I augusti 1524 träffades svenskarna och danskarna för förhandlingar. Förhandlingarna hölls i Malmö. Syftet var bl.a. att lösa tvisterna om Gotland, Blekinge och Viken (Bohuslän). Vid den här tiden satt Sören Norby och höll kontrollen över Gotland åt danskarna. Gustav beslöt att själv besöka fredsmötet, och han åtföljdes dit av sin hovmästare, Ture Jönsson (tre rosor), marsken Lars Siggeson (sparre), och sin sekreterare Laurentius Andreæ (Lars Andersson). Biskopen i Linköping, Hans Brask ,hade försett dem med bevis rörande Sveriges rätt till Gotland, både från äldre och nyare tid.
Med kung Fredrik följde hans riksråd, sedan fanns också representanter från Lübeck, Danzig, Stralsund och Rostock. Den danske kungen öppnade överläggningarna med att hålla ett tal angående nödvändigheten av vänskap mellan rikena, och om önskvärdheten att unionen skulle bestå; han krävde inte att kung Gustav skulle lämna sin tron, det räckte med att den svenska kungen skulle erkänna honom som sin överherre. På detta svarade Gustav att unionen inte blivit bruten av honom, utan av de tidigare danska kungarna, deras fogdar och länsmän. Någon union kom inte på frågan. Han sade sig ha lovat det svenska folket att skydda deras frihet och självständighet, och hade ingen lust att vara en marionett åt danskarna. Med detta lät kung Fredrik den saken falla.
Frågan om landskapen blev lång och häftig på mötet. Båda länderna krävde Gotland som sitt eget, och det slutade med att man beslöt att hansestädernas ombud skulle avgöra saken. Dessa uppgjorde då den handling som kallas Malmö recess. Den har följande innehåll :
Naturligtvis blev Gustav väldigt besviken över detta. Det var inte speciellt troligt att Visby och Visborgs slott skulle vara i svenska händer före den 1 september. Han ansåg det inte speciellt troligt att Sverige skulle dömas att få kontrollen över Gotland heller. Han var nu mycket missnöjd med Lübeck. De var de som hade lockat honom att göra attacken mot Gotland, men som nu lämnat honom i sticket.
Efter förhandlingarna lämnade Gustav Malmö, och kallade ihop ett rådsmöte i Vadstena till den 1 oktober 1524. Kungen berättade där vad som hade beslutats i Malmö, och man beslöt att Sverige skulle skicka ett sändebud till Lübeck i samband med att beslut om Gotland skulle tas. För att förbättra utsikterna för ett fördelaktigt domslut beslöt man att landets biskopar, slottshövitmän vid kyrkor, kloster och slott skulle spana efter handlingar som kunde bevisa rikets rätt till de omtivstade landskapen. Frågan om kung Gustavs kröning kom nu också upp. En kröning skulle stärka kungens ställning både inom och utom landet, samt förbättra chanserna för ett gott giftermål.
Den viktigaste frågan var nu kronans finansiella ställning. Dess vanliga inkomster var så små eller så otillräckliga att de knappt räckte till hälften av de dagliga behov som fanns, ännu mindre kunde man lämna något överskott till betalning av den statsskuld som uppkommit. Att begära mer skatt från folket var knappast möjligt. Ett av problemen var att stora arealer av landet hade tidigare getts bort som förläning till förtjänta adelsmän. Förläning innebar att alla skatteinkomster från ett område tillföll den som hade förläningen. Gustav ville nu dra tillbaka många förläningar till kronan, och rådet biföll hans begäran. Förläningar skulle i framtiden endast ges åt svenska män, ett löfte som dock inte blev särskilt långvarigt.
Nästa sida Tillbaka Till huvudsidan
© Anders Thuresson 1997-1998