Besökare sedan 99-05-03
På Internet sedan 97-01-03 !!
Uppdaterat : 99-07-12
|
Gustav Vasa är nog en av de mest färgstarka kungar som vi haft i Sverige. Varje skolbarn känner hans historia, berättelsen
om hur han gömde sig i hölass för danska knektar och hur han med Dalkarlarnas hjälp lyckades störta Kristian Tyrann av
tronen är skönlitteratur så god som någon. Sedan har vi ju också traditionen med ”Vasaloppet” efter honom, och i
Stockholm finns krigsfartyget ´Vasa´ döpt efter den ätt som han representerade.
Adelsmannen Per Brahe beskriver honom såhär :"Han var av passelig manslängd, vid pass tre Stockholmsalnar och
en tolftedels kvarter, hade ett "trint" huvud, vitgult hår, ett vackert, stort, långt skägg, skarpa ögon, liten rak näsa,
en välbildad mun, rödletta kinder och rödbrun kropp, så välskapad som någon målare kunden önska sig, och så hel,
att där ej fanns en fläck, som man kunden sätta en nålsudd uppå. Manlig och kunglig klädebonad bar han gärna,
och på vad sätt kläderna än voro skurna, passade de honom väl. Han hade ett skarpsinnigt omdöme och över-
träffade,ehuru han ej själv haft tid att öva sig i bokliga konster, många, som hade studerat. Han kunde träffande
bedöma målningar och "belätet", porträtt och byggnader, landskap, djurs, örters och träds proportioner och
egenskaper. Han var gudfruktig och förde ett ärbart liv, så att han som ogift aldrig blev beryktad för någon
konkubin; man visste ej heller tala om några hans oäkta barn, och sitt äktenskap höll han väl. Han var ock mycket
lyckosam i allt vad han företog sig, i spel, när man någon gång förmådde honom därtill, i åkerbruk och boskapsskötsel, i fiske och malmfynd, ja till och med i att upptäcka dolda skatter i jorden."
Gustav Eriksson Vasa föddes den 12 maj 1496. Man vet inte helt säkert vart han föddes, antingen på sin fars gård, Rydboholm utanför Vaxholm eller på Lindholmens gård, mellan Vallentuna och Märsta.
Det sägs att vid födelsen hade han en s.k. 'segerhuva' på huvudet, d.v.s. fosterhinnan var kvar, samt ett rött kors på bröstet.
Detta togs som ett tecken på att det skulle gå väl för barnet i livet.
Någon riktig skola fanns inte på faderns gård. Istället blev han skickad till Sten Sture den äldres hov för att ihop med andra
släktingar från den svenska aristokratin nödtorftigt lära sig läsa och skriva, samt bli någorlunda allmännbildad. Enligt
krönikorna skulle Gustav redan som liten ha visat klara ledartalanger, han var både välväxt och hurtig, och det påstås att han
var den som gav order och ledde lekarna med de andra barnen. När han var tretton år gammal skickades han till Uppsala
för att lära sig bl.a latin och tyska, men något större intresse för studierna lär han inte ha haft. Han tros ha stannat där i tre-fyra
år. Man kan därav tro att Gustav inte var någon välutbildad gosse, men han hade fått lära sig mycket hemma på sin fars gård.
När han var arton år gammal skickades han till den nya riksföreståndaren, Sten Sture den yngres hov. Där fick han lära sig att
bete sig som en riktig herreman, dvs lära sig fäktas, etikettsregler och fick en slags officersutbildning. Han lärde sig också lära sig
mycket av Sten Sture själv, som lär ha varit en fullfjädrad maktmänniska. Tidigt fick han delta i strider, bl.a i slaget vid Vädla
(låg vid nuv. Djurgårdsbron i Stockholm) 1517 och som fanbärare i slaget vid Brännkyrka 1518.
