra medlemmar i klubben också kan få glädje av vykortsektionen.
Nu öppnar Sparbanken än en gång sina dörrar för oss och vi är tacksamma för den lokal där vi tillfälligt kan visa oss för allmänheten. Må denna utställning tillföra oss nya samlare och entusiaster, som inte bara får hjälp med att skaffa det, som saknas i samlingen utan även få möjlighet utöka sitt kunnande. Vi lär av varandra och vi låter andra besöka oss och lära oss mer.
En blick i framtiden ger oss en bild, som inte är så där alldeles ljus. Samlande har i dag svårt att fånga människor. Många unga tycker det är trevligare, att på sin fritid sitta och stirra på en bildskärm. Andra aktiviteter konkurrerar också med oss. Men hur det än är, så är inget beständigt. Konjunkturerna växlar så ock i vår verksamhet. Så låt oss ändå se framåt med optimism. Men det kräver, att ALLA vi medlemmar gör mer för att locka människor till vår hobby, som i jäktade tider betyder avkoppling och nöje.
Låt mig till sist TACKA ER ALLA, som under åren lagt ner ett STORT ideellt arbete till fromma för vår klubb. Det har varit och är mycket värdefullt. Jag har aldrig upplevt det svårt att få medlemmar att jobba om än aldrig så lite för klubben i olika samman-hang. Däremot har jag upplevt det som positivt, att har man en gång börjat med ett uppdrag, så fortsätter man . TACK ÄN EN GÅNG!
FRÅN FORNA DAGAR
Många samlare av frimärken, mynt och vykort har knappast en aning om vad de samlar på om man ser ur historisk och kulturell synpunkt. Med tiden lär man sig dock en hel del om vattenmärken, utgåvor och olika benämningar på kvalitet och vad som man tror skall vara värdefullt, men man går knappast in på dess historia, dess upp-komst och hur allt utvecklades under tidernas gång. Kortfattat görs här ett försök att nämna något om de olika objektens uppkomst och hur det gick till när de så efter-sökta frimärkena, mynten och vykorten kom till.
Frimärket
Frimärken är officiella nationella dokument för det mest internationella
kommunikationssystem som någon gång har fungerat på tvärs av gränser, språk,
raser och religioner. I krig, i fred och under katastrofer har posten ständigt
försökt att uppfylla sin mission för människokontakt jorden runt. Frimärken har
blivit små konstverk, som kan vara vackra, spännande, lärorika och en utmaning
för fantasin att notera i arrangemang och presentation.
Frimärket framträdde första gången på världsarenan år 1840 i England, men äger även tidigare föregångare. 1653 öppnade en greve de Vélayer ett postalt företag med kunglig sanktion. Lådor, där brev, biljetter och dylikt fick nedläggas anordnades. På bestämda tider avhämtades så försändelserna och bars ut till adressaterna, försedda med grevens särskilda stämpel. Priset var 2 sous per remsa och är de allra första kända "frimärkena" i världen. Metoden lyckades inte vinna något förtroende, så grevens idé föll i glömska.
Nästa gång man möter frankotecken är år 1818 på Sardinien, där statens inkomst av postutväxling ej var inskränkt till den post som genom dess eget postverk distribue-rades, utan omfattade även de enskilda befordringarna som korrespondenten själv ombesörjde.
År 1823 lades ett förslag av löjtnant C.G Treffenberg, att stämpelpapper skulle införas som betalningsmedel för postavgifter. I den motion som framlades inför riksdagen föreslogs bl.a. " någon sorts stämplat papper av olika valörer, som mot kontant ersättning kunde befordras utan vidare omständigheter å upptecknad post-karta ". Motionen vann ej bifall.1837 inlämnade Rowland Hill i London till engelska parlamentet ett förslag till likartat porto, vilket skulle erläggas på förhand genom stämplat papper eller stämplade kuvert. Förslaget godtogs och Hill framstod därför i allmänhetens medvetande som den, som var upphovsman till frimärket. Efter hans död hävdades dock, att äran borde tillkomma bokhandlaren James Vhalmer, som redan 1834 framställt frimärken för att sättas på brev. Förslaget sändes till finans-departementet för övertygande om dess praktiska användning.
Världens äldsta frimärke är det engelska svarta onepenny black med drottning Victorias bild, graverat av Henry Courbould efter en medalj av W Wyon. År 1843 infördes det engelska systemet i Brasilien samt i Geneve och Zürich.
Sveriges första frimärken utkom den 1 juli 1855 och utgjordes av de så kallade skilling banco-typerna i valörer om 3, 4, 6, 8 och 24 sk.banco. Redan 1856 förelåg ytterligare ett frimärke för lokalbrev, 1 sk.banco, utan valörbeteckning, vilket dock ej får betraktas som frankotecken i egentlig mening. Indragning av lokalportot 1862 gav anledning till införande av ett frimärke med valören 3 öre. Fortsättningen får var och en ta reda på själva genom att börja samla frimärken och studera litteratur.
Myntet
Myntens historia är densamma som kungarnas och det finns knappast något
som är mer förknippat med kungamakten än just pengar och mynt. Det kvittar
vilket styre ett land har, så är det alltid kungen, presidenten eller statens
överhuvud, som bär ansvaret för mynt och sedlar.
Det är viktigt att man skiljer på pengar = betalningsmedel och mynt = stämplade metaller. Pengar, betalningsmedel, fanns långt innan det fanns mynt. Man kan i stort sett säga att pengar, eller betalningsmedel, funnits lika länge som människan funnits till. Man bytte varor, tjänster och bedrev handel, fast i andra former än vad vi är vana vid.
Mynten kom till mycket senare. I östra delarna av Medelhavet började man använda metaller som bytesobjekt omkring 3000 år f. kr. Man började betala med ringar och stenar som fick ett visst värde i förhållande till varan man bytte till sig. Detta blev till sed, vilket spred sig till Mindre Asien och Grekland. Den som någon gång läser bibeln, kan i första Moseboken 23.16 läsa, att Abraham vägde upp 400 silverpen-ningar åt Efron och det var sådant silver som var gångbart i landet. På detta silver fanns inga bilder av kungar eller profeter och ordet mynt hade ännu ej uppfunnits.
Det var i kungariket Lydien och under den Babyloniska fångenskapen som de första mynten med bilder och symboler kom. Denna tid inföll 14 mansåldrar från David och
14 mansåldrar till Kristi födelse. De först präglade mynten var av brons, ej av silver eller guld. De första silvermynten som kom i handeln med bilder och symboler, präg-lades av Grekerna och tillkom på ön Aigina omkring 600 f.kr. Det fanns en kung på denna tiden som hette Krösus, ett ord som fortfarande används i vårt svenska språk-bruk.
De första mynt som vi känner i Norden härstammar från 800-talet och var försedda med hjortar och vikingaskepp. Mynt från denna tid har man hittat i jorden i bland annat Birka.
Den förste kung som präglades på ett mynt , var Olof Skötkonung. Han blev kung i Sverige sedan kungariket Norge skiftats mellan Sven Tveskägg, som fick Danmark, Erik Jarl, som tilldelades Norge och Olof Skötkonung som tilldelades Sverige. Det var Olof Skötkonung som införde kristendomen i Sverige och lät döpa sig i Husaby källa. Han var kung i Sverige till sin död 1024.
Det tvåsidiga myntet infördes under Albreckt af Meklenburgs regering åren 1365 - 1371. Myntet kallades örtug och var värt åtta penningar. Vårt land gick en dyster tid till mötes efter regeringens fall. Kalmarunionen sätter sin prägel på landet. Vi får en kung som blott är fem år gammal, Erik av Pommern. Han gifter sig 18 år gammal med drottning Margareta och landet styrs mest av henne under en lång följd av år.
Tiden går och med Gustaf Wasa införs årtalsbeteckning på mynten och det blir ord-ning på vårt penningväsen. Peterspenningen försvinner, ty kungen tålde inte katol-ska mynt. Han drog in klostrens guld och silver till staten. Av detta tillverkade han mynt. Det är dock efter Gustaf Wasas död guldmynten kommer. De kallas gyllen.
Gustaf ll Adolf kommer och regerar från 1611 till slaget vid Lützen 1632. Under denna regeringstid fick vi de stora plåtmynten med fyra hörnstämplar och kungens namn samt valör i mitten. Det gjordes mynt som vägde upp till 20 kg och fick transporteras med åkdon vid betalning.
Så kom kung efter kung att regera vårt land. Nya mynt ser dagens ljus och de får olika värde. Carl Xll nödmynt kommer och försvinner. 1873 är ett märkesår i det svenska myntets historia. Oscar ll tillträder tronen och vi får vackra fina mynt med en silverhalt på 90 %. Den nya lagen om Sveriges mynt träder i kraft den 30 maj 1873 och vi får guldmynt, silvermynt och bronsmynt i olika valörer och så är vi inne i en ny tid när det gäller mynt. Nu är det kronor och ören. Med kronan försvann riksdalern, vilken präglades ända sen Gustaf Wasas tid.