Isbjörnen

Jag vill gråta
Isbjörnar gör så ibland
Jag vill skrika
Därför att isbjörnar kan
Jag vill leva
Jag vill må
Och inte är jag mindre isbjörn då

Jag vill skratta
Såsom isbjörn bör
Jag vill dansa
Såsom isbjörn gör
Jag vill älska
Jag vill sjunga
Ty, vi isbjörnar, vi är evigt unga

Makt att älska

Varför vara bitter
när du besitter
makten att älska

Varför skall man vemodet göda,
när hjärtat ditt kan föda,
kärlek utan gränser

Varför låta sig hata
när du kan mata
själ; i dess förlåtande-hunger

Så, låt kraften i ditt blod
fylla dig med mod
Och bruka ditt liv
med makten att älska

Kraftlös sorg

Kraftlös sorg och torra tårar
levande, dock hjälplöst förlorad
Det är inte kniv i kropp som sårar
utan svartsjuk kärlek, förstorad

Cynisk oro, fuktig panna
andandes, dock evigt stum
Ett hjärta slår, men lär väl stanna
Min själ känns svag, min kropp känns dum

En bitterhet, med kraft den slår mig,
jag blöder ur ett oläkt sår
För den som svek, jag förtvivlar...
men aldrig fälls en enda tår

Ty, det är inte kniv i kropp som sårar
utan svartsjuk kärlek förstorad.