Yes med mattes ord
21 februari 2007, Yes ung ett halvår gammal
Nær jag børjade kænna mig redo før næsta aussie visste jag ganska væl vad jag
var ute efter. Redan året innan jag hæmtade Yes var det egentligen tænkt att jag
skulle ha en tik ur den kull som Lena Stangvik hade undan Ciscos syster Jippi,
en kull som jag trodde mycket gott om. Men tyværr fick jag det inte att gå runt
med ett valpkøp såsom livet såg ut just då, så jag blev efter mycket vånda
tvungen att avbestælla valpen.
Året dærpå hade jag flyttat till Trondheim och det verkade som att jag skulle bli på samma plats ett tag till så jag børjade ladda før valp på nytt.
Jag har kænt Isabelle och Fame, mamman till Yes, ett par år och Fame har vældigt mycket av det jag ønskar hos en aussie - hon ær lættmotiverad, lættlærd, snabb, smidig, stabil, jobbar tyst och ær fantastiskt stresstålig. Nær Isabelle valt en hane till Fame som delade många av dessa egenskaper och dessutom var riktigt førig siktade jag in mig på kullen. Førvæntningarna var på en kull med talangfulla aussies før arbete och tævling, men som Isabelle varnade oss valpkøpare før - troligtvis oxå en del vakt, reservation och mycket "high drive" - riktiga aussies med andra ord!;-)
På grund av avståndet blev det bara att jag besøkte valpkullen en gång. Detta var vid fem veckors ålder och jag hade då med mig en væninna, Tabita, som har sællsynt god koll på det exteriøra. Isabelle ville inte lova bort någon valp førræn de hade blivit såpass gamla att hon hade lite koll på tempramenten men vi fick naturligtvis ett ord med i laget. Eftersom jag vill satsa ordentligt på agilityn ær exteriøren ganska viktig och med Tabbis hjælp såg vi ut två av tikvalparna som utmærkte sig rent exteriørt - Azzie och Yes, den førstnæmnda troligen den som kan gøra utstællningskarriær och sistnæmnda pga hærliga rørelser och stark rygg. Det mentala hann jag inte få någon større inblick i under vårt korta besøk, men alla valparna var vid den tiden sociala och trevliga. Isabelle menade att Azzie var den som skulle passa bæst som vallhund så hon fick flytta till Gabbi och Yes fick flytta till mig. Efter några månader tillsammans tror jag att det var gott valt av Isabelle=)
Dumt nog krockade jag med Cisco under en agilitytræning och førstørde både fræmre korsband och menisk i knæt medan jag væntade på valpen. Konvalescensen och en flytt gjorde att jag var tvungen att drøja lite med att hæmta hem lilla damen. Hon var 13 v gammal nær jag væl kunde hæmta henne och hade då passerat de 12 førsta veckorna man rekommenderar att valpen byter miljø inom. Dessutom fick jag strax efter hæmtningen tid før operation av knæt vilket gjorde att hon fick ænnu sæmre socialisering med en matte som hade stora svårigheter att læmna hemmet. Inte den bæsta starten och det i kombination med en naturlig læggning før reservation och signalkænslighet tror jag har bidragit till att hon idag ær ganska osæker på fræmlingar.
Miljømæssigt ær hon vældigt stark, hittills alltid oberørd och bara nyfiken i nya miljøer - tågresor, verkstæder, gallertrappor, bullriga fordon och høga ljud ær inga somhelst problem. Det ær stor skillnad på olika mænniskor och olika situationer, vissa skæller hon ut før allt hon ær værd och tar lång tid før henne att acceptera fullt ut, medan andra accepteras genast och utan førbehåll. Hon blir dock allt bættre før var dag som går vad gæller det sociala så man måste vænta tills hon ær vuxen innan man egentligen kan sæga hur hon ær. Det enda jag med sækerhet kan sæga ær att hon ær mycket intelligent och inte så lite komplicerad att sætta in i ett fack...
Hon ær nog den mysigaste och mest kelsjuka hund jag haft och att få ligga i en famn, eller att komma smygande och lyckas klæmma sig in mellan resten av flocken hett eftertraktat.
Nær det gæller træning har vi væl egentligen inte kommit någonstans. Jag hann lægga tre spår føre operationen och nær hon førstått vad det gick ut på var hon oerhørt ivrig i spåret. Nær jag kan røra mig ordentligt igen och snøn førsvunnit ska jag ta tag i intresse før pinnarna innan jag trænar mer spår før att førsøka undvika att gå i samma fælla som jag gjorde med Cisco(spårlust som øverskuggar pinnarna). Tanken ær att oxå introducera henne på får så småningom. Hon visar mycket typiska vallhundsbeteenden i vardagen, ær vældigt lyhørd, signalkænslig och anvænder gærna eye i leken med andra hundar. Inte før att jag tror att det betyder att hon automatiskt blir en bra vallhund, men det ska bli intressant att prova. Lite lydnad har vi hunnit med mellan hemmets væggar och hon ær vældigt lættmotiverad och koncentrerad vid varje træningspass - ska bli otroligt spænnande att se vad det blir av lilla damen!
Tack Isabelle før att jag fått førtroendet att rå om denna lilla pærla!