WITCH

Woman In Total Control of Herself

TOLV PÅ EN BÅT?

Meddelandet att lämna fartyget går ut över högtalarna från kommandobryggan samtidigt som sirenerna ljuder med sitt illavarslande stötvisa och monotona hesa tjutande. 

Från vår plats någonstans ovanför allt detta spanar vi in våra Zodiakmedlemmar. Nu ska vi se vad de gör och hittar på allteftersom allvaret kommer närmare. Slagsidan börjar märkas och en febril aktivitet råder vid livbåtarna. Är det möjligen Väduren som är där? Nej, det såg bara så ut. Men var är han då? Kan det vara mannen där som springer som en raket över däcket mot lejdaren upp till kommandobryggan? Låt oss titta närmare. 

Nu är det bråttom
Jodå, det är VÄDUREN. Han springer med raska steg uppför trappan, vräker upp dörren till styrhytten, knuffar undan styrman, kastar sig över rodret som en furie och börjar dela ut order till höger och vänster. Nu är det bråttom, skriker han i däckshögtalarna. Gör som jag säger så klarar vi oss!

Inte så bråttom
På däcket syns en person som i sakta mak rör sig mot trappan som leder ner till hytterna på andra däck. - Åja, skrik lagom du, muttrar han för sig själv. Än finns det tid, jag måste ju gå ner till hytten för att hämta mina saker och kvittera ut pengarna från kassaskåpet. Dessutom måste jag ju ha biljetten som kvitto för att få pengar tillbaka. Så ta det lugnt du, hytter han med näven åt styrhytten. Vem var det som talade och tänkte så om inte den ekonomiskt tänkande OXEN.

Inte så farligt
Plötsligt blir Oxen nära nog omkullsprungen av en långsmal person som i bästa sprinterstil springer i sicksack över däcket och pratar med alla han ser. Det visar sig vara en TVlLLlNG som vill tala om för alla att det inte är så farligt och att det ordnar sig säkert. Och som för att förstärka sina ord håller han upp en tidning med annonsen om att resa med den osänkbara båten. Den här personen har dock just varit nere i telegrafhytten och försäkrat sig om att SOS är sänt och samtidigt passat på att ringa ett par samtal till sina vänner. 

Övergivna
Banande sig väg fram till livbåtarna med stora kartonger i famnen och med sin familj i följe vill KRÄFTAN se till att de blir räddade så snart som möjligt. I kartongerna finns det förråd och mat som Kräftan har varit nere i köket och hämtat. Fast i en av kartongerna är det inte mat, den innehåller alla de fotografier och kort som Kräftan hade uppställda i hytten för att ha något att titta på och minnas. På vägen till båtarna ansluter sig också några barn och hundar som Kräftan tyckte såg övergivna ut. 

Fast Ledning
Väl framme vid den båt som Kräftan spanat in sig på står en person och dirigerar om alla som trängs för att få plats. Det är LEJONET som har tagit befälet på den plats han råkade befinna sig. Han ville inte gå för långt iväg för att leta efter uppdragen, det är bättre uppdragen kommer till honom. Det råkade komma en folkhop på hans väg som behövde ledas... 

Gnällspiken
Men vad är det nu för gny från babordssidan vid en av dävertarna. En gäll och skrikig röst ifrågasätter om allt går rätt till när båtarna ska vinschas ner. Det tycks som om ingen i omgivningen vet någonting. En häftig kritik hörs från en som måste vara JUNGFRU. Nu står visserligen Jungfrun där själv med bruksanvisningen i handen, men självfallet, det är ju bara för att bevisa att han har rätt! Eller är det inte snarare så att Jungfrun är så osäker på att han har rätt att han måste bekräfta sig själv hela tiden i sken av att veta allt praktiskt. 

Den eller den
Under en längre tid har vi nu iakttagit en person som har sprungit fram och tillbaka mer eller mindre panik från livbåt till livbåt med räddningsvästen löst hängande om halsen. Allt och emellan stannar han upp för att tala med någon person och ser ut att följa med denne en bit på vägen. Men så plötsligt springer han återigen tillbaka till den plats han var på tidigare, för att ånyo prata med någon annan. Det är VÅGEN som har så svårt att bestämma sig för vilken livbåt som är säkrast och därför söker stöd hos alla han träffar, men ändrar sig igen för att söka nytt stöd hos någon annan. 

Intressanta nyheter
Obekymrad om vad som egentligen händer och sker går SKORPlONEN smått visslande ner in i fartygets inre och banar sig väg i den ström av människor som kommer emot honom. Efter att ha klättrat ner långt under vattenlinjen hör han vattnet forsa in i kölen. Han nickar igenkännande och öppnar en manlucka i golvet med hjälp av ett stort låshjul. När han tittar ner ser han vattnet strömma in genom det uppslagna hålet. - Hmmm, mumlar han och tittar på klockan, tittar på hålet och sedan på klockan igen. Med den strömhastigheten torde fartyget vara fyllt om ca två timmar konstaterar han och släntrar upp mot däck igen. Intressant, utbrister han för sig själv på väg uppför kommandobryggans lejdare, för att tala om nyheten för kaptenen ombord. 

Går det så går det - gdsgd
Halvvägs uppe på bryggan vänder Skorpionen sig plötsligt om när han hör musik från fördäcket. Sitter det inte en galning och spelar gitarr mitt i allt elände? Jojomän, det gör det - och sjunger gör han också. Faktiskt verkar det lite lugnande på åhörarna som trots paniken samlas i en ring runt den bisarre trubaduren. Ja, ja, tänker spelmannen som givetvis är SKYTT. Jag fick i alla fall nytta av de tre ackord jag orkade lära mig på en av alla de kurser jag gick på. Ska det gå åt fanders, så ska det vara med musik... och klöste i med ett fjärde ackord när han tänkte på alla räkningar han kanske slipper betala. 

Den gubben gick inte
Slutligen när Skorpionen kom upp på bryggan för att tala med kaptenen så visade det sig att han redan var upptagen i en diskussion med en strikt herre i mörk kostym och diger diplomatportfölj. De satt lutade över en mängd papper och mannen i kostym höll fram en penna mot kaptenen som såg något förtvivlad ut. Det visar sig att de diskuterade ansvarsfrågan för olyckan och att den strikte mannen var STENBOCK och rederiets representant och advokat. Nu ville han få kaptenen att skriva under ett papper där han påtog sig allt och blev återbetalningsskyldig för självrisken på försäkringen. 

Och inte den gubben heller
Vi vänder åter till livbåtarna, för det är ju där vi borde vara egentligen och inte ta del av timliga ting. Nu börjar det ordna upp sig i köerna men på ett ställe är det fortfarande en del palaver och vilda ordväxlingar. Varför det? Låt oss titta närmare. Vem är det som står och HlNDRAR en del folk från att komma fram till livbåtarna, men släpper igenom andra? Vad är det för ett sätt? Det verkar orättvist, särskilt som det är en VATTUMAN som står där och verkligen borde vara rättvis enligt alla utsagor. Ja, nu är det så att just den här Vattumannen har gett sig den på att det ska vara rättvist och därför vill se till att inga förstaklasspassagerare tränger sig före de andra med billigare biljetter. Så var det med den jämlikheten! 

Nu är det slut, men ändå inte
Så var det plötsligt fullt i båtarna, inte en plats finns kvar men väl människor kvar ombord på den sjunkande båten. Livvästarna är också slut. Några hoppar överbord ändå för att ta chansen att senare bli upplockade. Men alla kan ju inte simma. Så plötsligt reser sig en person i en livbåt och lämnar sin plats. Han skriker över ljuden till en dam att ta hans plats och så blir det. Tillbaka på fartyget igen sätter sig FlSKEN ner på en låda och begrundar skådespelet. Han tar fram sin pipa, tänder den sura tobaken, känner sig som en indian och filosoferar en stund. Ja, tänker han, någon måste ju offra sig, så det får väl bli jag. Det är ju ändå jag som är sist i Zodiaken och måste vika undan för att det ska bil plats till nytt liv i Väduren. Men var lugn ni, jag reinkarnerar snart... 

Texten är med tillstånd återgiven ur 
Astrologi-Journalen 19-2002 från 
http://www.stjarnrummet.com

Upp